Så härligt.... att finnas till

"Så härligt.... att finns till" är den sista meningen i filmen Wild. Jag har sett den två gånger nu och jag älskar den. Där är en del grejer som absolut inte har med vandring att göra, men man får se Cheryl handskas med sin sorg och finna en väg till att förlåta sig själv för ett väldigt destruktivt liv som hon levt efter sin mammas bortgång, vandringen gör hon på leden Pacific Crest som är 200 mil. Nu lät den mer deppig och tradig.... men den är faktiskt riktigt rolig också tycker jag. Vissa scener har de lyckats med, exempel när hon ska få upp sin överpackade ryggsäck, hon kämpar och hon lägger sig på marken och rullar runt så hon får den över sig, man tror verkligen att hon ska skada sig, men i samma stund ser man hennes kämpar glöd när hon väl får upp sig själv..... ett annat exempel som får mig till att skratta högt så tårarna rinner (kanske för det är exakt så jag själv kommer se ut) är när hon ligger i tältet och känner att något är innanför sovsäcken.... hon far upp som ett skott ut ur tältet och hoppar, som om inte de var nog tar hon fram en visselpipa och blåser allt vad hon kan....... humorn i detta är hon är helt öde och den visselpipan hördes mil... ut ur sovsäcken kommer en liten liten fjärilslarv (liknar de iallafall) hahaha Jag och insekter är inte bästisar om jag uttrycker mig så, har inget behov att döda dom eller hoppa alltid men överraskar det mig i en sovsäck så lär jag höras över hela norra Sverige.
Lustigt nog när jag sitter och tittar på filmen så slog de mig, jag har aldrig för använt gas eller köket jag skaffat mig (Optimus) förr, trangia kök är denna fröken van vid....Ska bli kul att testa, vilket görs snart.

Sovit dåligt några nätter nu och så är det ibland ju, men när klockan är närmare 03:00 på natten och jag inser att de är 10 helger kvar här nere, sen drar jag upp.... då blev jag lite.... hur ska jag formulera mig..... inte panik, men hur i helvete ska jag hinna med allt jag ska göra innan jag åker upp... Nu tänker ni men kära barn var inte orolig de är 10 veckor kvar! Men nej nej o nej. Som ni förstått är de mycket igång just nu, jag måste jobba, ta hand om hundarna och träna, de är basen i mitt liv, förutom allt annat som städa, tvätta och laga mat. Sen har jag de jag anmält mig till min Lyftare kursen 3 st lördagar till. Jag har förhoppningsvis en ledarutbildning den 10-12 April i Stockholm, alla familjens födelsedagar och sen hade vi Susanne som blir 35 år som jag ska hinna ett litet äventyr med, jägarutbildningen vart ska jag få in den. Förutom allt detta kul, så ska jag hinna med några kort turer här i Skåne......... O lord sen är jag där. Vad är de då som skapar detta? Det är inte att jag inte kommer klara mig i fjället för de gör jag, alltid! jag är en envis jänta! Men jag vill ju skapa de bästa förutsättningarna för att kunna ta in allt och njuta så mycket att jag spricker, å de ni, det är just de här jag tänker 10 veckor och allt ska göras ORDENTLIGT.... Det tradiga är om jag måste stryka något av de ovannämnda, för denna vandring går först, efter "baslivet".
Missförstå inte mig nu  med att tro, att jag tycker illa om denna situation eller att jag beklagar mig. Detta som sker just här och nu är en blivande lärdom för denna fröken. Ni lär bli uppdaterade om något faller bort.

Så Jacka, lyftare kurs och lite grillat hos min syster blev det i helgen. Jackan är min! Det blev ingen grön då det inte fanns med kraven. Jag ville heller inte ha en orange, så det blev den svarta haglöfs. Nöjd? Super nöjd! det är ju alltid skönt när ett beslut tagits.
Kom till boxen och skulle gå en workshop/kurs i lyft teknik..... nu tänker ni säkert, vad är detta? Jo det är en skivstång som ska upp i luften med vikt på, för att inte skada sig så gäller det att kunna rätt teknik i lyften för att kunna utföra dom. Det är något sjukt kul med detta, längtar tills den dag då man kan skicka upp några kilo i luften i en snatch och utföra det med en bra teknik. De är roligt att känna sig stark , lite kul ibland när mina kunder tycker jag är lite väl stark. Verkligheten är så här, jag är inte stark, jag vet bara hur jag ska trycka. Den dagen jag kommer över 100 kg i ett marklyft då tycker jag själv jag börjar bli lite stark, är på 90 kg idag. Det kommer om jag övar, så öva it is!
Iallafall väl inne på kursen, så möts jag av en riktig solstråle som heter Sara, hon är norrlänning, tror inte jag behöver säga mer, underbar människa! Hon tittar på mig och säger: jag har en sak till dig! hon tar fram en påse med en fin ylletröja (ulltröja säger jag) från Jokkmokk. Den är bra att ha när man vandrar säger hon glatt. Jag blev tårögd när jag fick tröjan.... tänk så snällt att någon bara gör så här, jag känner mig lycklig lottad i mitt liv att de kommer in så fina människor. Tack ännu en gång och de kommer kännas som du är med mig upp där på fjället i Jämtland och i Lofoten.
Detta här med vandringen, bloggen och allt i mitt liv just nu är väldigt häftigt och ni är många som på olika sätt
hjälper mig. Känns som jag fått en riktig hejar klack! Så himla kul! Jag lovar att ta en hut för er när jag sitter där vid tältet första kvällen. Och för er som inte vet vad en hut är, de är lugnt.....inget gatuslang detta inte, det är fjällslang tydligen. Fick lära mig när jag var i Kläppen att man tar en hut i backen, det är en fickplunta man har med sig när man åker skidor, så stannar man och njuter av utsikten och tar en hut (jägermeister, en klunk eller två). De är fina grejor de, nu lät de som att jag ska festa på fjället.... jag, min andra halva, tältet och hundarna hahaha så kul ska vi inte ha det, men jag säger som Cheryl: "Så härligt.... att finnas till".

#Lovelife#Älskafjället#jagärkärifjället

Bilden är tagen inom min första timme i backen, syns i min plogning.