Nu blev vi tillsammans på riktigt!

Igår var jag på Söderåsen igen, ja jag vet jag åker dit ofta och man kan behöva variera sig men just denna slinga är väldigt bra träning, det är som sagt jobbiga stenar, igår var det extremt mycket vatten överallt och där är en backe som tar kol på mig, den vill jag klara bra. Men igår  youtuba jag lite om min ryggsäck, intressant hur jag valde en fransktalande man som säkert förklara mycket bra, jag å andra sidan valde att bara titta på vad han gjorde, HERREGUD säger jag..... vad har jag hållet på med?? Jag justera min ryggsäck igen och denna gång tog jag och gjorde allt från början, vad hände? Jo den sitter som gjutet på mig... underbart, jag och min andra halva (ryggsäcken) gick från att  ha de på G som man kallar de för, till att nu verkligen ingå en fördjupad relation till varandra. Dessa 13 kg kändes nu ingenting. Så nästa tur är de 15 kg som ska ligga i väskan och jag ska nu öka km också, precis som i varje relation måste man ju utmana varandra, annars är de ju inte kul hahaha So let´s do this!

Sååå sen hade vi ju detta med STF- ledare till projektet de har som heter TILLSAMMANS...

JAG FICK DE! Det kom på mejl idag att jag skulle med på utbildningen och därmed vart vi med. Så kul! Vi är faktiskt två från Malmö, självklart har jag redan mejlat henne, så en fika på väg upp till utbildningen är ju givet. Kul ska detta bli!
Så den 10:e april till 12:e april så är man i Tyresö och jag som ville ut på fjället ett par dagar där... de kommer inte denna fröken att hinna, jag har för mycket på gång nu, och jobba måste man ju.... så får bita ihop och hålla ut och njuta av de som finns här så länge......... Nu kommer den tradiga slingan i huvudet som säkert ni alla kan, som suger som bara den när man väl hör den: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge..... mmm säkert den är inte kul att höra, även om den stämmer.

Jag älskar bilder, är långt ifrån en fotograf och kör alla bilder med mobilen... men jag älskar de och igår gick jag igenom alla bilderna från skidresan i januari, sånt gör man när man är kär (försöker intala mig de iallafall) så vackert och så roligt. Såg ett film klipp när jag åker mitt kanske 3:e åk i backen hahahahaha alla får skratta som ser den, de är en snygg plogning ner med svängningen från höger till vänster över hela backen och det går i en hastighet på ca 2 km/h.... men jag var så stolt över att jag hade kontroll i backen och kunde stanna..... för detta hade ju jag också youtubat innan jag kom dit, för andra går skidskola.... jag tar på mig skidorna och apar efter vad min systerdotter Anna gjorde, hon ska ha massa beröm för hon var så duktig på att lära mig. tänk att efter endast några timmar i backen så var de lift upp och grön/blå backe neråt, hon hade tålamod med mig, ner kom vi och upp åkte vi igen. De var ju säkert i några av mina fall som jag trilla och slog skallen och blev skogstokig i fjället!

Imorgon har de blivit avbokningar med kunder och de möte jag hade, så det ger tillfälle att dra ut på en lite tur igen! Vart har jag som vanligt inte bestämt, de ända jag har bestämt är 15 kg i väskan och längre än 9 km, måste komma igång i tid för att hinna vara hemma till kund och träning på kvällen. Men kul ska de bli. Jag vill gärna få in övernattning snart.... de kommer.

"Paniken" över de 10 veckorna ni läste om sist har övergått till en känsla av att "bara ge mig de", i denna känsla finner jag alltid min styrka i livet.... så nu är det bara att tutta och köra, 69 dagar kvar och idag var första dagen jag titta på en annan tur efter denna. Så Kungsleden och Kebnekaise är ju något jag måste göra. Ni som känner mig vet om att innan resan till fjället hade jag ögonen lite riktat mot Pilgrimsleden som går från Le Puy (Frankrike) och får igenom Spanien, den är 160 mil.... den hade ju varit grymt roligt att göra, sen har jag tittat lite på "Gröna bandet" som min fjällexpert Hans har gjort, den är på 130 mil. Detta är stora turer och inget man packar ihop och gör hur som helst, detta är planering på hög nivå. Och jag vill innan de stora turerna lära mig att lita på mig själv i vissa situationer. Låter de dumt? nä, jag har en del att lära mig om mig själv i naturen. Jag vill ha mer kött på benen innan man tar på sig lång turer.  

Imorgon berättar jag lite om dagsturen jag gjort och annat som springer runt i mina tankar!
#Lovelife#galenärnormalt

Här pratar jag med mig själv om att våga bara åka
jag hade nyss trillat och den ända vägen ner var att åka. 

      

Så härligt.... att finnas till

"Så härligt.... att finns till" är den sista meningen i filmen Wild. Jag har sett den två gånger nu och jag älskar den. Där är en del grejer som absolut inte har med vandring att göra, men man får se Cheryl handskas med sin sorg och finna en väg till att förlåta sig själv för ett väldigt destruktivt liv som hon levt efter sin mammas bortgång, vandringen gör hon på leden Pacific Crest som är 200 mil. Nu lät den mer deppig och tradig.... men den är faktiskt riktigt rolig också tycker jag. Vissa scener har de lyckats med, exempel när hon ska få upp sin överpackade ryggsäck, hon kämpar och hon lägger sig på marken och rullar runt så hon får den över sig, man tror verkligen att hon ska skada sig, men i samma stund ser man hennes kämpar glöd när hon väl får upp sig själv..... ett annat exempel som får mig till att skratta högt så tårarna rinner (kanske för det är exakt så jag själv kommer se ut) är när hon ligger i tältet och känner att något är innanför sovsäcken.... hon far upp som ett skott ut ur tältet och hoppar, som om inte de var nog tar hon fram en visselpipa och blåser allt vad hon kan....... humorn i detta är hon är helt öde och den visselpipan hördes mil... ut ur sovsäcken kommer en liten liten fjärilslarv (liknar de iallafall) hahaha Jag och insekter är inte bästisar om jag uttrycker mig så, har inget behov att döda dom eller hoppa alltid men överraskar det mig i en sovsäck så lär jag höras över hela norra Sverige.
Lustigt nog när jag sitter och tittar på filmen så slog de mig, jag har aldrig för använt gas eller köket jag skaffat mig (Optimus) förr, trangia kök är denna fröken van vid....Ska bli kul att testa, vilket görs snart.

Sovit dåligt några nätter nu och så är det ibland ju, men när klockan är närmare 03:00 på natten och jag inser att de är 10 helger kvar här nere, sen drar jag upp.... då blev jag lite.... hur ska jag formulera mig..... inte panik, men hur i helvete ska jag hinna med allt jag ska göra innan jag åker upp... Nu tänker ni men kära barn var inte orolig de är 10 veckor kvar! Men nej nej o nej. Som ni förstått är de mycket igång just nu, jag måste jobba, ta hand om hundarna och träna, de är basen i mitt liv, förutom allt annat som städa, tvätta och laga mat. Sen har jag de jag anmält mig till min Lyftare kursen 3 st lördagar till. Jag har förhoppningsvis en ledarutbildning den 10-12 April i Stockholm, alla familjens födelsedagar och sen hade vi Susanne som blir 35 år som jag ska hinna ett litet äventyr med, jägarutbildningen vart ska jag få in den. Förutom allt detta kul, så ska jag hinna med några kort turer här i Skåne......... O lord sen är jag där. Vad är de då som skapar detta? Det är inte att jag inte kommer klara mig i fjället för de gör jag, alltid! jag är en envis jänta! Men jag vill ju skapa de bästa förutsättningarna för att kunna ta in allt och njuta så mycket att jag spricker, å de ni, det är just de här jag tänker 10 veckor och allt ska göras ORDENTLIGT.... Det tradiga är om jag måste stryka något av de ovannämnda, för denna vandring går först, efter "baslivet".
Missförstå inte mig nu  med att tro, att jag tycker illa om denna situation eller att jag beklagar mig. Detta som sker just här och nu är en blivande lärdom för denna fröken. Ni lär bli uppdaterade om något faller bort.

Så Jacka, lyftare kurs och lite grillat hos min syster blev det i helgen. Jackan är min! Det blev ingen grön då det inte fanns med kraven. Jag ville heller inte ha en orange, så det blev den svarta haglöfs. Nöjd? Super nöjd! det är ju alltid skönt när ett beslut tagits.
Kom till boxen och skulle gå en workshop/kurs i lyft teknik..... nu tänker ni säkert, vad är detta? Jo det är en skivstång som ska upp i luften med vikt på, för att inte skada sig så gäller det att kunna rätt teknik i lyften för att kunna utföra dom. Det är något sjukt kul med detta, längtar tills den dag då man kan skicka upp några kilo i luften i en snatch och utföra det med en bra teknik. De är roligt att känna sig stark , lite kul ibland när mina kunder tycker jag är lite väl stark. Verkligheten är så här, jag är inte stark, jag vet bara hur jag ska trycka. Den dagen jag kommer över 100 kg i ett marklyft då tycker jag själv jag börjar bli lite stark, är på 90 kg idag. Det kommer om jag övar, så öva it is!
Iallafall väl inne på kursen, så möts jag av en riktig solstråle som heter Sara, hon är norrlänning, tror inte jag behöver säga mer, underbar människa! Hon tittar på mig och säger: jag har en sak till dig! hon tar fram en påse med en fin ylletröja (ulltröja säger jag) från Jokkmokk. Den är bra att ha när man vandrar säger hon glatt. Jag blev tårögd när jag fick tröjan.... tänk så snällt att någon bara gör så här, jag känner mig lycklig lottad i mitt liv att de kommer in så fina människor. Tack ännu en gång och de kommer kännas som du är med mig upp där på fjället i Jämtland och i Lofoten.
Detta här med vandringen, bloggen och allt i mitt liv just nu är väldigt häftigt och ni är många som på olika sätt
hjälper mig. Känns som jag fått en riktig hejar klack! Så himla kul! Jag lovar att ta en hut för er när jag sitter där vid tältet första kvällen. Och för er som inte vet vad en hut är, de är lugnt.....inget gatuslang detta inte, det är fjällslang tydligen. Fick lära mig när jag var i Kläppen att man tar en hut i backen, det är en fickplunta man har med sig när man åker skidor, så stannar man och njuter av utsikten och tar en hut (jägermeister, en klunk eller två). De är fina grejor de, nu lät de som att jag ska festa på fjället.... jag, min andra halva, tältet och hundarna hahaha så kul ska vi inte ha det, men jag säger som Cheryl: "Så härligt.... att finnas till".

#Lovelife#Älskafjället#jagärkärifjället

Bilden är tagen inom min första timme i backen, syns i min plogning. 

 

Efter vattenblåsor och skav, finns stoltheten där!

Vilken underbar dag! stod de på mitt alarm imorse hahaha O yes, jag har själv skrivit in det. Mitt alarm har rätt nästan varje dag.

Så intervjun som jag hade idag.... mmm vad ska jag säga, JAG VILL DETTA! Samtalet var jag nervös över men det gick snabbt över. Högst intressant samtal, nyfiken som jag är så undra jag hur de finansierar sig, hur de går tillväga för att få tjejer intresserade osv.... Hon frågade om jag hade möjligheten  att vara med på utbildningen, JA, klart! Tänk va kul att få visa den svenska naturen för någon som inte sett den innan, att kanske få se ett litet ljus tändas i ögonen och en önskan om att få se mer, att få folk intresserade och bry sig om den eller att de finner en vän för livet på ett läger hahaha japp svaret om detta är något jag kan hjälpa till att påverka får jag på måndag..... spännande detta!

Efter intervjun var de lunch date med Tessan och hennes underbara son på ca 6 mån (sorry om de är fel), denna kvinna är en av de starkaste jag vet, hon är rolig som fan också, så därför är de inte konstigt att ungen är lika rolig. Bebis mys, att höra dessa barn skratta och vara så glada.... innerlig lycka! Och alla mammor som vill dansa salsa med bebis på magen/ryggen, tycker jag ska kontakta henne, då hon är igång snart med lite dans för mammor.

Så efter en stadig lunch var de dax att hämta upp min sidekick för dagens tur och ge sig iväg till Söderåsen. Väskan blev inte tömd på några kilo, utan endast 0,5 kg... Jaja de gjorde inte något. Så min andra halva och mina skor som jag ska gå in, två hundar och min sidekick (hon vill inte nämnas vid namn idag, så hon kallas för sidekick) var iväg. Det regna lite lätt och det var totalt vindstilla när vi kom fram. Vilken tur blir de idag? hmm vi tar samma som sist, detta var då ca 3 veckor sedan. Hundarna springer och är glada, lite osäkra ibland när plankorna gungar till av vi tyngre går på dom. Det är så otroligt hur dessa djur är... Tarzan min äldsta hund på 9 år, han har hängt med på mycket grejor och han tänker hur han ska göra för att ta sig fram, lite rutinerad skulle man kunna säga även om leden är ny, så hoppar han upp på stenar eller stammar som ligger i vägen för att ta sig fram, han stannar upp spannar på leden och finner sin väg att ta sig över bäcken eller träskmarken som man sjunker i, detta är en hund med en mankhöjd på 20 cm och väger 3 kg. Min minsta som är 1 år och har ca samma mankhöjd och väger 2 kg, han har inte hunnit vara med så länge och har fortfarande valpsinnet kvar, han kan bli osäker och lite rädd av ljudet från de större bäckarna eller träsken och broarna med mellanrum mellan brädorna hahaha mitt hjärta smälter när jag ser honom tveka och jag ser att han vill gå samma väg som sin store bror.... de otroliga är hur Tarzan kommer tillbaka och nästan hämtar upp honom och visar honom vägen, samtidigt gör den lille det ibland själv och man ser hur självförtroendet växer..... gissa om jag är stolt. Jag är så sjukt stolt över hur duktiga dessa två är och hur de klarar sig.
De springer lösa nästan alltid, får vi möte på leden så kopplar jag eller ibland räcker de om leden är bred att bara kalla in dem och så sitter de och väntar på att folket gått förbi, är det hund med är de koppel direkt. Nu låter det som att jag har världens lydnads hundar och så är INTE fallet, de är busiga och jävliga ibland och ibland total vägrar de men detta är en charm. Inkallningen funkar idag med övning 9 av 10 gånger och att hundarna inte kommer på ordet "kom" utan ordet "godis" det skiter jag ett gott stycke i bara de kommer är jag nöjd. vi gillar godis hahaha alla 3 kan jag lova!

Så turen idag var fantastisk. Underlaget på denna tur är större sten, plankor, sumpig mark och vanlig skogsstig. Bra övning. ca 9 km blev det idag. Det regna hela rundan men det märks inte när man är i skogen. På 3 veckor hade det förändrats med träd som trillat över leden, så att hoppa över eller under stammarna var nytt med min andra halva. Något stämde inte med skorna idag, trodde först de var jag som knutit dom för hårt men ikke. Jag fortsatte att gå och de var inte skönt, men hur jag än gjorde blev de inte bättre förrän efter några km när jag sluta känna. Glad vart jag ändå, det påverkar mig inte dramatiskt, men inget jag vill ha om jag kan förändra de. Efter fika pausen så gick vi vidare och snacka om min sidekicks födelsedag då hon blir 35 år snart. Vi hittar ofta på något "äventyr/resa" och jag var inte sen med att föreslå Kebnekaise, själv sa hon Kiruna. Nu tror ni säkert att jag tvingar med folk in i mitt friluftsliv, men så är det verkligen inte. Den som önskar hänga på varsågod, de är kul om personen i fråga gillar naturen, sen vet jag om att min sidekick idag inte vill tälta och de får man respektera, så vi håller oss till dagsturer tillsammans. Dock ligger bådas förslag vid fel tidpunkt i förhållande till hennes födelsedag så tror inte de lär bli av...men hon sa börja leta.... nu måste ni läsare veta att jag inte är sen med att hitta på saker, så nu ska jag hitta ett äventyr och det behöver inte vara inom Sverige Hahaha sämre kan man ha de!

 Turen var slut lite efter kl 18:00 och ont i min ena fot hade jag, jag kunde känna vattenblåsorna, min andra halva måste jag ändra i ryggen, remmarna satt hyfsat bra. Jag hoppa och drog åt, jodå nog fan drog jag åt, de märket jag har på magen rättar väl ut sig under natten hahaha det ska ju kännas att man har gått, fast på rätt sätt, nu känns de som allt är nytt och hårt och vill inte vara kompis med min kropp... så är de tillsvidare. Stolt som en tupp är jag iallafall, både över hur bra jag tar mig fram med packningen och hundarna, 9 km med ganska jobbig terräng och det tog ca 3 h med fika pausen. Skorna kommer jag att gå in, är inte ett dugg orolig, orolig är jag om de inte känns bra 2 veckor innan avresa. Lite bilder på dagens tur och ja ni ser ju själv hur fel mina fickor är på jackan så de hängde som en säck potatis på magen.

Det lilla vilddjuret

Om ni visste hur glad jag blir när jag får höra att det finns folk som läser detta och följer de.... Tackar ödmjukaste! Tycker själv detta är jättekul och tänk den dagen man går tillbaka och läser detta, hur roligt de måste vara. Som ni märkt så halkar jag lätt in på annat när jag skriver men men så blir de.

Så idag innan jobb tänkte jag få städat här hemma lite, jag plocka undan och far omkring i lägenheten. Musiken var i full gång och när jag sätter mig för att ta en liten kopp kaffe, så sitter min minsta hund Flazzh i stora rummet och börjar yla.... det var inte en kort stund och inte en gång utan flera gånger..... Han är en lustig liten filur, för när han är uttråkad så gör han så här, hade jag gått in och satt mig i soffan bredvid honom, då slutar han och är "nöjd". Första gångerna han gjorde det blev jag orolig då jag tänkte om han hade ont, var orolig eller rädd.... men när jag förstod att så var inte fallet utan han testar mig om jag ska fortsätta komma springande för han vill ha uppmärksamhet, så nu när jag inte kommer, lugnar han sig efter nån minut och kommer till mig istället, vilket känns bättre hahaha men vilket litet vilddjur. Han drar ju igång gamlingen här också och det är roligt då han inte kan yla utan att rossla.... de är lika galna som sin ägare så vi är ett bra team.

Så lycka uppstod idag när jag fick tränat axlar och ingen och då menar jag INGEN känning alls, det är lycka! Så axlar och biceps och intervaller blev det idag, satan vad härligt de var att springa. Ser framemot ett gott ryggpass imorgon, men det är efter jag och min andra halva (ryggsäcken) har varit iväg på en kort sväng imorgon eftermiddag. Jag kan bara inte bestämma mig vart... så här är det, jag är klar med de jag ska kl 15:00 ca, och solen går ner vid ca 18:00 så det menas 3 h har jag på mig att köra någonstans, gå och sedan köra hem, så vart kommer jag på ca 45 min det ger mig 2 h ute att gå, 45 min kommer jag igenom minst halva Skåne.... som ni ser de är inte mycket tid jag får imorgon, men de är nödvändigt för mitt sinne. Älskar söderåsen, det är fridfullt och utmanande både för mig och hundarna. Blir nog dit imorgon! Ska tömma ryggan på några kilo så imorgon blir de 10 kg och jag ska ändra remmar och hoppa och dra åt och lite annat, för att se om det kan möjligtvis sitta ännu bättre. Bara av att sista och skriva att jag ska ut och gå imorgon, blir jag super taggad. Fick höra idag från en i boxen att när jag pratar om detta ser man i mina ögon att jag älskar det och jag lyser.... Men så här är det väl med allt man älskar, man lyser upp. Livet känns underbart och de är lite på gång.... Denna lördag och 4 lördagar fram ska jag gå en kurs där jag ska lära mig lyfta och nötta teknik, detta ska bli så kul. Efter de kanske jag vågar träna lite lyft med mina #världsbästavikingar, för de är duktiga! Jag måste ta ett beslut om jag ska ta min jägarexamen nu i april eller maj...... vet inte ens om de finns plats kvar nu i april men de ordnar sig. Denna jägarutbildning kommer jag ta på Royal Hunting Sweden, de var ju dom som gav hundarna så fina regnjackor. Jag åkte och snacka lite och fick se kurslitteraturen, känns super. Bra karlar där, bästa frasen någon kunde säga var, sen finns vi här om du har frågor efteråt hahaha jag med mina tusen frågor.
De var två saker som händer som jag ser framemot, min intervju imorgon med STF känner jag mig lite nervös över helt plötsligt, kanske för jag verkligen vill de, men de går som de går, allt att vinna inget att förlora. Mamma fyller snart 65 år och henne har jag en liten överraskning till, kul ska de bli iallafall. Endast 76 dagar kvar till fjället, min mage får fjärilar... näää nu är det film och bingen som gäller!

sov gott, gott folk!

Vilddjuren

#lovelife#älskafjället#skåningenärlös

Vaxa vad??

Ännu en dag som gått mot sitt slut, hoppas den varit lika bra för er som den varit för mig.
När jag vakna i morse så bestämde jag mig för att göra det bästa av denna dagen! Jag brukar ofta få hör att jag är positiv och glad, absolut är jag de, varför välja att tänka negativa saker eller var bitter och sur...läsa igen vad jag skrev. Jag väljer det! Jag har dagar där jag inte alls känner mig på topp och vill dra täcket över huvudet och mysa med hundarna istället för att möta världen. Det är dessa stunder, när det känns "tradigt" som jag påminner mig själv om att livet, dagen, kommer inte i repris och den är för värdefull för att bara låtas passera.
Så denna dagen blev utan tvekan super! Min axel som bråkat med mig är bra igen, nu är det bara muskelspänningarna kvar, jag fick massage idag och det gjorde nytta, ont som fan men skönt. Denna känsla ont och skönt... finns inget bättre! Så nu ska jag och min andra halva (ryggsäcken) äntligen börja sitta ihop igen. Efter massagen fick jag latat mig med hundarna en stund, sen var de dags för jobb och på väg dit (3 min från min dörr) så sa det pling på telefonen..... Lidberg? Jag vet en Lidberg och de var inte han, utan en annan Lidberg. Några inlägg tillbaka berätta jag hur jag anmält mitt intresse till svenska turist föreningen på en av deras annonser, att vara en av deras ledare för ett projekt de har för unga tjejer som heter TILLSAMMANS, det var en Lidberg från STF. Nu håller jag tummarna för att detta ska gå bra på fredag när de ska höra av sig. Jag har inget att förlora bara allt att vinna sa jag då, säger det fortfarande, sjukt kul och glad är jag.
Det lustiga är att OM jag skulle få denna möjlighet, så är utbildningen i Stockholm nu i april. Minns ni tids perspektivet jag skrev om igår? Jodå, det menas att vi är ruskigt nära fjället. på några timmar kan jag vara ute, skulle detta ske så måste jag bara få vara där ett par dagar, tyvärr är jag inte "vinterrustad" så jag kommer inte kunna ge mig ut som jag hade velat med tält och dylikt då jag misstänker att snön är kvar, men ta in någonstans och bara mysa och gå på dagarna, de kommer jag om denna chans kommer att ges. Jag säger bara livet är underbart!

Här i Malmö har det blåst som f*n idag, det är det ända väder tillstånd som jag bråkar med. I denna stad blåser det nästan var dag, och de är mindre kul. Dock är det något sjukt mäktigt med det. Kvällsrundan med grabbarna blev härlig just bara för det blåste, kallt så det känns i märgen (hade inte rätt kläder) men otroligt uppfriskande. Det är inte smart att vara vid träd när det tar i, men att stå där och höra när träden knakar och susar, det är något visst med det, att bara stanna upp och lyssna. Det jag älskar och som skämmer mig mest med naturen är att den är starkare än människan och kan om den vill läxa upp oss rätt ordentligt. Kommer aldrig glömma när Tarzan, den äldsta hunden (vita) lyfte från marken när det var en stark storm för ca 8 år sedan. De var galet och han blev så rädd.... självklart tittar han på mig och ser frågande,varför gjorde du så? typiskt att man alltid får skulden.

Så jag har även letat på nätet efter jacka, självklart hittar jag fler tal. Jag hitta ju en jacka som hade passat mig och min blivande fjällräven tröja, jag talar självklart om en fjällräven jacka, den hade allt min framtida jacka ska ha, MEN det fanns en sak med jackan som gör att den faller bort. Vaxning.... jodå¨, jag skojar inte. Jag skulle vaxa jackan. För er som inte känner mig, jag är alltså kass med bilar. Totalt värdelös när det kommer till att ge "vård" till bilen. Jag fattar att den behöver de, men jag glömmer och jag skäms lite att säga de men jag har inget intresse för de så att jag tänker inte på de. Min stackars bil för inte den kärlek den förtjänar, den får en klapp på ratten ibland och jag ger kärlek i form av att vara en grym bilförare och sjunger för den. Så tänk er då jackan..... hahahaha nä sorry fjällräven. Får inte bilen den kärlek kommer inte du få den. Så nu blir de en haglöfs, om inte det faller en annan över mig i affären.
Kanske blir de affären imorgon redan, vem vet när de kommer till mig

Sov gott!
#lovelife#77dagarkvar#älskafjället

Ack, den som ger sig

Så i morse blev det Vombsjön, riktigt härligt att komma ut i skogen, det regna också precis som jag önskat, fast bara här i stan. Jag ska dit igen, kanske hinner jag en runda på fredag eftermiddag, då jag inte ska agera flytthjälp till min systerdotter och hennes kille. Det var kul att gå runt i detta område, då det har förändrats mycket på 20 år. Vombsjön ligger bara ett stenkast ifrån Övedskloster, vart jag spendera några somrar som liten. Helgasjön, en sjö vart jag fick möta min första blodigel, den är inte någon badplast längre, iallafall inte om man ska tolka växtligheten som dykt upp där. Lite snyftigt så där men men. Man kan ju tolka det också som att nu får den platsen agera att bara vara natur och må bra, än en badplats vart denna fröken bada som liten och  hade blodigeln som badkompis.....

Efter vomb och nån kund, skulle jag ringa till vandrarhemmet Jamtli och boka rum för mina dagar där. En trevlig dam svarar, hade lust att krama henne genom luren så kär hon lät. Jag skulle vilja boka mig dessa dagar sa jag glatt. Damen tystnar lite och svarar med en liten ledsam röst: tyvärr du, du kan få 27:e och 28:e juni men resten är fullbokat för det är en cup i stan. Va? säger jag, detta händer inte. Min första tanke är ja men då ändrar jag om lite i resan så fixar det sig, men mina kära vänner har ju inte semester så de kan ändra bara hur som helst hahaha så bestämd för att fixa något, börja jag googla allt möjligt. Jag kolla även stugor på fjället igen om uthyrning, men nej... så kom jag ihåg att Ann-helen sa men camping är ju kul. Så campingen måste ju ha något, plus att han som svarat på Rallaren han hade sagt: höra av dig till campingen de har säkert något. Så plötsligt var den bara där en stuga till mig på campingen hahaha. Bokad och betald! Pust säger jag.... Så lördag till måndag Jamtli och sen är jag i en liten röd stuga på Frösö camping. Fina grejer de där med stuga hahaha

Sen kanske jag borde varna alla norrlänningar som vistas i Skåne, ser ni mig så bli inte chockade om jag börjar prata med er. En stackare blev idag utsatt i boxen, han satt och rodde, och jag hoppa fram: du är ju norrlänning! jag ska till dina område och vandra! Han svarade precis som jag förväntar mig att norrlänningar ska svara, glatt! Japp, jag har suddat ut alla gränser och tydligen är fjället bara ett område i mina ögon numera hahaha Skämt å sido, så bjuder de på det själva. Och denna norrlänning jag prata med idag bara intyga de jag tror. Han var från Umeå, och sa nära är ca 4-5 h till fjället så det är inget man behöver direkt planera. Svaret han fick var: Underbart! det är underbart att detta är deras nära och för en skåning eller Malmöit är nära inom ramen på 30 min. Jag gillar att jag själv sa häromdagen de är ju inte så farligt ändå, det är BARA 10 h till fjället. Nu börjar jag också få perspektiv på sakerna, nära är då Göteborg från vart jag sitter idag. Fjället 100 mil upp är inte riktigt nära, men tillräckligt nära för att jag ska kunna ta mig upp på en dag när jag verkligen inte kan vänta, också kallat fjällabstinens enligt Hans. Får trösta mig med nån offpist video innan läggdax, vill ni se vad jag tittar på så gå till youtube och skriv in Gopro: Let me take you to the mountain, den är ca 10 min lång men underbar, satt i bilen hem från fjällen och titta på detta klipp och de var här en tår kom. De lustiga är att jag är så mycket nybörjare på skidor att det är komiskt, men jag ska bli grym på detta, det är en sak jag bara vet, man kan ju inte bo där utan att kunna åka hahahaha

Min sista uppgift idag var att massera min vän Danne, Som vanligt blir jag bortskämd med mat när jag kommer hem till dom. Malin, hans vackra kvinna och en av mina solstrålar i livet var tyvärr och jobba... men vi hade riktigt trevligt och snacka en massa om utbildningar och annat, fy va glad jag är att ha såna här människor i mitt liv. Får lite dåligt samvete över att jag var inte mild i min massage idag med honom, men ibland som måste de vara så.
Nu titta offpist och däcka

Sov gott alla underbara!
#Lovelife#älskafjället

#världsbästavikingar

Så, som ni vet nu är ju bloggandet helt nytt, dock har jag större delen av mitt liv skrivit dagbok. Och min dagbok läser ju inte vem som helst, detta kan ju faktiskt hända här. Så Snälla ha överseende med mina skrivfel eller meningsuppbyggnader. Jag är inget proffs (än). De ni borde veta är att jag har "stämning" när jag skriver. Jodå, musik, tända ljus och jag sitter vid mitt lilla skrivbord som är ett eget hoppa bygge av en bänkskiva och en bokhylla. Byggde denna hörna för att kunna sitta när jag pluggar. Vadå pluggar tänker ni? Ja, jag tillhör de människor som tycker om att studera, känns utvecklande. Har ingen kurs på gång nu, så att lära mig så mycket teoretiskt så möjligt om fjället är tanken. Men teori är en sak och praktiken en annan, de har jag lärt mig av livet. Plus jag är en praktiker skulle jag vilja säga, stämmer men jag kan teori när jag vill också. Så är det med allt, de man VILL sker och de du INTE VILL sker oftast inte. Vill jag ha målat? Målar jag. Vill jag ha nytt golv? ja, då lägger jag de, självklart efter pappa visat. sätta ihop eller upp saker, ja då fixar jag de. vill jag vandra på fjället? ja då gör jag väl de då.... Ni är med... Vill du något så fixar man det. Och se där, nu kom jag in på något helt annat hahaha ni vänjer er vid det.

På crossfit 360 hädanefter kallad boxen (vart jag masserar), så finns där helt underbara människor. Jag går dit för att jobba och jag kan skratta ihjäl mig. Nu har det blivit så att jag favoriserar två stycken ( Sophie och Jimmy) riktigt roliga är dom och riktigt tung atleter, älskar att de kallar sig för motionärer. Dessa två ska tävla den 6:e april i crossfit. Och jag ska skrika halsen av mig, dessa är #världsbästavikingar. Fy vad ni fick mig att skratta ihjäl mig idag och fick en tår i ögat av era vackra lyft ni skickar till mig (Bara slakta de jävla vikterna). Självklart finns där massa andra som jag hade kunnat krama hjäl ( David, du är en de vet du, 17 år har vi känt varandra). Åter till världsbästavikingar, vi skämta och hade oss med bilder idag på chatten, detta spåra ut helt, jag vet inte ens hur detta börja.... men jag har bestämt att jag ska matcha er på tävlingsdagen med en stolt Sverige tröja på mig!!! varför? jo, vi är vikingar! Åtminstone kan vi väl lossas att vi är det.... lite? Ni gjorde min dag idag, och jag skrev att jag var själlös och att jag ska lära fina oskyldig Sophie hur man inte är pryd eller blyg??!! Hahaha de kommer inte funka alls. Boxen är en fantastisk plats, jag kommer aldrig bli en crossfitare, jag vill inte ha sår i handflatan när jag masserar mina kunder och Jag har inte den mentalitet som det krävs, men att vara deras största supporter och träna lite med dom gör jag vilken dag i veckan som helst, för det är kul och härliga människor. David fråga idag: kommer du imorgon och tränar? Nä, jag ska till skogen imorgon. (Kommer dock på onsdag morgon)

Jaaaa, imorgon ska jag till Vombsjön och gå med en tjej som heter Siri och hon har en kennel med massa glada staffar. Super bra träning för grabbarna. Jag känner att jag måste ifrån stan och känna luft och se natur. Just nu när jag skriver önskar jag nästan att de regnar. Jag gillar inte regn varje dag, men jag kan uppskatta regn och känna nån kraft och uppfriskande känsla när jag är ute i det. Bara man har rätt kläder så är de lugnt ju. Till helgen blir det frostavallen med Sus, då hoppas jag axeln är bättre så ryggsäcken sitter på, jag ska hoppa och dra åt, ett tips från experten Hans. Han hade en massa annat som jag ska kolla över med ryggsäcken, så jag inte tappar byxorna mitt på fjället hahaha låter lustigt men fy vad störigt de är när byxorna inte sitter vart de bör. Jag sitter och tittar i kalendern vilken helg eller dagar ska jag ge mig ut och ta en 3 dagars tur här, det kommer bli Österlen, de vet jag. Har tittat ut en tur jag vill gå, och fy för vad backar där är på turen hahaha Men super mysig. Mysighets faktorn är viktig på turen, de är kaffepausen och matlagningen och inte för att snacka om tältningen. Finns det något som är mysigare än tält? Jag tror jag sover som bäst i ett tält.... fick frågan om jag inte var rädd att sova i tält själv? rädd? herregud jag skämmer bort de mesta med mina snarkningar hahaha Annan mysfaktor är godis hahaha detta var faktiskt bland det första tipset fjäll experten skrev till mig, ni som känner mig skrattar nu, jag är godismonster! vet om att detta inte är något bra alls, men så är det just nu iallafall. Jag fungerar nästan som en hund, locka mig med godis och jag kommer på stuts, usch men godis på tur godkänner jag utan tvekan, låter bra.

För övrigt dessa kommande dagar är det mycket att göra med jobb, träning, ja det vardagliga helt enkelt, med mystur imorgon vid vomb och avslutar med middag hos en annan favorit Danne man, hoppas att underbara Malin också är hemma. Detta underbara par blev jag vän med när de bodde på området. Vi mötes via våra hundar och trots att de flytta så håller vi kontakt. ibland är de bara Danne och ibland är de bara Malin jag träffar men hur som helst har jag de toppen alltid med dessa två. Så dax för filmmys och sen bingen.

Sov gott, gott folk!
#lovelife#världsbästavikingar#skåningenärlös

 

En rensning som förgyllde min själ

Så då var de söndag kväll, jag har lagt ut tider för jobb denna veckan och jag är så tacksam för mina kunder, nya som stammisar. Detta är kul, tungt men kul! Så en ny vecka startar imorgon och jag har räknat dagarna tills de är dax att köra till fjället, 80 dagar. Har man läst förra inlägget så vet ni att jag rensa min källare. Jodå jag har nu stått på min första bakluckeloppis min vän Debbie stod bredvid och sålde, super mysigt. Jag hade så mycket grejer i bilen att när jag väl skulle hoppa in så gick de inte, packa om framsätet och sen var det bara att tuta och köra. Det var kul, jag fick sålt nästan allt. Jag har en förmåga att samla på mig saker och sedan sälja av mig de på loppis efter nån år. Man möter många roliga typer på loppisar. Efter loppis fick min axel massage, och min lördag avslutades med ett benpass + bål på gymmet, kan jag inte träna mina armar har jag har jag övriga kroppen som är i stort behov av omvårdnad. (kilona i väskan inte på kroppen är mitt senaste motto)

Iallafall, i min rensning så hitta jag den har lådan med minnes saker som jag tror alla har. Tradigt att alla får reda på att min minneslåda står i källaren och dammar hahaha men så är det. I denna låda så hitta jag ett fotoalbum som innehåller foto från den jag var liten. En liten busunge var jag men med ett hjärta av guld (inte lika snäll idag). Nu tänker ni säkert hur vet hon att hon var snäll.... jo för jag gav alla mina nappar till tomtens nissar när jag var liten, de bodde tydligen i vårt sopnedkast i trappan enligt min mamma och det var så jag sluta med nappen. Och nu tänker ni vilken dum unge.... ja så må vara fallet men snäll vart jag iallafall hahaha
I detta album fanns bilder från olika fjäll jag varit på som liten, hur coolt är inte de då? Jag har inte tänkt på detta innan. Min biologiska pappa Ove är norrlänning (är numera adopterad och det är han som är pappa när jag skriver de.) och mamma skåning, så vi var iväg mycket när jag var liten. Det är faktiskt så här mitt intresse för naturen och friluftslivet starta. Jag var väl 10 år när jag gjorde min första vandring på Skåneleden. Vi hade även kanot som vi stack iväg med istället för att vandra. Vart fan har man en kanot undrar ni nu då? ja inte hemma iallafall, vi hade den på scoutkårens stuga klövebo några mil från stan. Kanotens namn älska jag, hövdingen kalla vi den för, den var knall röd och så fin hahaha hunden var tränad att sitta i mitten av kanoten och jag satt alltid fram. Riktigt kul.
När jag säger varit iväg då menar jag ofta och hela Sverige, tyvärr minns jag inte mycket av fjäll tiden, men från de jag är 5-6 år minns jag de mesta. Sen sluta detta när tonåren börja kan jag ju säga och det ända denna fröken har gjort är att tälta på camping och varit mycket i skogen, men annars har det inte varit mycket "vildmarksliv", fram tills nu.

