Lite Ison & Fille i Åre och religion & reflektion

Så jag är just nu som en mindre bomb som vill sprängas och få utlopp av de veckor som man varit still, alltså ingen träning har existerat på ca 1 månad.... man vill göra allt på samma gång, helst om jag får välja i samma sekund. Så nu denna vecka hoppas vi på ännu mer utlopp än vad jag fick igår.

Så vad hände igår? Jo men jag var igång i nästan 21h. Morgonen börja med att Noomi (den andra tjejen i min klass, vi är ju bara två) kom hem till mig för att vi skulle ha lite morgonmys med frulle och julkalendern, lustigt nog var det så mysigt att vi som planera att sticka vid 9, kom inte iväg förrän
ca 11-12 tiden haha några timmar senare landar vi i Åre för att titta på World cup i slalom. Första eventet i skidsammanhang.... jag kan ju inte säga att jag trivs här mindre efter att fått uppleva de. Allt som får upplevas här som är nytt, får mig till att undra varför inte hela Sverige är bosatt här uppe. Jaja efter de möte vi några från skolan som hängde med på en fika, vilket var skönt då vi var mindre djupfrusna när vi väl kom in. De är kul att få en prata med andra än endast de i ens klass, för mig som inte bor på skolan är det spännande ju. Efter den fikan åkte jag och Noomi mot skolan, på vägen erbjuder hon en kopp kaffe i sin borg (boendet på skolan kallas så), så fika nr 2 händer, vart vi fick underbart sällskap och härligt snack. När jag sätter mig i bilen för att köra 8 mil hem så tänker jag, tusan vad jag är pepp.... musiken i bilen dämpa inte heller humöret hahaha så skrev till Noomi, ändrar du dig om utgång så bara säg till.... ska du köra hela vägen tillbaka, undrar hon... YES! klart jag ska om vi ska ut hahaha Å självklart blev det en utgång såg Ison och Fille, jag körde totalt 32 mil igår, hade en underbar dag, men fy vad trött jag var de sista milen in i Östersund, kl var 03:30 när hjulen rulla in. Underbar kväll fram till jag ska parkera och inser DATUMPARKERING hahaha alltså om ni bara visste hur jag skratta och var typ arg samtidigt, jag måste ställa klockan på 07:30..... suck....jaja hela denna dagen har jag nog agerat som en snigel och de kan ju vara skönt ibland.

Så denna vecka ska de bli skidåkning och de ser jag verkligen framemot, sista skolveckan innan jullovet. Ser framemot att se familj och vänner när jag kommer till Malmö, men jag ser även framemot att vara ledig hemma här i Jämtland, åka skidor, ta mina älskade rundor i skogen, bara njuta av att inte ha nåt måste förutom de grundliga. Men jag ser även framemot nästa termin i skolan, det är något så magiskt med att få ha detta som en del i min vardag just nu, jag vill ta tillvara på ögonblicken som ges, det är här och nu med just dessa personerna och händelser, de är här för att lära mig nåt och jag tar lärdom när jag ser läxan.
Det häftigaste just nu som jag upplever en kultur skillnad här uppe i form av religion, än den jag är van och uppvuxen runt. Det är den religion som jag själv blev född in i, kristendomen. Här uppe är den stor... nu tänker kanske en del njaaa men det är den väl i Malmö också.... inte i mitt umgänge eller miljö. Så helt nytt, och nu menar jag inte som i att den finns, utan jag menar aktivt med bibelkurser, man ber på morgonen och en massa annat som jag just nu i skrivande stund inte minns men..... det hela fascinerar mig. Då jag tar min egna tro och värderar högt så är det roligt att se andra göra det också.
Förtillfället sitter jag dagligen i bilen och kör i ca 2,5-3h och denna tid ger mig en massa reflektion.... på gott och ont, jag pratar med mig själv eller med vad jag kallar universum andra kallar gud eller livet.... frågeställningar får sina svar, men det väcks nog mer frågor än svar hahaha underbart, frågan ger utveckling och jag är så tacksam för dessa stunder, men jag tror att när jag passera mer än 2h körning att frågorna har börjat spår ut helt....kan inget än att skratta åt mig själv och jag säger det igen livet är underbart och det är underbart att leva.

Å som jag nämnde i mitt förra inlägg så har bollen om boende ute i bygden satts igång, och den har verkligen det, just nu i säsongen är det inte det lättaste att hitta just de jag kanske söker men det kommer. Tänk när den dagen händer, när jag får sätta min fot innan för dörren till en stuga eller ett hus som jag ska bo i hahaha de ser jag framemot... tänk att få sitta å dricka en varm kopp kaffe på en stol precis utan för dörren på morgonen och se lille man springa runt och lukta, kanske är det en sån morgon med massa morgondis som ligger tungt över skogen och ger ett vackert dramatiskt intryck, eller kanske det är en morgon med en sån där rosa himmel som man endast får till här uppe i norr.... tänk att mest troligt kommer man få uppleva båda..... Ni som hängt med ett tag här vet ju om att i mitt liv så händer det saker nästan jämt så när jag börjar drömma börjar även planläggningen i huvudet för hur jag ska nå dit, vissa saker ta självklart längre tid än andra men livet rör på sig oftast för att jag väljer att våga ta chanser mot förändring.... Choice, Chance, Change.... det är in tatuerat för att dessa ord är mina nyckelord i livet.... Å med de sagt ska chansa på att lägga mig i tid idag ...

Ta hand om er gott folk! #lovelife

Man lever och lär och så fyller man år och kör av vägen

Så nu äntligen kan jag kalla mig frisk igen, klara tabata löpning på 10 min, det räknar jag som att man håller på att komma tillbaka. Så jag har då haft min första lunginflammation i livet, det var fan drygt. Den ville ju inte ge med sig, och feber det vart länge sedan jag hade 40 graders feber och det får mer än gärna bara hålla sig bort. Nu är jag redo att börja jobba tillbaka kroppen, min astma tar ju kål på mig när jag får sånt som är vanligt för andra, en förkylning innebär helvete av tillfälle när jag inte får luft och jag får åka in akut... så nu måste vi bygga upp så luft kan komma naturligt när jag är aktiv.... jag är sååå pepp nu, vilket kan göra mig otålig haha men det kommer I know!

I helgen var två av mina favoriter här på besök, Anneli och Alicia..... det var super mysigt. Jag åkte och hämta dom på flygplatsen och tårarna kom, de är så fina när de kom innan för dörrarna till flygplatsen...
Vi åkte direkt för att handla in mat och täckbyxor, väl inne på XXL så hitta jag en främmande kvinna som överlämna ett brev till mini (Alicia även kallad av mig för mini) från tomten. I brevet stod det att hon vart välkommen till tomteland vart renarna bor med tomten, det stod att under granen hemma hos Sandra (jag) så kommer där finnas julklappar som hon skulle få öppna.....
Alltså Minis lilla ansikte vart först misstänksamt, sen så skutta hon till JAAA jag ska få julklappar ... det är små ögonblick som dom som gör att man vill ge henne allt.... Hon är 5 år, hon är så klok för att vara så liten... Vi gick på Östersunds julmarknad, där vi åkte häst och vagn, vi åkte en liten tur hundspann, vi köpte bondkorv, whiskey rökt ost och enbärs dryck och vi satt i en stuga vart de laga kolbulle över öppen eld och de gott folk vart bland det godaste jag har ätit på väldigt länge, onyttigt till max men svingott, det är typ mjöl, vatten och fläsk så det påminner om en fläskpannkaka. Får ni möjligheten att pröva GÖR DET!
Helgen blev lyckad med snö, snögubbar, varm choklad i skogen och massa kvällsmys.... de jobbiga är att släppa av mina vänner på flygplatsen... det är sorgligt att säga hejdå..... dock när jag körde hem var jag glad över att jag bor här.... de var en lycklig känsla, helt otroligt. De lustiga är att jag för några veckor sedan börja tänka på att flytta ut från stan.... som i att flytta ut mot Undersåker, mörsil eller varför inte nåt annat där ute i fjällbygden..... Igår fråga min lärare mig om jag inte vart redo för att flytta ut från stan, jag skratta å sa: Jo det är jag, jag vill ha en liten stuga eller ett hus här ute. Min lärare är helt underbar, hoppas på en vänskap efter utbildningen, en helt fantastisk människa är han, efter vårt samtal inne på hyrskidan så går han iväg och börjar ringa runt..... vad innebär nu detta då? Jo jag har satt bollen i rullning för ett annat boende utanför Östersund och förhoppningsvis lite billigare boende än det jag har. Jag säger ju de, mitt liv är underbart och jag får vara med om allt möjligt.
Igår fyllde jag år och min dag börja mindre bra, vaknar upp av att min hund har varit dålig i magen och gjort sina behov mitt på min matta. Vidare kommer jag sent till skolan med 20 min, vägarna ut till skolan är bara is, jag har vinterdäck men inte med dubbar på. Så väl i skolan så planera vi att åka skidor ute i Åre, några skulle bara fixa lite utrustning därav vart vi på hyrskidan. På väg mot Åre sitter jag vid ratten, Noomi sidan om mig och flazzh sitter i sin igloo som Noomi håller.... Jag känner att jag inte har nån kontroll över styrningen och bilen börjar snurra runt och över på andra körfältet och vi har en sån kraftig sving när vi snurrar att jag tänkte nu voltar vi rätt ner i diket, så precis när vi sitter där och surrar säger jag till Noomi: Håll i Flazzh....  vi fastna på väg ner i diket, när vi väl stannat och insett vi är hela och utom fara, så var de dags att fixa nästa steg...
Det fantastiska är faktiskt att min hjärna är så saklig i såna här tillfälle, gör det som måste, känna får vi göra sen och visst kom det känslor sen.... det jag är sååå tacksam för är att det kom en traktor i motsatt riktning och var ca 50 meter bort, hade den varit lite längre fram hade det gått riktigt illa....
Bärgningsbilen kom och drog upp bilen väl uppe och man ska sätta sig bakom ratten å köra vart man skakis... kör två meter och jag är på väg ner i igen, denna gången stanna jag och gick tillbaka till bärgningsgubben, du vart ligger en däckshop, åk in till järpen på däckservices så hjälper de dig.
Körandes i 40km/h kom jag till järpen och jag åkte ifrån där med riktiga dubbisar. Nu kan jag köra ordentligt utan att vara rädd igen... jag kör ju 16 mil minst per dag så att köra säkert är ett måste och isbanan är inget att leka med, snövägar de är ok men ikke is.
Min dag blev bra framåt kvällen när jag väl kommit hem vid ca 18:30..... Tusen tack till alla som grattat mig på något vis, även idag fick jag paket på posten..... TACK! självklart är det konstigt att vara ensam när man fyller år men jag kände kärleken ända upp hit i norr.
Nu är det snart jullov och de ska bli skönt att vara lite ledig och träffa lite familj och vänner, även så hänger ju Sus min Sidekick med upp igen och det ska bli kul, vi ska ju åka skidor, hennes första gång också.... ska bli super kul!!!!
Nu är det dags att flytta bilen igen då vi har datumparkering fram till sommaren så de gäller att komma ihåg vilken sida att stå på annars blir man fattig hahahaha

Massa kramar och kärlek till er där ute!

Rastlösheten när man är sick och vad hände i helgen och vad innebär ålderskillnader!

Självklart blev jag inte besviken när Jon Henrik gick upp på scenen... de vart jordnära, känsligt och man blev glad i själen. Det var lika innerligt som jag förväntat mig, jag satt med ett stort leende hela tiden, underbart!
Lördagen fortsatte med ett härligt gäng från klassen och ett syskon, vi festade till det och det var kul. Vi gick till nåt ställe som hette Oscars, de vart kul att komma ut men jävlar vad trångt det var hahaha och helt ärligt, folk måste lära sig en sak och det är, ska du ut.... DUSCHA!! Det lukta så mycket unken svett att man fick gå ut och ta luft pauser i rökrutan.....självklart är det inte första och sista gången man lär stötta på detta, förstår om man har nån form av sjukdom eller liknade, dock brukar de som har dessa sjukdomar vara väldigt självmedvetna om det och har kontroll på de. Så nä jag köper inte det. Duscha! Herregud jag kan själv kalla mig för stinky när jag vet om att vi varit ute och blivit svettiga, kalla, svettiga man luktar inte alltid hallon, men jag hade för inte gått ut utan att duscha då heller hahaha sjukt att man skriver om det ens. jaja nu släpper vi det!

