Rastlösheten när man är sick och vad hände i helgen och vad innebär ålderskillnader!

Självklart blev jag inte besviken när Jon Henrik gick upp på scenen... de vart jordnära, känsligt och man blev glad i själen. Det var lika innerligt som jag förväntat mig, jag satt med ett stort leende hela tiden, underbart!
Lördagen fortsatte med ett härligt gäng från klassen och ett syskon, vi festade till det och det var kul. Vi gick till nåt ställe som hette Oscars, de vart kul att komma ut men jävlar vad trångt det var hahaha och helt ärligt, folk måste lära sig en sak och det är, ska du ut.... DUSCHA!! Det lukta så mycket unken svett att man fick gå ut och ta luft pauser i rökrutan.....självklart är det inte första och sista gången man lär stötta på detta, förstår om man har nån form av sjukdom eller liknade, dock brukar de som har dessa sjukdomar vara väldigt självmedvetna om det och har kontroll på de. Så nä jag köper inte det. Duscha! Herregud jag kan själv kalla mig för stinky när jag vet om att vi varit ute och blivit svettiga, kalla, svettiga man luktar inte alltid hallon, men jag hade för inte gått ut utan att duscha då heller hahaha sjukt att man skriver om det ens. jaja nu släpper vi det!

Lördagen blev söndag morgon vi vaknar upp hos mig och jag skulle göra scones.... de blev inte goda nånstans, och dessa underbara människor äter dom och håller god min hahaha Tack de va snällt! Gänget börja köra mot Åre vid ca 12, jag kände mig konstig och tänkte jag måste vara bakis eller nåt men så brukar inte mina bakisar vara.... jag tog tempen och visst 38 grader, min normal temp är 36,2 ca så jag känner av det ganska väl. Jag däckade på soffan efter nån timmar och vakna upp till frossa som jag inte känt av på länge, över 39 grader, somna om igen, sen sov jag ganska mycket fram till måndag kl 13....  jaha tänker ni då, jag själv vaknar av panik, min lille man hade ju inte fått komma ut.... gick ut och var snurrig, var skiträdd jag skulle trilla då vi har de halt här på gatorna. Nu hade jag över 40 grader, pust!!!! de är såååå tråkigt att vara sjuk, plus jag missar ju saker i skolan.... Nu har nog min kropp anpassat sig till att vi har 39 grader för jag ser inte sjuk ut, jag orkar skriva men jag har svinont i leder, hostar och har denna envisa feber..... har börjat plåga folk på snapchat, jag är såååå uttråkad nu hahaha jag kan ju ta det lugnt ibland i flera dagar men jag gör ju saker då också som andra skulle säga är aktivitet, så att vara stilla, yr och ensam här hemma är inte lyckat hahaha. Detta är första gången jag har varit såhär dålig utan att kunna ringa någon som hjälper mig med flazzh eller annat. Nu fråga en i min klass mig om de kunde göra nåt jättesnällt men jag har svårt att ta emot den när det menas de ska köra 16 mil för att ta flazzh på en promenad, då är de bättre jag vinglar lite på gatan. Men bara att tanken var där är jag så sjukt tacksam för, jag är inte van vid sånt och då blir det speciellt för mig. Så imorgon blir de farbror doktorn.... Dags att bli frisk!

Något som varit ett återkommande ämne sen jag flytta upp är: Ålder....
Jag är som sagt äldst i min klass, ibland känner jag det mer och ibland mindre. Självklart har jag blivit påverkad av den ungdomlighet som finns, även om jag själv anser mig varit de innan. Det är underbart! Många av dessa som är yngre än mig som säger nåt om detta, vet bara inte om att jag har INGA åldersgränser på vänner, jag har vänner som är äldre än mig, där jag är snorvalpen haha jag har de som är unga. Detta är ett sätt som får mitt liv att vara så brett så möjligt. Jag har haft yngre pojkvänner, jag har haft äldre so what, de är väl inte åldern som ska vara kompassen i ens liv tillsammans, det borde vara nåt mer väsentligt och det tror jag är individuellt för varje person...
Men självklart tänker man på sitt beteende när man diskuterat detta ämne, å jaha ska jag ändra på nåt? Min inställning som finns till livet skapar mycket i mitt liv, jag frågar och chansar i mycket, jag menar varför inte.... jag är glad, tacksam och jävligt nöjd, så när nya mål landar i siktet så satsar jag och jag lär mig alltid nåt och ofta leder vägen mig in på nåt bra eller bättre än vad jag kunde väntat, så ja självklart kanske det kommer ändras saker i mitt beteende till det bättre med tiden, tråkigt om ens utveckling med sig själv bara skulle få ett slut hahaha Så min ungdomlighet älskar jag och jag vill nog tusan säga, jag äger den! Å den dagen jag får barn, då ska jag äntligen få utlopp för mitt barnasinne också. Det är en samhällsnorm som säger att man borde vara si eller så, vi är inte alla stöpta för en och samma box, jag vill som ni säkert vet som läser min blogg vara ute i galenskaper och hitta på nya saker och ja barn får vänta lite till, när det sker så lär inte mitt behov för galenskap och äventyr sluta, de är bara inte lika dramatiska.
Ja och med de sagt, var som du är, vissa är 20 år och beter sig som 70år, vissa är 50år och är smidigare än den som är 20år, vissa är 31 år och känner sig som 31år bara har inga åldersgränser..... you get it?

Nu ska jag testa att äta igen, fått ner ytterst lite dessa dagar och de finns ingen aptit...
Ta hand om varandra!
#lovelife#älskadinålder#vastolt

Där vart allt börja!

Så anledning till denna bloggen starta är ju för att jag skulle ge mig av på vandringen i somras och ville ha med mig vänner och familj. Sedan har detta blivit lite mer än så, fortfarande en kanal för mina närmsta att följa min vardag på ett relativt ytligt sätt, det har också blivit som en öppen dagbok med mina reflektioner. Det är en del av min utveckling, jag lever och jag lär. Läser man mitt första inlägg får man reda på ganska mycket om varför och hur detta starta. Mycket har ju hänt sen jag starta denna blogg, på 11 månader har mycket i mitt liv förändrats... å det är ju inga små grejor som hänt heller, bra som dåliga.

Men bollen för vart jag sitter idag sattes i rullning på min första skidresa i Januari i år, 4 dagar vart allt som behövdes, för att jag skulle falla så djupt i en förälskelse som fortfarande håller i sig, jag kan fortfarande bli så lycklig och glad att tårarna kommer.... FJÄLLET! En av dessa dagar vi vart på kläppen så bestämde jag mig för att gå ner för berget och köpa choklad och jag ville ju ha ett litet äventyr, det hade kommit ganska mycket nysnö under dagen så det skulle inte vara en lätt promenad men roligt tänkte jag. Kläderna vart på, en liten ryggsäck och mina hörlurar, jag vart redo. Där går jag helt ensam på kvällen i mörkret, endast snön lyste upp. Granarna var också täckta med den ljuvliga snön. jag hade Jon Henrik Fjällgren i hörlurarna, jag tog in allt jag såg och en känsla som jag har så svårt att glömma infann sig, jag kände mig stark, liten, öppen, odödlig, sårbar, lycklig och framför allt kände jag mig tillhörande. Jag stanna och föll på mina knä och grät av lycka, av ledsamhet att jag inte känt såhär innan, de var ett uppvaknande. Det var så mäktigt att bara finnas till just där och då. Denna stund kände jag även av vad den samiska musiken kan göra med en, sen denna resa har jag lyssnat på jojk varje dag, det är inte bara Jon Henrik jag lyssnar på nu, det blir fler och fler artister. De är vackert och väcker känslor.
Efter denna resa så fatta jag med tiden att jag inte skulle kunna vara utan fjället länge till, vandringen planerades och blev allt annat än de jag planerat, vandringen blev katastrofal men de jag åstadkom på mina sista dagar bidrog till att jag flytta till Östersund och fick förstahands kontrakt till min lägenhet, jag fatta mitt beslut där i mitt tält ute vid Nulltjärn.

Så kan det gå, om jag då säger att jag för första gången ska se Jon Henrik imorgon på storsjö teatern, kan ni förstå vilken känsla jag har då? Det är så sjukt coolt, jag brukar säga att han är en 33% till delen varför jag landa här, fjällen, Jon Henrik och snön.... de är vad som skulle krävas för att denna tös skulle bli kär i bergen. Visst är livet lustigt. Å med de sagt läser någon detta som känner honom så kan ni väl vara goa och hänvisa honom till mig hahaha

Så nog med det, kommer ju skiva om själva konserten i nästa vecka. Så vad händer då i övrigt? Jo, det händer som vanligt ganska mycket som vanligt, Förra lördagen höll vår klass i lite teambuildning för ca 60 st. ungdomar, jag höll i värderingsfrågor och de andra i klassen hitta på lite andra fysiska övningar. Jag upptäckte hur bekväm och hur kul de var att jobba med ungdomar på detta visset, det är utvecklande. I tisdags fick vi möjligheten att åka tillbaka till Kall, i Kall finns det just nu 2 st. boende för flyktingar. Vi hade ju varit där bara en vecka innan när de har något de kallar för "cafe för alla", det är vackert att se när folk integrerar med varandra. Precis som förra veckan vart de man möte vid ingången intresserade av vad jag var för någon och jag nyfiken på dom. Vi i klassen hade fixat lite grejor, som pulka, baka bröd över öppen eld, pyssel med allt från pärlor till stickning. Det var super kul och så givande. Jag kom lite tidigare än de övriga i klassen så jag stod och snacka med en kvinna som jobba där, mitt när jag står där, så springer en glad unge fram och kramar om mina ben... å hennes bruna ögon och ett vackert litet leende... ja självklart så fånga hon hela mitt hjärtat. Hon bara gav mig förtroendet att både lyfta upp henne och krama henne. Självklart fanns där massa andra underbara ungar men hon blev lite speciell. Det finns även en kvinna där som jag nu mött 2 gånger och vi kan snacka med varandra på engelska, jag lär henne svenska och hon lär mig enstaka ord på arabiska, Jag hoppas jag får tiden att komma till henne igen, tänkte man kunde tagit en fika på stan och komma ut från de ställe som hon är på varje dag. Just de är det som känns mest i mitt hjärta, de är att de är oerhört begränsade vart de befinner sig. Alla vill göra nåt och de är inte blyga med att hänga med om man frågar dom, däremot är de blyga med att bjuda in sig själv, därför är det super viktigt att man ger de som vill möjligheten att vara med om de vill på diverse saker. Nu ligger dessa boende ca 10 mil från mig annars tror jag att jag hade hängt där rätt ofta. Det är en ny kultur, ett nytt språk och en helt ny miljö för dessa individer, de jag delar med dessa är att jag är också ny här, jag ska också lära mig en jäkla massa nytt, detta berätta jag för hon kvinnan, hon blev glad, vi fick ju en gemensam plattform. Längtar tills nästa gång jag ska dit. Vad har jag då lärt mig, jo att jag kan göra skillnad för nån och få nya vänner på vägen, de gör ju lika mycket skillnad för mig. 

Med de sagt är det dags att gå ut med hunden i 7 minus och njuta av den kalla luften, tror det är detta de syftat på när de hitta på uttrycket: Ta lite frisk luft! för nog fan är det friskt hahaha   

Skåningen som rullar igenom jämtland med turkiska toner!

Vilka dagar jag har haft just nu, vissa energi fyllda och vissa mer känslofyllda. I helgen vart det Åre Sustainability summit. Fick äran att presentera Stf- TILLSAMANS projektet. Ni som nu hängt med sen i våras minns kanske att jag ansökte om att bli ledare på dessa läger för unga tjejer. Det är just de projektet som jag och en annan ledare i gänget som heter Ida fick presentera. Detta var helt utanför min comfortzone. Med comfortzone menar jag utanför min trygghetzone i både miljö och uppgift, de vart både nervöst och roligt på samma gång, man fick en liten kick i kroppen av att göra detta.

Efteråt kom en tjej fram och presentera sig och vi snacka på lite om projektet, till sist så nämnde jag att jag behöver praktik till våren. Ja men det är ju inga problem, vi kan alltid ta emot praktikanter som skidlärare...... WHAT? tänker jag men säger inget mer än: det fixar jag, vi hörs snart. Vi sa hej då och där står jag och vet inte vad som precis hände MEN det finns då en stor chans till praktik som skidlärare i feb, mars till mig på Ramundberget........ jag kan inte mer än tror på det folk säger om mig.... jag är galen! jag kan väl inte åka skidor hahaha alltså jag har då på mig fram till feb att lära mig åka skidor för att kunna överhuvudtaget ha en chans att överleva detta. Nu kommer min multipersonlighet upp och en står och säger du är galen. den andra säger tacka nej, den sista och starkaste rösten är ju den som jag alltid lyssnar på den säger: Du lär dig och tar praktiken. jo tack gott folk, välkommen på nästa utmaning. Detta är mitt liv som ni säkert börjat förstå, väldigt sällan jag låter nåt glida ur händerna på mig. Har man sett någons liv glida ur händerna, tar man inte mycket för givet och man är tacksam för mycket. Därför är det viktig för mig att jag aldrig låter mig tappa lusten att utmana mig, utveckla mig och ja sätta mig utanför min comfortzone helt enkelt.

Idag hade vi i uppgift att ge oss ut till Åreskutan för att kolla upp lite och känna av berget inför vintern och även hade vår lärare sett till så att vädret skulle ställa oss inför utmaningar. Dimma, snö och halka. Hur hade ni guidat? jo visst, alltså vår klass vi är underbart härliga, vi konstatera saker precis så som vår lärare vill, men sen ger vi oss in i de mest härliga situationer. Med ovädret i ryggen skulle vi avgöra hur vi som grupp skulle gå, en väg upp men vi fick inte ta samma väg ner. detta fixa vi utan problem och det viktigaste, jag tror vi alla var bara glada av att se, känna och höra snön komma. vi skratta och snöbollarna de flög mellan grabbarna. Dessa stunder är något jag älskar. Vi har utmanande stunder och det är fantastiskt att vi tar oss igenom det och har kul samtidigt.
Idag fick jag äntligen se vyerna till varför jag flytta upp hit.... oj vad jag önskar jag kunde ge er en känsla av alla de känslorna jag känner när jag ser snön på bergen, bara för att jag vill dela med mig av den kärlek jag känner. Sjukt tacksam över att jag tog beslutet att flytta hit, det är något som fyller hela min själ med nån urkraft som gör att jag tror verkligen allt är möjligt (ex att jag ska kunna praktisera som skidlärare om 3 mån hahaha).

En annan som förgyller mitt liv är ju min lilla fjäll chihuahua! Alltså förra veckan pinna han på ca 2 mil ut till issjödalen. Idag gick han uppe på Åreskutan i snön och han har så kul. Han imponerar så mycket på mig och jag kan inget annat än att vara en stolt vän till honom. Mina klasskamrater är jättegoa med honom, han älskar och springa runt med dom. Dock gillar han inte när vi delar upp oss så att han ser de andra men når inte dit, då ylar han för fulla muggar. Lille skrutt, han yla idag när vi gick på olika sidor ravinen hahaha gulle. Bilder från dagen kommer nedan!

Så på väg hem från Åre mot Östersund ca 109km bort, satte jag på något som för mig är väldigt vanligt att lyssna på, turkisk musik. Där satt jag i min lilla kia med en trött chihuahua bredvid mig och börja skratta ganska ordentligt. Humorn i hur mitt liv är, en skåning kör runt i Jämtland/norrland med turkisk musik och sjunger med i tonerna, med en önskan om snö som hon ska lära sig att åka skidor i, och ALLT är mitt eget VAL! Livet är underbart även när det inte alltid är det, det är ju ens inställning som styr åt vilket håll man väljer att se det på. Jag väljer att se det som att det är ingen självklarhet att jag ska sitta där i bilen nånstans i Sverige och få utbilda mig i nåt jag brinner för, mina val har gjort de möjligt, men det kunde lika gärna varit så att jag inte hade levt idag eller att jag inte hade varit född här i Sverige OCH för det är jag tacksam och tänker ta vara på mina möjligheter som ges i livet.

Läste precis igenom vad jag skrivit och visst låter mitt liv jävligt bra, mitt liv är jävligt bra mest visst finns det stunder där man inte är på topp och när de lärdomarna skickas till mig tar jag mig an de också. Hahaha man kan låta jävligt präktig när man skriver men känner man mig vet man om att jag är långt ifrån de, jag vill inspirera andra att se vad som finns i livet om det så är din hund, hamster eller barn eller varför inte ditt eget sällskap eller bästa vän eller din bok eller middag, alla har vi något att vara tacksam för. Det behöver inte vara "statusprylar" eller en kroppsform eller allt annat som flyter runt i vår media som ska avgöra vad vi ska tycka om i vårt liv, fråga bara dig själv och va nöjd med ditt svar. När allt kommer om kring är det bara du som lever just ditt liv.

Ta hand om er och fan älska livet!