Denna morgon börja bra med god frukost, de vanliga som innebär gröt med bär, ägg och banan och ca halv liter kaffe och mejl från min fjäll experten. Även han skicka med ett foto på fjället....
Som jag längtar nu... och jag ogillar att längta till något, att se framemot något ja det gillar jag men att längta gillas inte. Detta är min teori med att längta: Jag gillar att vara här och nu, att längta gör att mitt "jag" inte är här och nu i vad jag gör, jag önskar mig bort från den tid jag har exakt här och nu. Flummigt de blev nu, men jag hoppas ni förstår. Så näää säger jag. Här och nu ville jag ha och det menas fokus.... fokus på att handla kläder till vandring som är praktiska hahaha jaja att släppa fjället helt de går inte men att längta gör. Älska dagen vi har här och nu, så jag gav mig iväg med min Kusin Tutti till Emporia för att handla. Jag fick bra tips från Hans angående jacka, så gav kusinen detaljerna, hon var med på noterna och letandet börja. Hans nämnde Haglöfs märket, det värmde mitt hjärta. Jag älskar de, men hitta jag något med mina (Hans tips) krav...Ååååå ja! hur ska jag nu välja? Jag gick ifrån affären tomhänt =( Och som om inte de var nog, hittar jag en sån snygg tröja/ fleece från fjällräven som inte var dunder praktisk men i mina ögon var vacker. Vi gick tillbaka för att handla den, för att jag kunde inte släppa tanken om den, väl inne i affären, ska jag såklart börja prata med butiksbiträdet. Lustigt nog hade vi missat friluftsaffären som var på centret informerade hon om.... herregud!! Hur kan jag missa detta? Så hängde tillbaka tröjan och iväg till outdoors...... Skidkläder, skidkläder och skidkläder. Du är lite tidig för säsongen sa mannen i denna butik. Hyfsat glad vart jag ändå, då han berätta att nästa söndag har han grejerna uppe. Men vad hände med fjällräven tröjan.... den hänger i affären och här sitter jag. Nästa söndag ska den bli min, även ska jag ha bestämt mig vilken jacka det blir. Bara att välja färg.... röd till rödtocken...nä. svart? nja kanske tradigt men funkar till allt. blå? kanske. Jag vill ha en grön, fanns de där, nopp. Så letandet fortsätter. Skönt att färgen blev bestämd nu när jag skrev, grön ska de bli!
Så efter jag släppt av min kära kusin, blev de ett stopp på gymmet, triceps och löpning. Axeln känns ok. Älskar när man får på hörlurarna, idag blev det Metallicas gamla album "Load" och bara köra....
Musik är viktigt för mig, jag lyssnar på allt möjligt, och då menar jag allt.... Val sång, ja varför inte? heavy metal why not? rnb o yes baby, jojk absolut! lasse stefans... nja här går lite min gräns, spelar inte de själv men mamma och min äldsta syster drar gärna igång dessa toner.... kanske är de för jag inte kan dansa till denna musiken (kan, kan jag men vill inte). Tänker ni nu, hur dansar du till val sången? Modern dans, såklart! detta kan jag verkligen inte men de är väl bara att vaga lite fint hahaha nä nu är de dax och lägga sig....

#Lovelife#skåningenärlös#vandring2015

Från sagan om draken och prinsen till majestätiska vit täckta berg

Så idag var det dax att ge sig ut på en liten skogsrunda, kaffet var klart och jag satt i morgonrocken med gröten i högsta hugg... de blir ingen långrunda, detta var min första tanke när jag tänkte på min runda. Usch va tradig känsla.....varför? Jo axeln. det gör ont i axeln, bröstryggen och fram på halsen. Det är sååååå störigt att veta vad det är och inte kunna göra något, för de som hjälper är vila....vila armen från att hänga där, alltså ni hör själva hur löjligt detta låter va, armen ska hänga där men de gör ont hahaha jaja detta löser sig om nån dagar och jag måste hållas stilla och lugn, vila! De som känner mig vet om att detta är något jag har svårt för, jag får lite myror i byxorna. Och blir alltid mest påhittig när jag ska "vila".
Men skogen blev det, de var lugnt och skönt. Glada hundar som sprang och lekte och snusade på allt som fanns. Idag såg jag att träden börjar få en knopp. De är inte utslagna till ett musöra än, men med lite regn och sol är de snart öppna. Ja en ny kläckt knopp liknar små musöron, titta om nån vecka så ser ni de. De var något jag fick lära mig som liten, när man ser musöronen DÅ är våren här.
Vi var helt själva idag, vi möte inte en ända i skogen.

Efter skogen blev de kaffe med mamma och pappa. De är roligt när vi träffas vi tre och fem hundar, som jag nämnt tidigare är vi många i närmsta cirkeln av familj, vilket jag bara räknar mamma och pappor, och syskon och syskonbarn. Och sen får vi inte glömma att vi har 7 hundar också. Skulle jag börja räkna med även mina kusiner och mostrar och alla, då är vi lugnt över 70 strecket. Som ni säkert förstår hinner man inte att hålla kontakt med alla, vilket är synd ibland. Jaja, när mamma och jag satt och prata så är det lustigt att hon är den som gått från att säga: ska du verkligen ge dig iväg igen? när jag börja med alla resor jag varit iväg på. Nu säger hon: det tror jag gör dig gott! Jag älskar att hon stöttar mig i detta, de gör även pappa, han visar det på annat sätt än att säga de, som att vara aktiv läsare här på bloggen, hjälpa mig med ett och annat. Mamma stöttar med känslorna, vilket är stort. Hon sa bara för nån veckor sedan: Sandra, jag tror de slutar med att du flyttar till Norrland. Jag kan inte mer än skratta och säga: vi får väl se haha. Skulle de bli så då blir de ökning i flocken med en stor vovve.

Så när man ska vila axeln, det är då man passar på att rensa källaren.... var de inte så? De farliga med att få en tablett som tar bort smärtan är att man glömmer att "vila". Jag tog de lugnt och rensa på, och halv källaren är borta nu. Härligt! Blir ju lättare att flytta nästa gång hahaha nä nu bara driver jag med mina stackars föräldrar här.....

Oj, jag kan ju berätta att jag bestämt datum när jag åker upp nu. den 12:e Juni sätter jag mig i bilen upp, den 13:e räknar jag med att gå på fjället vid Ramundberget. 27:e juni kommer jag stå vid bilen igen och rullar in till Östersund, vart de blir Jamtli vandrarhem. Tyckte de såg så mysigt ut med stugamiljön. Jag har letat stugor men tycker det är lite väl dyrt för en mellan landning. Så Östersund blir mötes platsen för mig och A-H och Lollo, deras lilla prins Albert och hunden Bruno. Nån dagar har jag för mig själv i Östersund innan de kommer upp.
När jag nu skriver detta blev jag konstigt nog lite känslig inombords, när jag är här på min resa är min tid i fjället över i Sverige och jag drar vidare till nästa plats..... mina förväntningar är stora och jag tvivlar inte för en sekund på att de kommer uppfyllas.... gör dom de kommer man vilja ha mer. Låter jag ha galen, vet ni vad, LÅT MIG hahaha när det gäller mina resor och äventyr i livet så ger jag mitt allt. Detta är de jag gör. För er som inte känner mig så är de så här, andra festar och kanske har kläder som intresse, fikar flera gånger i veckan osv. Detta med resor är min grej och har varit de sedan jag var ca 25 år. Jag lägger pengar på resor och andra äventyr i livet, övrig tid njuter jag av att förbereda, jobba och plugga och vara med vänner och familj och ta lite rundor. Jag har rest utomlands ca 4-5 ggr varje år de sista 4 åren, jag har fått jobba hårt för dom och de har varit värt de. Nu väljer jag att lägga dessa resor inom landet. Och vi ska inte snacka om vintern..... Skidresor ska där bli fler av (eller flyttar jag hit då behöver jag inte resa). Jag och min fina systerdotter Anna försöker planera en skidresa med att få med hela familjen och vänner till nästa vinter. Får gåshud nu när jag skriver om de..... hahaha tänk er att som 31 år skulle jag få möta en sån här förälskelse som fjäll och skidor. För er som har mig på fb vet om att jag tittar ofta på offpist klipp på youtube och delar gärna. Jag kanske har slutat att dela men jag ligger fortfarande och tittar på dessa klipp innan jag lägger mig. Som liten var det sagor om draken och prinsen innan man somna, nu är det majestätiska vit täckta berg och skidor, eller en tung väska och gröna vyer som aldrig tar slut som man drömmer om....  

Med de sagt denna fredag kväll är det nu tid för ett annat ämne jag är jumbo nörd inom och det är film. Så några filmer jag sett inom ramen på 3dagar, The best of me får 4/5 blommor av mig (chickflick), Installer (rymdfilm) får 3/5 blommor och sen har jag sett Fifty shades of grey för andra gången 10/5 blommor hahaha hur ska man hålla sig till nästa film, tur man ska till fjället säger jag

Sov gott
#lovelife#skåningenärlös  

Vardagen....

Alla har vi det vi kallar för "vardagen". Min vardag är förmodligen lika vardaglig som er andras, man jobbar, ärenden och ett två tre så var den dagen slut. Ja så har det varit nu i två dagar och då blir det inga äventyr och inget annat kring de heller. Är detta då tradigt? Nejjj... detta är något som behövs, iallafall för min del. Jag behöver det för att behålla fötterna på jorden. Ni som känner mig vet om att får jag en idé som genomför den oftast. Och det är kul när saker och ting händer, dock för att genomföra alla resor och äventyr så behöver man en plattform av trygghet att vila upp, ladda om, packa om, fixa resurser för nästa resa eller äventyr och det gör man i vardagen.

Så imorgon är de fredag och det menas ett litet äventyr, dock inte med ryggsäcken, har en överansträngning i vänster axel, så vilar upp den i några dagar. Men ut måste jag. Med måste då menar jag så som när andra måste träffa folk och vara social så måste jag ut. Det är kanske lite bakvänt för vissa men det är skönt och bara komma ifrån och bara vara med djuren och naturen.
Jag har ju fått frågan sedan jag bestämde mig för att åka till Jämtland att vandra, Ska du åka själv? är du inte rädd? hur står du ut med att bara vara själv?
För att besvara frågorna: ja, jag ska åka själv med mina fina grabbar. Rädd? Nja, jag är mer rädd här nere i Skåne, men inte rädd så att det fördärvar upplevelsen. Får väl se vad jag skriver när jag väl ligger där uppe på fjället och det är natt hahaha
den sista frågan, tycker jag nästan mest synd om den som ställer den, hur står man ut med sig själv? jaaa du! hahaha jag älskar mitt eget sällskap, självklart är det kul med andra folk också men jag känner inte mig beroende av andra i den mån att jag nekar mig själv upplevelser i livet för att andra inte kan eller vill. Jag har rest själv några gånger om året de senaste åren och det är underbart. Det blir en helt annan semester och upplevelse. Man möter även folk på ett annat sätt. Så att jag ska vara själv med hundarna på leden är hur lugnt som helst. Jag skrattar ofta och jag orkar inte bry mig om vart eller när jag gör det, tänker man något roligt är de bara att skratta, ännu bättre är när man går och pratar med hundarna och inser hur lustigt det hela är..... så bara för att man går själv behöver definitivt inte innebära att man känner sig ensam. Varje person i världen borde tycka att sitt eget sällskap är underbart, finns minst en som känner så om just dig, så varför inte känna det om sig själv? Tänk på de och ta en vandring ;)

Imorgon skriver jag lite om vad morgondagens utflykt har lärt mig, vart ska jag imorgon då... de bestämmer jag över morgonkaffet imorgon hahaha

#lovelife#tänkerbarapåfjället#drömmeromdetpånatten

När man byter ut sjalen för en buff och mjukisarna mot underställ!

Så det har varit helg, hoppas den varit lika härlig för er som den var för mig. Så en ny härlig måndag. Gillar att många har åsikter om just denna stackars veckodag,  måndag... gillar man inte just måndagen eller är det det liv som måndagen har att erbjuda som dessa inte tycker, i mitt fall var det för det sist nämnda. Men de är bara att börja jobba för att ändra de, så gillar man måndag till söndag i sitt liv istället för bara fredag till söndag. Känns ganska dumt att tycka illa om så många dagar av sitt liv, eller hur?  Älska ditt liv och inte en veckodag ;)

Jag och mina kära kunder! Jag är så glad för mina kunder, har ett helt gäng som jobbar på samma företag som kommer till mig och de är så härliga hela högen. De har hängt med i mitt fjäll snack sedan i januari, stackarna! I förra veckan var en från detta gäng hos mig och vi börja snacka om kläder i träningslivet och friluftslivet, hur man sakta men säkert man byter ut sin garderob. För hade jag nog rätt mycket kläder som jag kunde ha på mig till vardags, nu ska jag vara glad om jag kan vara anständig. Jag arbetar i träningskläder, tränar i träningskläder och på mina äventyr är de den andra högen av fleecetröjor och extravarma träningsbyxor och underställ. Jag som älskade sjalar innan, har hittat min ersättare, en BUFF, jag är tokig i buffar. Jag såg mig själv i spegeln i helgen, när myskläderna vart på...... hhmmm vad har hänt med fröken, där stod jag med underställ och raggsockarna haha jodå detta är nu mera det jag kallar för myskläder. förr var de mjukisar och ett linne. Det lustiga i det hela är att när jag och min kära kund Karin ska säga hej då för den dagen, tar hon upp en buff till mig. Jag blev så glad. Denna kvinna älskar löpning, hon starta en facebook grupp som heter Coach K runners, självklart hade buffen detta tryck på sig och jag kommer med stolthet att bära den. Gå in och kolla på sidan om ni är sugna på lite löpning både som nybörjare eller som mer avancerad, lätt värt det.

Från buffar och underställ, till skor. Fjäll experten Hans sa som tips på kängor: vattentäta, inte för tunga och att jag ska tänka på att vissa är gjorda för lätt packning och vissa för tyngre. Och sen nämnde han några märken. Jag hade redan innan kollat på fler tal sidor och läst lite själv om lite olika skor, jag hade några att välja på. Hur valde jag? Ja, jag hittade många som uppfyllde de 3 första kraven. Så vikten och utseende fick avgöra tillsammans med priset. Så några persika färgad detaljer gjorde att det blev en The north face känga, hedgehog hike mid gtx. Jodå så att så är det! Tyvärr är denna vecka något rörig i mitt schema så fredag är min första dag jag kan komma iväg på någon "riktig" träning med skorna. Vad menar hon nu med riktig träning undrar ni nu? Jo så här är det, att vandra tar tid, att ta en mil i bokskogen tar ca 1,5 och då tycker många att de är väl inget att gå ut och vandra. Så då börjar vi. Här i Skåne är det relativt lät vandring som finns, men även den är inte så att du tar en mil på 1,5h med packning och utan STRESS! Det är ingen power walk, man ska njuta, stanna upp och inte bara titta utan se, verkligen se. Tror det är de man vill uppnå, iallafall jag. Power walk blir det imorgon i bokskogen med skorna, men som sagt det är inte träning på de vis. Träning är när jag med ryggsäcken ska ta mig fram i diverse terräng på utsatta leder. En annan träning är bara att träna med fokus på kroppen och att bli starkare och få upp kondisen, för den är i botten. Och det gör vi på crossfiten, gymmet och löprundorna.

För övrigt blev det en lite play date med hundarna idag med Ann-Helen

och Lollo, detta är dom jag ska till Norge, Lofoten med. Det är ju en del i detta äventyr som också är väldigt stort. Vi har så roligt åt massa dumheter som jag råkar säga då jag inte är van vid hus miljö. Boknings system vid tvättning var jag orolig över, vi måste boka direkt när vi kommer fram råka jag säga, utan att tänka mig för, det är ju i ett hus vi ska bo inte lägenhet. Man måste nästan veta hur mitt allvarliga ansiktsuttryck ser ut för att fatta att detta var döds viktigt för mig hahaha fick höra senast idag att A-H:s pappa nu fixat boknings system till mig. A-H försökte även lugna ner mina förväntningar med att säga: alltså norrmännen är precis som vi, alltså de har lite kött hängandes vid trappan som man skär en bit av när man går förbi om man är sugen. VAD I HELVETET?? vadå rökt kött i trappan? de är väl inte precis som "vi". Lätt jag ska ta en norrlands guld och käka kött med A-H:s pappa och spela Yatzy. Det är mys på riktigt efter en dag uppe på fjället som just de ligger i hans trädgård. Nu tror ni att jag hittar på men ikke! Detta kommer hända och det är helt fantastiskt. Åka båt kommer också att ske, men denna gång är jag redo med piller. Jag gav mig ut med en fiske man på Kreta när jag tillfälligt bodde där en tidig morgon, och herre min gud säger jag, inte nog med att jag fick en ny kompis som var en bläckfisk, så blev jag sjösjuk när denna lilla  båt stod still och drog upp sina nät. Jag är ingen fiskare själv, helt ok att hänga med när nån gör de och om någon fixa så spöet fungerar, då har jag faktiskt lite tur till och med, men jag hängde ju inte med denna grekiska äldre man för att fiska eller dra upp nät, utan för att se soluppgången som var magisk när den steg upp bakom bergen och detta såg man endast när man var ute på havet. Jag fick se soluppgången men jag njöt inte, utan jag drog nät för att inte tänka på hur illamående jag faktiskt var. Läxan är lärd!
Ojdå nu blev det lite långt igen, men men så kan de gå.
#Lovelife#skåningenärlös#röktköttvidtrappan

Vadå vargen!

Vilken dag de blev idag, hoppas den varit lika bra för er där ute. Börja morgonen lite sent idag, kl 9:15 satt jag i bilen på väg mot Österlen, som jag berätta igår var de Brösarps backar jag skulle till. Dit kom jag gick och åkte igen, de var ju bara några backar. Det är inte kul att gå om jag inte har någon led eller en a till b punkt. Så satte mig i bilen igen och körde mot Haväng vart jag gått häromdagen. Denna dag var ingen militär där och träna, så från Haväng följde jag den gula leden som leder till Brösarp. Solen stråla, fast idag var det kalla vindar som drog in från havet. Det var nästan lite isigt i luften. Fantastiskt. Vi gick och hade vackra vyer, jag älskar dessa tallar som växer när man närmar sig havet, när vi gått några kilometer så landa i äppelodlingar, detta är väldigt vanligt på Österlen. Jag såg mannen och hunden som var inne på odlingen, de såg inte oss. Efter ett par sekunder var hunden framme och vakta sitt revir, jag blev rädd och hundarna blev räddare hahaha när det går så snabbt och oväntat så hoppar man till. Hunden heter Frida och var hur fin som helst, hon ville bara markera, Flazzh blev livrädd den stackaren, men alla blev kompisar till sist. De var en härlig gubbe som ägde dessa odlingar, vi prata om hundarna och odlingarna han hade. Men sen kom det...
Du vet om att hundarna har samma gener som vargen va? sa den härliga mannen, iallafall till 95%.
Jag titta på honom och svara: jadå dessa små måste väl ha nån gen ditåt. Mannen titta på mig och sa: du ska veta att vargen tog två rådjur här..... Jag skratta då jag trodde han drev med mig. Han titta på mig igen och sa: Jag skojar inte, den har varit här. Vi är glada att den inte tagit några av fåren på andra sidan (backen då). Jag blev avlång i huvudet när han säger: ja du får se upp med de små, och så titta han på Tarzan som stod lugnt och lukta på Frida. Jag är glad att jag är frågvis, för inte tänkte jag bara släppa detta. NÄR var vargen här? fråga jag mannen. För två år sedan! svara han. Vi avsluta vårt samtal och han önska oss lycka till på vår färd och i fjället.
Gissa vem som gick och tänkte på vargen när vi passera skogen.... Alltså varför ska jag bli rädd, den är ju mer rädd för mig än jag för den. Men jag är mest rädd om mina hundar, det är dom jag tänker på när jag tänker på ett möte med vildsvinen, björn eller varg. Men vad är då sannolikheten på att stötta på någon av dessa? Tydligen är chansen på att jag ska krocka större än att jag ska möta nån av dessa på nära håll menar jag då. Plus jag har min pumatec (min super snygga kniv). Så nu släpper jag de, den dagen jag möter någon av dessa ska jag köpa en trisslott.

Min andra halva vägde 13 kg i backen idag, tungt som ett as vart det att gå upp och ner, upp och ner. Men bara att gå, jag blir ju bara bättre härifrån. Andningen var bra och jag återhämta mig bra tyckte jag. Totalt idag blev det inte långt 7 km backar. Hemvägen kändes det som att jag ville bara sova när jag kom hem, men så blev det verkligen inte. Andra passet crossfit denna veckan, jodå jag överlevde detta passet nu också.

Jag skrev igår att jag skulle avslöja mitt första stopp, mmm jag har mejlat fjällexperten Hans med lite frågor och hur jag tänkt kring rutten. Mitt första stopp som jag skrev till honom är Ramundberget. Nu ska vi se vad proffset har för tips till mig eller om jag är helt vilsen.... jag menar skulle någon komma till Skåne skulle inte jag skicka dom till Landskrona, utan till Österlen och till Hörte brygg och jäskaffe, för det är de bästa jag vet. (inget ont om Landskrona)

Jag funderar även på att ta en tur upp innan juni, vad i helvetet tänker nog de i min familj nu. Men jag tänker bara några dagar för att känna lite på marken och mysa med myggen. Vi får se hur jag gör helt enkelt, har ju längre turer att göra här först, innan de bär av. men nu dessa dagarna när jag varit ute vill jag bara stanna där, jobbet har dock kallat.
Denna helgen blir det inga dagsturer, utan nu ska jag reda upp mitt hem. Det får man inte glömma i all förälskelse. Oj vad jag hoppas jag bara älskar allt där uppe och vill ha mer (mest troligt de som kommer hända). Nä nu soffläge och jag ska titta på "Ack Värmland" ikväll, hoppas på att garva ihjäl mig.
Ha en trevlig helg!
#Lovelife

4 Årstider

Solen fortsätter skina på den blå himlen, underbart och våren är på väg. Jag vill säga: Ååå gud va skönt med vår och bla bla bla MEN så känner faktiskt inte jag, jag uppskattar att solen och några plus grader är här missförstå mig inte, men jag tycker det är viktigt att landet får ha sina 4 årstider, vi verkar tyvärr bara ha 2 kvar här nere i skåne, höst och varm vår. Ingen riktig vinter och ingen riktig sommar. Vi har 20 grader i juli och de är allt, vinter regnar det bara och är 7 grader varmt..... vad händer gott folk? jag blir rädd.... så visst våren får gärna komma men först är det hela mars med massa sol och några plus grader och ett regnigt april som väntar och det ser jag framemot.

Idag mådde kroppen precis som var väntat, jag känner att jag lever i varenda cell. Och tydligen i denna underbara sen vinter sol, så måste jag börja använda solfaktor. För er som inte vet, så är denna fröken en rödtock (rödhårig) och får färg ganska snabbt. Idag fick jag frågan ett par gånger har du solat eller? Hahaha jodå några fräknar har tittat fram. Så för morgon dagens tur sitter solfaktor 30 i huvudet.
Imorgon åker jag tillbaka till Österlen, till Brösarps backar eller Nangijala som vi också känner till det som från filmen "Bröderna Lejonhjärta" och ska gå i backar med packningen som jag ska packa om och fylla med något kilo till. Detta är så kul och utmanande, detta triggar något i mig som gör mig så sjukt målmedveten och jag känner mig stark. Även om inte jag märker det under crossfit passet, där snackar vi sparv stark hahaha, men det kommer där också nån dag. Hoppas på att bli förtrollad av det jag ser och hoppas på att få se några favorit rovfåglar. Jag har lite vanliga favoriter som jag ser varje gång jag åker utanför stan, det är gladan, ormvråken och tornfalk. Fantastiskt och se deras frihet där uppe i luften.

Så hur går det med fjället och Lofoten då? Jodå fick frågan om jag hade velat hänga med en äldre man upp på ett av de högre fjällen när jag kommer till Lofoten..... Vid detta laget vet ni om vad mitt svar är: SJÄLVKLART! Man tackar aldrig nej till ett sådant erbjudande. Lofoten har jag inte planerat någon större tur eller så, utan det tar jag som de kommer. Jag ska till turistföreningen, men tror att min väns pappa som bor där har stenkoll på läget och jag ser framemot att bara vara och undersöka lite norsk kultur.
Hur går det med Jämtland då? Jodå, först måste jag ta mig upp till Jämtland, denna biten verkar jag helt glömma bort. Det är några mil upp ca 95 mil, samtidigt kan jag köra upp till Stockholm på ca 6 h, då borde jag kunna ta Jämtland på ca 10 h. Kanske dröm tänkande, i värsta fall, svänger vi av och slår upp tältet någonstans. Låter de som en plan, ja enligt mig. Så då var bil färden planerad. Nu är det bara en härlig spellista på Spotify som ska fixas. Vart blir första stoppet...... det återkommer jag med imorgon, när jag även berättar om min dagsutflykt till Nangijala och hur mitt andra pass crossfit i denna vecka har gått.
#Lovelife

Inte en meter utan ett skott!

Så mitt inlägg igår uteblev för att denna fröken var trött och somnade i soffan, skönt när de händer. Det är sällan jag somnar innan 00:00, så när det händer tackar jag och tar emot.

Men idag var det bestämt att åka på äventyr, med ryggsäcken och hundarna. Så mot Österlen och till området verkeån, Skulle börja i Vitemölla (på Skåneleden) och gå längs kusten vika av vid skepparpsgården och sedan gå mot Bosarp. Men så blev inte fallet. (se kartan nedan)

Vi börja gå längs kusten, friska vindar från havet och jag fylldes med vårkänslor när jag gick, det var strålande sol och hyfsat varmt för att vara den 11:e mars. Häftigt att få en ny terräng att gå på, sand! Alltså jag kan tycka det är jobbigt att gå i sand utan packning, så med packning blev de utmanande. Men det gick utan problem i ca 30 min..... Jag är massör och ganska medveten om min kropp i muskler och skelett, så när det börjar göra ont så måste jag komma på vad de kan vara. Efter ca 1h av mysande promenad blev det frukost och kaffe och självklart tuggisar till hundarna. När jag ser ryggsäcken ligga där och titta tillbaka på mig (väskan är min andra halva, glöm inte) inser jag att remmarna sitter lite högt upp, så innan vi lyfter oss för andra etappen, så ändrar jag och tänker lite på vad den grabben hade sagt i affären till mig och vikten och lutning på väskan, sim sala bim så satt väskan som handen i handsken och jag kände hur mina 12 kg satt på höften och slimmat på ryggen och vikten var nästan halverad i känslan och ingen känsla av ont i bröstryggen.... UNDERBART!

Här är det lustiga att när man går där och känner sig så jävla bra och hundarna är duktiga och leker eller lyssnar på en när man ber dem om något så känns de som jag är i sjunde himlen. Trevliga människor träffa jag som nyfiket fråga om hur långt jag hade gått och hur mina chihuahuor ska klara av att gå.... Hur dom ska gå?... Å yes detta är något som jag fått besvara i 9 år med Tarzan och det fortsätter, det folk oftast glömmer med chihuahuor är att de också är hundar. På min runda i bokskogen häromdagen så passera det en jägare som hånskrattade och sa: är det lönt ens.... själv hade han två fågelhundar av någon form. Hans fru skämdes över vad han sa då jag bad honom att förklara sig då jag inte förstod vad han menade. Jag är uppriktig, jag förstår inte.... Mina killar pinnar på flera mil, de blir trött och vilar sig precis som vilken annan hund som helst. Visst är det lite ömtåliga då de inte kan leka på samma villkor med en stor hund men de gör inte dem till mindre hund i hjärtat. Fråga gärna men håna inte bara för att du själv lider av okunskap kring nån ras. Åter till de trevliga som frågar, de vart iallafall väldigt imponerade och ville klappa lille Flazzh (Tarzan är osäker vid nytt folk och därför släpps han inte fram). När jag står och pratar med detta trevliga par så inser jag att det ljud vi hört hela vägen är skott.
Paret uppmanade mig att inte följa leden som går i hagen då militären kör övningar idag (just idag)..... Suck vart ska vi nu gå... fram med kartan och det tog bara stopp, alla leder var avstängda för att gå i lugn och ro. Så varje meter vi tog härifrån va bara skott och oväsen.

Ack den som ger sig kände jag! Jag tänker inte vända om och åka hem bara för att militären gör sitt jobb. Längs vägen kunde jag gå, tradigt men jag gick iallafall och för att vara så in i nordens positiv så fick hundarna träna på att höra skott i 1,5 h. jaha halt och vänd om när tiden gått. Under denna runda, hann jag se en svart kanin, några flygande tranor och lite örn av olika slag. MYS!

Efter 4,5 h vart det dax att åka hem till jobb och mitt första crossfitpass på 1 år. Jag kom inte mer än till Sjöbo, där sa det stopp, lastbilsolycka. De som kom sa att vi skulle få sitta där i flera timmar, men så blev inte fallet 1,5 h endast, sån härlig tur man kan ha säger jag.
Jobb var som vanligt roligt och sen vänta ett träningspass från helvetet. Det snurra till i huvudet mer än en gång, men jag överlevde och nu är det bara att köra på, har hellre extra kilona i väskan än runt magen ;)

Så vad händer mer.... imorgon är de massage för denna fröken, har lite problem i axeln, detta kan vi inte ta med oss upp i fjället. så fixa de! Mina vandringskängor väntar jag på med spänning, Hans min fjäll expert gav mig lite tips om skorna så jag lyder självklart, just nu är de i Belgien och ska fraktas hit. ska även höra av mig till några vandrarhem. Galen som jag är har jag sökt  om att bli STF- ledare för unga tjejer. Varför inte, de kan ju vara kul! hitta annonsen och tänkte som vanligt, jag har inget att förlora bara att vinna. På fredag väntar ett nytt äventyr, vart de bär av bestämmer jag imorgon. Nu sammanställa frågor till fjällexperten och djupdyka i bingen.
#Lovelife      

Den rätta för mig

Vakna vid ca 7 idag, skönt när man inte behöver höra alarmet gå. Mindre skönt var det att inse att kaffebönorna var slut, så in med hundarna i bilen och iväg. Kaffet var dubbelt så gott kan jag säga. Vet inte hur det är med er där ute men kaffet är viktigt på morgonen...

Fint väder inspirerade att åka till friluftsvaror och titta lite.... HAHA titta lite?! här tittas det inte, här snackas, diskuteras och handlas det. Ryggsäckar hade jag beslutsångest för häromdagen, idag hitta jag min rätta, the one for me! Tänk efter detta ska bli min andra halva, vi ska sitta ihop i några timmar varje dag, då vill man att vi ska tycka om varandra. Det blev en kvinnlig modell, 70 liter och i Haglöfs. Jag provade även Lundhags v12:a men det var inte the one och de övriga jag fick pröva åkte av lika snabbt som de kom på. Härligt när man vet vad man inte vill ha iallafall. Det ända som oroar mig är att jag ska packa för mycket och inte få plats med de jag vill, men enligt personalen ska jag inte oroa mig. Nu hade jag ju redan dubbelkollat med min personliga fjäll expert så jag visste de skulle duga, härligt när någon kan hjälpa en med lite självförtroende i de ämne man inte har de.

Japp ni hör de rätt, en personlig fjäll expert (jag utnämner honom till det!). Hur gick nu de till, undrar ni säkert. Jo det hela börja så här, jag satt och kolla på hashtaggar på ordet fjället på instagram (detta gör man när man är kär i fjället), Plötsligt hittar jag en kille där som hade filmklipp från sin gröna bandet vandring (130 mil), han var sjukt rolig och mycket fina bilder. Jag gilla många bilder och börja följa honom. Efter några dagar tänkte jag de skadar nog inte att fråga honom om några tips.
 Han heter Hans (Mrhasse84 på instagram) och är helt otrolig! Han är norrlänning, behöver jag säga mer?  Vi  mejlar och han berättar massa nyttigt info och jag får all hjälp jag behöver. Tänka sig att det finns såna här fantastiska människor i vårt avlånga land. Lika bra att ni vet vem han är, då han kommer bli omnämnd. Och vill ni ha er ett garv så leta reda på filmklippet med VHS:en, jag skratta högt när jag såg den.  Väntar med spänning på mejl ikväll.

Jag har faktiskt fler att tacka för massor av saker som jag fått, Royal Hunting Sweden Skånes absolut främsta jägare utbildning, fick riktigt fina regnjackor som hundarna kan ha med sig till fjället, gå in och följ gärna på instagram eller Facebook, då kan man tävla om just dessa regnjacka till er hund. Hoppas på att ta jägarexamen innan jag kommer till fjället. Sen har en kär kund till mig hjälpte mig med bloggen och besvarar mina frågor där, Tack Charlotte. Midiax var jag i häromdagen, de hjälpte mig med bra service och varor, en jakt affär i Arlöv för er som inte kollat in den ännu.

Denna dag har förövrigt varit strålande och vårkänslorna börjar komma, vilket ledde till en runda i bokskogen när jag jobbat klart. Det blev inte någon vidare lång runda, då Tarzan inte varit 100% idag, men vi gör ett nytt försök imorgon, denna gång med en väska på ryggen. Helst hade jag velat packa väskan och dra ut imorgon till fjället, bara för några dagar. Vi får väl se om juni blir första rundan eller om jag får ett ryck tidigare, jag är ju lite galen ibland ;)
#Lovelife

Så här började det (lång version)

En blogg, tänka sig! Denna blogg är skapade för att min familj, vänner och för den som vill, ska kunna följa med på mina äventyr i livet. Jag har varit iväg på många underliga reser i mitt liv, och jag skulle inte vilja vara utan någon av dem. För de av er som inte känner mig så väl, ska jag berätta lite om mig själv.

31 år, Uppvuxen i Malmö, bott här precis hela mitt liv. Min cv skulle de flesta skratta åt, då den "röda tråden" inte finns. Bagare, lagerarbetare, truckförare, butiksförsäljare och mitt senaste massör. Under dessa år har jag gått olika utbildningar som jag velat testa på eller trott att detta är något som kan vara till nytta. Så att köra dubbelt med jobb och plugg är något som jag är van vid. Detta tog ut sin rätt för lite mer än ett år sedan, och då lärde jag mig den hårda läxan att livet är till för att göra de man vill och älskar. Och jag ansvarar för det, ingen annan. Idag har jag plats på Crossfit 360 där jag jobbar som massör och driver eget. Jag har mina två chihuahuor Tarzan (9 år) och Flazzh (1 år)  och vi bor i en två på Ellstorp. Tror på att jag ansvarar för min egen lycka i livet och ser själv till att skaffa den.  Ni skapar säkert er uppfattning vidare i de olika blogg inläggen som kommer.

Så vart börja de hela nu då? Jo, julafton 2014! Vi var hos min ena syster och hela familjen va där (närmare 25 personer), detta var en rolig jul ena av de bästa jag fått vara med om. Jag hade sedan en tid tillbaka fått tanken om skidor. Och detta var en tanke som kunde komma när jag satt och titta på tv eller satt på en föreläsning i skolan.... skidor! Jag har då aldrig åkt skidor, aldrig varit i en ort med snö. Jag hade dock en åsikt och det var: vad ska jag med snö till? (fy fan för den tanken säger jag idag).
För er som känner mig vet om att får jag en tanke om något pratar jag gärna om den, oftast för jag vet om att de kommer hända. Jag ser till att det händer helt enkelt.
Denna kväll var min systerdotter Anna och hennes kille Dennis med för att fira jul. Det tog ca 30 minuter från de jag kommit innan för dörren tills jag börjar prata om skidor, jag vill åka skidor.
 Anna tittar på mig och säger: Häng med oss i januari till kläppen!
Jag: Seriöst?
Anna nickar: ja klart, vi har massor av plats.
Här är grejen, fråga ALDRIG mig om jag ska med på något om ni inte menar det, för jag svarar JA!

Januari den 8:e öppnar jag mina ögon efter en tupplur i bilen efter ca 9 h färd (bra bilförare kan jag säga) detta ögonblick var så mäktigt. SNÖ!!!! det var magiskt. det var fjället! Det tog inte många minuter, jag blev kär! Jag frös inte, det var inte deppigt, det var allt annat än de, det var magiskt. Här skulle jag vara bara några dagar.
Ivriga in och hyra all utrustning, dock hade jag köpt lite själv vilket jag var så stolt över. Vi byte om ute vid bilen kommer jag ihåg, ingen tid att slösa här inte.

Dagarna gick och jag fick åkt skidor, först vart jag så arg, så jag kunde gråta mitt i backen.....fy vad orättvist att jag inte kan åka tänkte jag efter 2:a åket. Efter ca 2 h på skidor blev det lite bättre. Dag 2 och 3 var så häftigt, jag åkte inte snabbt men jag älska det. Och mina sista åk, kan jag säga att de var bra för att vara nybörjare och utan skola.
Kvällen dagen innan vi skulle hem, var denna fröken sugen på godis och lite rastlös, då finns det bara en sak att göra. Ut och gå mot affären! Det hade kommit ny snö den dagen ca 40 cm och lite storm, detta ansåg jag var en liten utmaning. Svart ute och ingen belysning på vägarna skulle jag då ge mig iväg och handla godis. Vi bodde mitt i pisten vilket var en bit upp på fjället (låter högre å värre än vad det var), så jag hade en bit att gå. Jag släckte pannlampan och lät snön lysa upp min tillvaro som jag gick i, jag lyssnade på Jojk i mina hörlurar och det var så mäktigt att gå där och vara så liten men samtidigt känna sig så stark. Det var på denna promenad jag visste att hit måste jag igen, kanske inte just till denna plats, men till fjälls skulle jag.
Tänk att mitt hemland har så mycket vackert att bjuda på som jag aldrig tagit del av eller sett.

Så vad händer nu?
Jag ska ge mig ut på vad jag tror kommer bli mitt livsäventyr (mitt första iallafall, kan inte räkna in min resa till Diyarbakir), jag och hundarna ska till Jämtland först och vandra på fjället i ca 14 dagar och sedan ska jag vila mig nån dagar och mysa i Östersund, för att sedan möta upp Ann-Helen och Lolo och deras Albert och Bruno. Sedan drar vi vidare till Lofoten i Norge. Min tur på fjället håller jag fortfarande att planera, jag kan inte bestämma mig alls, så mycket jag vill.....
Nya tankar om att adressändra har börjat dyka upp..... jaja de blir ett eget äventyr när den tiden kommer, om den kommer ;)

Nytt inlägg imorgon, där jag berättar vidare om mitt äventyr och liv, hur jag tränar mig dit och vem som hjälper mig och lite annat smått och gott!
#Lovelife

Låt fjällvinden smeka kinden

Låt fjällvinden smeka kinden

Låt regn skölja ansiktet

Låt fjällvind blåsa hjärtat rent

Kom och se Lekfulla ljuset

Och lysande Himmelsstöttan

Kom, lek med fjällvind

Var inte rädd. Ge dig iväg långt

Var inte rädd. Vind visar väg!

Låt fjällvinden smeka kinden

Kom!

Dikt av Paulus Utsi, som var en samisk poet och slöjdare.

Källa: http://svante-sundelin.blogspot.se/p/hyllning-till-vandringen.html
Foto CC Public Domain: www.pixabay.com