Så mitt inlägg igår uteblev för att denna fröken var trött och somnade i soffan, skönt när de händer. Det är sällan jag somnar innan 00:00, så när det händer tackar jag och tar emot.
Men idag var det bestämt att åka på äventyr, med ryggsäcken och hundarna. Så mot Österlen och till området verkeån, Skulle börja i Vitemölla (på Skåneleden) och gå längs kusten vika av vid skepparpsgården och sedan gå mot Bosarp. Men så blev inte fallet. (se kartan nedan)
Vi börja gå längs kusten, friska vindar från havet och jag fylldes med vårkänslor när jag gick, det var strålande sol och hyfsat varmt för att vara den 11:e mars. Häftigt att få en ny terräng att gå på, sand! Alltså jag kan tycka det är jobbigt att gå i sand utan packning, så med packning blev de utmanande. Men det gick utan problem i ca 30 min..... Jag är massör och ganska medveten om min kropp i muskler och skelett, så när det börjar göra ont så måste jag komma på vad de kan vara. Efter ca 1h av mysande promenad blev det frukost och kaffe och självklart tuggisar till hundarna. När jag ser ryggsäcken ligga där och titta tillbaka på mig (väskan är min andra halva, glöm inte) inser jag att remmarna sitter lite högt upp, så innan vi lyfter oss för andra etappen, så ändrar jag och tänker lite på vad den grabben hade sagt i affären till mig och vikten och lutning på väskan, sim sala bim så satt väskan som handen i handsken och jag kände hur mina 12 kg satt på höften och slimmat på ryggen och vikten var nästan halverad i känslan och ingen känsla av ont i bröstryggen.... UNDERBART!
Här är det lustiga att när man går där och känner sig så jävla bra och hundarna är duktiga och leker eller lyssnar på en när man ber dem om något så känns de som jag är i sjunde himlen. Trevliga människor träffa jag som nyfiket fråga om hur långt jag hade gått och hur mina chihuahuor ska klara av att gå.... Hur dom ska gå?... Å yes detta är något som jag fått besvara i 9 år med Tarzan och det fortsätter, det folk oftast glömmer med chihuahuor är att de också är hundar. På min runda i bokskogen häromdagen så passera det en jägare som hånskrattade och sa: är det lönt ens.... själv hade han två fågelhundar av någon form. Hans fru skämdes över vad han sa då jag bad honom att förklara sig då jag inte förstod vad han menade. Jag är uppriktig, jag förstår inte.... Mina killar pinnar på flera mil, de blir trött och vilar sig precis som vilken annan hund som helst. Visst är det lite ömtåliga då de inte kan leka på samma villkor med en stor hund men de gör inte dem till mindre hund i hjärtat. Fråga gärna men håna inte bara för att du själv lider av okunskap kring nån ras. Åter till de trevliga som frågar, de vart iallafall väldigt imponerade och ville klappa lille Flazzh (Tarzan är osäker vid nytt folk och därför släpps han inte fram). När jag står och pratar med detta trevliga par så inser jag att det ljud vi hört hela vägen är skott.Paret uppmanade mig att inte följa leden som går i hagen då militären kör övningar idag (just idag)..... Suck vart ska vi nu gå... fram med kartan och det tog bara stopp, alla leder var avstängda för att gå i lugn och ro. Så varje meter vi tog härifrån va bara skott och oväsen.
Ack den som ger sig kände jag! Jag tänker inte vända om och åka hem bara för att militären gör sitt jobb. Längs vägen kunde jag gå, tradigt men jag gick iallafall och för att vara så in i nordens positiv så fick hundarna träna på att höra skott i 1,5 h. jaha halt och vänd om när tiden gått. Under denna runda, hann jag se en svart kanin, några flygande tranor och lite örn av olika slag. MYS!
Efter 4,5 h vart det dax att åka hem till jobb och mitt första crossfitpass på 1 år. Jag kom inte mer än till Sjöbo, där sa det stopp, lastbilsolycka. De som kom sa att vi skulle få sitta där i flera timmar, men så blev inte fallet 1,5 h endast, sån härlig tur man kan ha säger jag.
Jobb var som vanligt roligt och sen vänta ett träningspass från helvetet. Det snurra till i huvudet mer än en gång, men jag överlevde och nu är det bara att köra på, har hellre extra kilona i väskan än runt magen ;)
Så vad händer mer.... imorgon är de massage för denna fröken, har lite problem i axeln, detta kan vi inte ta med oss upp i fjället. så fixa de! Mina vandringskängor väntar jag på med spänning, Hans min fjäll expert gav mig lite tips om skorna så jag lyder självklart, just nu är de i Belgien och ska fraktas hit. ska även höra av mig till några vandrarhem. Galen som jag är har jag sökt om att bli STF- ledare för unga tjejer. Varför inte, de kan ju vara kul! hitta annonsen och tänkte som vanligt, jag har inget att förlora bara att vinna. På fredag väntar ett nytt äventyr, vart de bär av bestämmer jag imorgon. Nu sammanställa frågor till fjällexperten och djupdyka i bingen.#Lovelife
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar