Alla har vi det vi kallar för "vardagen". Min vardag är förmodligen lika vardaglig som er andras, man jobbar, ärenden och ett två tre så var den dagen slut. Ja så har det varit nu i två dagar och då blir det inga äventyr och inget annat kring de heller. Är detta då tradigt? Nejjj... detta är något som behövs, iallafall för min del. Jag behöver det för att behålla fötterna på jorden. Ni som känner mig vet om att får jag en idé som genomför den oftast. Och det är kul när saker och ting händer, dock för att genomföra alla resor och äventyr så behöver man en plattform av trygghet att vila upp, ladda om, packa om, fixa resurser för nästa resa eller äventyr och det gör man i vardagen.
Så imorgon är de fredag och det menas ett litet äventyr, dock inte med ryggsäcken, har en överansträngning i vänster axel, så vilar upp den i några dagar. Men ut måste jag. Med måste då menar jag så som när andra måste träffa folk och vara social så måste jag ut. Det är kanske lite bakvänt för vissa men det är skönt och bara komma ifrån och bara vara med djuren och naturen.
Jag har ju fått frågan sedan jag bestämde mig för att åka till Jämtland att vandra, Ska du åka själv? är du inte rädd? hur står du ut med att bara vara själv?
För att besvara frågorna: ja, jag ska åka själv med mina fina grabbar. Rädd? Nja, jag är mer rädd här nere i Skåne, men inte rädd så att det fördärvar upplevelsen. Får väl se vad jag skriver när jag väl ligger där uppe på fjället och det är natt hahaha
den sista frågan, tycker jag nästan mest synd om den som ställer den, hur står man ut med sig själv? jaaa du! hahaha jag älskar mitt eget sällskap, självklart är det kul med andra folk också men jag känner inte mig beroende av andra i den mån att jag nekar mig själv upplevelser i livet för att andra inte kan eller vill. Jag har rest själv några gånger om året de senaste åren och det är underbart. Det blir en helt annan semester och upplevelse. Man möter även folk på ett annat sätt. Så att jag ska vara själv med hundarna på leden är hur lugnt som helst. Jag skrattar ofta och jag orkar inte bry mig om vart eller när jag gör det, tänker man något roligt är de bara att skratta, ännu bättre är när man går och pratar med hundarna och inser hur lustigt det hela är..... så bara för att man går själv behöver definitivt inte innebära att man känner sig ensam. Varje person i världen borde tycka att sitt eget sällskap är underbart, finns minst en som känner så om just dig, så varför inte känna det om sig själv? Tänk på de och ta en vandring ;)
Imorgon skriver jag lite om vad morgondagens utflykt har lärt mig, vart ska jag imorgon då... de bestämmer jag över morgonkaffet imorgon hahaha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar