NU är det länge sedan jag skrev men ni som varit med ett tag vet ju om att det händer massor i livet. Det är nya jobb och nya tankar som vaknar till liv...
Dagis hahaha jaaa hur landa jag där, fråga mig inte men jag älskar ju barn och de verkar rätt glada för mig med. Så roligt har jag haft idag, men nytt jobb menas ny info och nya rutiner som ska hanteras och de är då hjärnan checkar ut när dagen inte ens är lunchtid.
Efter denna dag är man trött och känslig... och jag väljer att gå till Nyland. kyrkor, kapell, är något jag har mer sorgliga upplevelser i än glada, dock vill jag aldrig heller ta bort de vackra där, sorgen är ju en form av kärlek, en förlust i kärlek...alla tårar av kärlek för de vi förlorat. Så när man sitter där och känner in heligheten som man lätt upplever, så väcks känslor. Minnen av personer kommer till liv, de rusar över en med all kraft. Det fanns en låt i kväll som fick mig att kämpa mot tårarna... de tog kraft. Orden "du har räddat mig".... jag blir arg och ledsen när dessa ord sjöngs ut.... man undrar ju varför räddades inte dom? dessa känslor tar vid och man måste få känna och ifråga sätta, för bara när känslan väl passerat så finner jag de jag alltid funnit, min tillit. Tilliten är de som jag känner starkast inombords, tillit är kärlek för mig. När jag var liten sa alltid min mamma när någon gått bort "De är för fina för att vandra på vår jord", en vacker tanke jag gärna hade velat hålla tag i, saken är dock att jag mött många vackra själar som lever också... sorry mamma den har jag vuxit ifrån nu.
Precis som allt annat i mitt liv så vet jag om att valet är mitt i allt, så vad vill jag att kyrkan och platser som Nyland ska vara för mig? KÄRLEK! Det räcker nu tycker jag, dags att få in positiva erfarenheter... så jag tar med mig denna dagen som ett steg i rätt riktning, en riktning jag väljer!
Rätt nöjd med de beslutet faktiskt hahaha!
Så vad händer övrigt i huvudet på denna skåning som sitter här i Jämtland.... jag vill resa, jag känner mig redo för kärlek, jag vill spela mer volleyboll och jag vill springa 1 mil innan juni.... å just de jobb, jobb och mer jobb..... ja men så snurrar nog mina tankar hahaha
Resor herre min gud vad jag saknar Turkiet!!! Alanyas gator, Hanci som är "vårt" ställe (min och kusinens), mitt älskade urfa ett matställe med furumöbler och som är långt ifrån en fin restaurang men med riktigt turkisk mat som inte kostar mer än ett par tior.... jaja sen vill jag till Filippinerna också.... vi får väl se vad jag kommer iväg på, nåt vet man ju om att det ska bli. Ni vet ju om att jag kan ju väldigt sällan låta drömmar bara förbli olevda drömmar.... som nämnt innan.. livet är bra för kort för att inte ta chanser eller göra de man önskar.
Något jag börja med för ca 4år sedan är att varje morgon eller kväll är att nämna de jag är tacksam för, vem nämner jag detta för.... jo till universum/gud och mig själv. Genom denna tacksamhet växer min kärlek till det mesta och mitt liv känns rikt, vilket de är. Tänkte jag skriver ner några för er:
Tacksamhet för:
Mitt liv
familjen
Flazzh
mina vänner
min kropp
mitt hem
för just denna kväll
jobben
yogan
osv osv osv resten skriver jag inte... tänk så mycket man kan vara glad för....
Med den listan tackar jag för mig...
ta hand om varandra och känn in tacksamheten för allt du har (ex att du kan läsa detta ;) )
Allmänna bilder!