Lördagen blev söndag morgon vi vaknar upp hos mig och jag skulle göra scones.... de blev inte goda nånstans, och dessa underbara människor äter dom och håller god min hahaha Tack de va snällt! Gänget börja köra mot Åre vid ca 12, jag kände mig konstig och tänkte jag måste vara bakis eller nåt men så brukar inte mina bakisar vara.... jag tog tempen och visst 38 grader, min normal temp är 36,2 ca så jag känner av det ganska väl. Jag däckade på soffan efter nån timmar och vakna upp till frossa som jag inte känt av på länge, över 39 grader, somna om igen, sen sov jag ganska mycket fram till måndag kl 13....  jaha tänker ni då, jag själv vaknar av panik, min lille man hade ju inte fått komma ut.... gick ut och var snurrig, var skiträdd jag skulle trilla då vi har de halt här på gatorna. Nu hade jag över 40 grader, pust!!!! de är såååå tråkigt att vara sjuk, plus jag missar ju saker i skolan.... Nu har nog min kropp anpassat sig till att vi har 39 grader för jag ser inte sjuk ut, jag orkar skriva men jag har svinont i leder, hostar och har denna envisa feber..... har börjat plåga folk på snapchat, jag är såååå uttråkad nu hahaha jag kan ju ta det lugnt ibland i flera dagar men jag gör ju saker då också som andra skulle säga är aktivitet, så att vara stilla, yr och ensam här hemma är inte lyckat hahaha. Detta är första gången jag har varit såhär dålig utan att kunna ringa någon som hjälper mig med flazzh eller annat. Nu fråga en i min klass mig om de kunde göra nåt jättesnällt men jag har svårt att ta emot den när det menas de ska köra 16 mil för att ta flazzh på en promenad, då är de bättre jag vinglar lite på gatan. Men bara att tanken var där är jag så sjukt tacksam för, jag är inte van vid sånt och då blir det speciellt för mig. Så imorgon blir de farbror doktorn.... Dags att bli frisk!

Något som varit ett återkommande ämne sen jag flytta upp är: Ålder....
Jag är som sagt äldst i min klass, ibland känner jag det mer och ibland mindre. Självklart har jag blivit påverkad av den ungdomlighet som finns, även om jag själv anser mig varit de innan. Det är underbart! Många av dessa som är yngre än mig som säger nåt om detta, vet bara inte om att jag har INGA åldersgränser på vänner, jag har vänner som är äldre än mig, där jag är snorvalpen haha jag har de som är unga. Detta är ett sätt som får mitt liv att vara så brett så möjligt. Jag har haft yngre pojkvänner, jag har haft äldre so what, de är väl inte åldern som ska vara kompassen i ens liv tillsammans, det borde vara nåt mer väsentligt och det tror jag är individuellt för varje person...
Men självklart tänker man på sitt beteende när man diskuterat detta ämne, å jaha ska jag ändra på nåt? Min inställning som finns till livet skapar mycket i mitt liv, jag frågar och chansar i mycket, jag menar varför inte.... jag är glad, tacksam och jävligt nöjd, så när nya mål landar i siktet så satsar jag och jag lär mig alltid nåt och ofta leder vägen mig in på nåt bra eller bättre än vad jag kunde väntat, så ja självklart kanske det kommer ändras saker i mitt beteende till det bättre med tiden, tråkigt om ens utveckling med sig själv bara skulle få ett slut hahaha Så min ungdomlighet älskar jag och jag vill nog tusan säga, jag äger den! Å den dagen jag får barn, då ska jag äntligen få utlopp för mitt barnasinne också. Det är en samhällsnorm som säger att man borde vara si eller så, vi är inte alla stöpta för en och samma box, jag vill som ni säkert vet som läser min blogg vara ute i galenskaper och hitta på nya saker och ja barn får vänta lite till, när det sker så lär inte mitt behov för galenskap och äventyr sluta, de är bara inte lika dramatiska.
Ja och med de sagt, var som du är, vissa är 20 år och beter sig som 70år, vissa är 50år och är smidigare än den som är 20år, vissa är 31 år och känner sig som 31år bara har inga åldersgränser..... you get it?

Nu ska jag testa att äta igen, fått ner ytterst lite dessa dagar och de finns ingen aptit...
Ta hand om varandra!
#lovelife#älskadinålder#vastolt

Där vart allt börja!

Så anledning till denna bloggen starta är ju för att jag skulle ge mig av på vandringen i somras och ville ha med mig vänner och familj. Sedan har detta blivit lite mer än så, fortfarande en kanal för mina närmsta att följa min vardag på ett relativt ytligt sätt, det har också blivit som en öppen dagbok med mina reflektioner. Det är en del av min utveckling, jag lever och jag lär. Läser man mitt första inlägg får man reda på ganska mycket om varför och hur detta starta. Mycket har ju hänt sen jag starta denna blogg, på 11 månader har mycket i mitt liv förändrats... å det är ju inga små grejor som hänt heller, bra som dåliga.

Men bollen för vart jag sitter idag sattes i rullning på min första skidresa i Januari i år, 4 dagar vart allt som behövdes, för att jag skulle falla så djupt i en förälskelse som fortfarande håller i sig, jag kan fortfarande bli så lycklig och glad att tårarna kommer.... FJÄLLET! En av dessa dagar vi vart på kläppen så bestämde jag mig för att gå ner för berget och köpa choklad och jag ville ju ha ett litet äventyr, det hade kommit ganska mycket nysnö under dagen så det skulle inte vara en lätt promenad men roligt tänkte jag. Kläderna vart på, en liten ryggsäck och mina hörlurar, jag vart redo. Där går jag helt ensam på kvällen i mörkret, endast snön lyste upp. Granarna var också täckta med den ljuvliga snön. jag hade Jon Henrik Fjällgren i hörlurarna, jag tog in allt jag såg och en känsla som jag har så svårt att glömma infann sig, jag kände mig stark, liten, öppen, odödlig, sårbar, lycklig och framför allt kände jag mig tillhörande. Jag stanna och föll på mina knä och grät av lycka, av ledsamhet att jag inte känt såhär innan, de var ett uppvaknande. Det var så mäktigt att bara finnas till just där och då. Denna stund kände jag även av vad den samiska musiken kan göra med en, sen denna resa har jag lyssnat på jojk varje dag, det är inte bara Jon Henrik jag lyssnar på nu, det blir fler och fler artister. De är vackert och väcker känslor.
Efter denna resa så fatta jag med tiden att jag inte skulle kunna vara utan fjället länge till, vandringen planerades och blev allt annat än de jag planerat, vandringen blev katastrofal men de jag åstadkom på mina sista dagar bidrog till att jag flytta till Östersund och fick förstahands kontrakt till min lägenhet, jag fatta mitt beslut där i mitt tält ute vid Nulltjärn.

Så kan det gå, om jag då säger att jag för första gången ska se Jon Henrik imorgon på storsjö teatern, kan ni förstå vilken känsla jag har då? Det är så sjukt coolt, jag brukar säga att han är en 33% till delen varför jag landa här, fjällen, Jon Henrik och snön.... de är vad som skulle krävas för att denna tös skulle bli kär i bergen. Visst är livet lustigt. Å med de sagt läser någon detta som känner honom så kan ni väl vara goa och hänvisa honom till mig hahaha

Så nog med det, kommer ju skiva om själva konserten i nästa vecka. Så vad händer då i övrigt? Jo, det händer som vanligt ganska mycket som vanligt, Förra lördagen höll vår klass i lite teambuildning för ca 60 st. ungdomar, jag höll i värderingsfrågor och de andra i klassen hitta på lite andra fysiska övningar. Jag upptäckte hur bekväm och hur kul de var att jobba med ungdomar på detta visset, det är utvecklande. I tisdags fick vi möjligheten att åka tillbaka till Kall, i Kall finns det just nu 2 st. boende för flyktingar. Vi hade ju varit där bara en vecka innan när de har något de kallar för "cafe för alla", det är vackert att se när folk integrerar med varandra. Precis som förra veckan vart de man möte vid ingången intresserade av vad jag var för någon och jag nyfiken på dom. Vi i klassen hade fixat lite grejor, som pulka, baka bröd över öppen eld, pyssel med allt från pärlor till stickning. Det var super kul och så givande. Jag kom lite tidigare än de övriga i klassen så jag stod och snacka med en kvinna som jobba där, mitt när jag står där, så springer en glad unge fram och kramar om mina ben... å hennes bruna ögon och ett vackert litet leende... ja självklart så fånga hon hela mitt hjärtat. Hon bara gav mig förtroendet att både lyfta upp henne och krama henne. Självklart fanns där massa andra underbara ungar men hon blev lite speciell. Det finns även en kvinna där som jag nu mött 2 gånger och vi kan snacka med varandra på engelska, jag lär henne svenska och hon lär mig enstaka ord på arabiska, Jag hoppas jag får tiden att komma till henne igen, tänkte man kunde tagit en fika på stan och komma ut från de ställe som hon är på varje dag. Just de är det som känns mest i mitt hjärta, de är att de är oerhört begränsade vart de befinner sig. Alla vill göra nåt och de är inte blyga med att hänga med om man frågar dom, däremot är de blyga med att bjuda in sig själv, därför är det super viktigt att man ger de som vill möjligheten att vara med om de vill på diverse saker. Nu ligger dessa boende ca 10 mil från mig annars tror jag att jag hade hängt där rätt ofta. Det är en ny kultur, ett nytt språk och en helt ny miljö för dessa individer, de jag delar med dessa är att jag är också ny här, jag ska också lära mig en jäkla massa nytt, detta berätta jag för hon kvinnan, hon blev glad, vi fick ju en gemensam plattform. Längtar tills nästa gång jag ska dit. Vad har jag då lärt mig, jo att jag kan göra skillnad för nån och få nya vänner på vägen, de gör ju lika mycket skillnad för mig. 

Med de sagt är det dags att gå ut med hunden i 7 minus och njuta av den kalla luften, tror det är detta de syftat på när de hitta på uttrycket: Ta lite frisk luft! för nog fan är det friskt hahaha   

Skåningen som rullar igenom jämtland med turkiska toner!

Vilka dagar jag har haft just nu, vissa energi fyllda och vissa mer känslofyllda. I helgen vart det Åre Sustainability summit. Fick äran att presentera Stf- TILLSAMANS projektet. Ni som nu hängt med sen i våras minns kanske att jag ansökte om att bli ledare på dessa läger för unga tjejer. Det är just de projektet som jag och en annan ledare i gänget som heter Ida fick presentera. Detta var helt utanför min comfortzone. Med comfortzone menar jag utanför min trygghetzone i både miljö och uppgift, de vart både nervöst och roligt på samma gång, man fick en liten kick i kroppen av att göra detta.

Efteråt kom en tjej fram och presentera sig och vi snacka på lite om projektet, till sist så nämnde jag att jag behöver praktik till våren. Ja men det är ju inga problem, vi kan alltid ta emot praktikanter som skidlärare...... WHAT? tänker jag men säger inget mer än: det fixar jag, vi hörs snart. Vi sa hej då och där står jag och vet inte vad som precis hände MEN det finns då en stor chans till praktik som skidlärare i feb, mars till mig på Ramundberget........ jag kan inte mer än tror på det folk säger om mig.... jag är galen! jag kan väl inte åka skidor hahaha alltså jag har då på mig fram till feb att lära mig åka skidor för att kunna överhuvudtaget ha en chans att överleva detta. Nu kommer min multipersonlighet upp och en står och säger du är galen. den andra säger tacka nej, den sista och starkaste rösten är ju den som jag alltid lyssnar på den säger: Du lär dig och tar praktiken. jo tack gott folk, välkommen på nästa utmaning. Detta är mitt liv som ni säkert börjat förstå, väldigt sällan jag låter nåt glida ur händerna på mig. Har man sett någons liv glida ur händerna, tar man inte mycket för givet och man är tacksam för mycket. Därför är det viktig för mig att jag aldrig låter mig tappa lusten att utmana mig, utveckla mig och ja sätta mig utanför min comfortzone helt enkelt.

Idag hade vi i uppgift att ge oss ut till Åreskutan för att kolla upp lite och känna av berget inför vintern och även hade vår lärare sett till så att vädret skulle ställa oss inför utmaningar. Dimma, snö och halka. Hur hade ni guidat? jo visst, alltså vår klass vi är underbart härliga, vi konstatera saker precis så som vår lärare vill, men sen ger vi oss in i de mest härliga situationer. Med ovädret i ryggen skulle vi avgöra hur vi som grupp skulle gå, en väg upp men vi fick inte ta samma väg ner. detta fixa vi utan problem och det viktigaste, jag tror vi alla var bara glada av att se, känna och höra snön komma. vi skratta och snöbollarna de flög mellan grabbarna. Dessa stunder är något jag älskar. Vi har utmanande stunder och det är fantastiskt att vi tar oss igenom det och har kul samtidigt.
Idag fick jag äntligen se vyerna till varför jag flytta upp hit.... oj vad jag önskar jag kunde ge er en känsla av alla de känslorna jag känner när jag ser snön på bergen, bara för att jag vill dela med mig av den kärlek jag känner. Sjukt tacksam över att jag tog beslutet att flytta hit, det är något som fyller hela min själ med nån urkraft som gör att jag tror verkligen allt är möjligt (ex att jag ska kunna praktisera som skidlärare om 3 mån hahaha).

En annan som förgyller mitt liv är ju min lilla fjäll chihuahua! Alltså förra veckan pinna han på ca 2 mil ut till issjödalen. Idag gick han uppe på Åreskutan i snön och han har så kul. Han imponerar så mycket på mig och jag kan inget annat än att vara en stolt vän till honom. Mina klasskamrater är jättegoa med honom, han älskar och springa runt med dom. Dock gillar han inte när vi delar upp oss så att han ser de andra men når inte dit, då ylar han för fulla muggar. Lille skrutt, han yla idag när vi gick på olika sidor ravinen hahaha gulle. Bilder från dagen kommer nedan!

Så på väg hem från Åre mot Östersund ca 109km bort, satte jag på något som för mig är väldigt vanligt att lyssna på, turkisk musik. Där satt jag i min lilla kia med en trött chihuahua bredvid mig och börja skratta ganska ordentligt. Humorn i hur mitt liv är, en skåning kör runt i Jämtland/norrland med turkisk musik och sjunger med i tonerna, med en önskan om snö som hon ska lära sig att åka skidor i, och ALLT är mitt eget VAL! Livet är underbart även när det inte alltid är det, det är ju ens inställning som styr åt vilket håll man väljer att se det på. Jag väljer att se det som att det är ingen självklarhet att jag ska sitta där i bilen nånstans i Sverige och få utbilda mig i nåt jag brinner för, mina val har gjort de möjligt, men det kunde lika gärna varit så att jag inte hade levt idag eller att jag inte hade varit född här i Sverige OCH för det är jag tacksam och tänker ta vara på mina möjligheter som ges i livet.

Läste precis igenom vad jag skrivit och visst låter mitt liv jävligt bra, mitt liv är jävligt bra mest visst finns det stunder där man inte är på topp och när de lärdomarna skickas till mig tar jag mig an de också. Hahaha man kan låta jävligt präktig när man skriver men känner man mig vet man om att jag är långt ifrån de, jag vill inspirera andra att se vad som finns i livet om det så är din hund, hamster eller barn eller varför inte ditt eget sällskap eller bästa vän eller din bok eller middag, alla har vi något att vara tacksam för. Det behöver inte vara "statusprylar" eller en kroppsform eller allt annat som flyter runt i vår media som ska avgöra vad vi ska tycka om i vårt liv, fråga bara dig själv och va nöjd med ditt svar. När allt kommer om kring är det bara du som lever just ditt liv.

Ta hand om er och fan älska livet!

 

Snapchat och att komma hem...

Så förra veckan tog jag tillfället att hoppa på trenden att skaffa mig snapchat.... Haha ja vad tusan ska jag säga.... 1 vecka in i snapchat världen så tycker jag det är super kul! jag får ju se huvudet på de jag tycker om vissa dagar flera gånger om dagen, det är ett mer "här och nu" koncept... Mina syskonbarn använder sig av det och plötsligt hitta vi en gemensam plattform att hålla kontakt.... sen kan jag tänka mig att det blir lite mycket nu i början då jag vill lära mig och det gör man hur?  Jo genom att pröva sig fram så om jag gör några konstigheter, jaja so be it!

Jag åkte i fredags efter skolan ner till Malmö, färden ner var INTE genomtänkt. Jag hade ju varit uppe sedan 05:00, tränat vid 07, och haft skola fram till 12... så att sätta mig bakom ratten sedan, jo tack jag var ju stentrött när det var tidig kväll, men som alltid kom jag fram på ca 12h, det tar verkligen inte längre tid om man inte ska göra några större pauser.
Så nu ska jag ta upp något som jag lärt mig på denna turen ner...
Frågan: Är det skönt att vara hemma? Hur känns de att komma hem? Hemma är inte Malmö längre.... de är ju Östersund i min underbara lägenhet här. I Malmö har jag en lägenhet som var mitt hem, den hyr jag ut. Då säger folk jaaa MEN du är ju hos din mamma..... japp, i en lägenhet som hon flyttat till för nåt år sedan, jag har ingen hemkänsla där heller. Med andra ord så finns inget hem i Malmö längre. Jag har mina vänner där och min familj. Många tänker att man ska ha fullt upp med familjen när man kommer ner och JA det trodde jag också, men så blev inte fallet, min familj vart upptagen med sina liv, vilket jag kan ha förståelse för. Så de vänner jag bestämt träff med hade jag underbart med och att möta familjen fick bli ett spontant bestämmande, vilket blev jättekul när det väl blev bestämt. Lärdomen är ju den att antingen bestämmer jag med folk och vet vilka dagar som jag kommer träffa folk på och blir det inte bestämt nåt åker jag helt enkelt inte ner, jag gör ju inga spontan turer upp till Luleå för att sitta där och likaså är det med Malmö. Dagarna blev fyllda självklart nu när jag var där vilket var underbart. Men läxan lärd, jag har för mycket kul att hitta på så att åka till Malmö bara för att, det händer inte fler gånger. Med de sagt så menar inte jag att de vart ett dåligt besök, för det var de långt ifrån, jag hade de underbart. Jag fick träffa finaste Malin och Danne som väntar en liten bebis, även träffa jag min systerdotter Anna och Dennis (de jag åkte på skidresan med i januari) de väntar ju också en liten, så fina magar. Lustiga är att de känner inte varandra alls men gör sina milstolpar nästan samtidigt, sjukt coolt. Önskar er inget annat än lycka i allt ni hittar på!
Jag fick ju även möta 3 av mina favoriter Anneli, Sus och Tutti, tack för dessa dagar! om ca 4 veckor kommer Anneli och Alicia upp och de ska bli mysigt, Sus nämnde idag att hon också kanske tittar upp, ska bli super kul. Jag hoppas såååå på snö nu, jag vill ju att lilla Alicia ska få ett vinterland här uppe, vi ska göra Olof ju och leka frost, det vill jag inte missa pga. uppehåll heller hahaha jag är hoppfull, det är ju minusgrader här uppe, det vart de inte i skåne kan jag säga. Fick även min höft och nacke justerad, känns mindre kul precis efteråt men man känner att kroppen blir rätt, tackar bästa Rachid för.
Väl hemma igen, sitter jag med raggsockarna på och ska ta hand om hemmet och ta ifatt mig på lite läsning, trodde jag skulle ta mig till fjället idag, men lutar mot morgondagen istället. Jag är ju sjukt glad över att jag varit sockerfri i 12dagar, idag köpte jag dock en 2st lussekatter, de såg sjukt goda ut, de som gör mig mest glad att jag inte får nåt dåligt samvete över att trycka dessa i mig. Själva godis, hemmakvälls godis som är min stora synd med choklad i toppen är jag inte sugen på men är jävligt sugen på att träna på måndag morgon. 
Något jag tycker ska bli spännande är att jag och en annan ledare från STF tillsammans, ska presentera vad projektet handlar om osv på Åre Sustainability Summit. Jättespännande!!! tar det som en riktig ära att få presentera vad vi TILLSAMMANS är. Så den 7:e kl 14:00 händer detta.

I övrigt så är livet händelsefullt men de är en lugn period för att vara mig, ska snart komma igång att jobba lite igen, ska även kolla upp lite distanskurser och se vad för kul vi kan hitta. El camino har jag tittat lite närmare på, hund är inte vanligt, så måste lösa den biten. Kolla även vädret i Pyrenéerna, vill ju inte upprepa händelsen som hände i somras. Så min praktik är ju i mars och april, självklart ligger där snö på Pyrenéerna då, men skillnaden på denna sommaren och april månad är ju att jag är beredd och att jag är lite mer van vid snö. Plus jag tror inte att de är dramatiskt där, säsongen är ju igång för pilgrimerna. ja vi får se hur det ska lösa detta men måste i alla fall hittat lösning på hund och lite annat innan januari.   

jaja nu är de dags att ta tag i sakerna här! Ta hand om er och snart ger jag mig ut på lite äventyr så ni får nåt roligt att läsa om istället för min vardag ;)

Tankar som spinner....

Oj vilken produktiv dag jag har haft då, nu väntar jag på att tvätten ska bli klar så jag kan få somna, klockan ringer 05:00 imorgon och bilen ska va i rullning 07:00. Men underbara Joe i lurarna tänkte jag skriva lite blandat som hänt och som gått i mina tankar.

Igår skulle vi besöka en sameby, dock blev det inte vad vi trott om att vara där en längre tid vilket de flesta i vår klass nog hade velat, jag hade verkligen velat det. Har ju länge velat se lite hur det fungerar hur det är att vara renskötare. Men lite historia fick vi ta del av innan avfärd mot skolan. Samerna har det tusan inte lätt än idag och jag tror inte många svenskar känner till detta. Kanske kommer skriva lite om det igen men vill gärna ha mer underlag innan jag ger mig in med mina rätt så starka åsikter. Men den historia som samerna har här i Sverige är ganska hemsk, visste ni att en same fick inte bo i ett vanligt hus med fyra väggar, utan skulle bo i en kåta utanför staden. De fick inte lov att ansöka om lån till boende ens..... de fick inte tala sitt språk..... det hemska är att detta är inte många år sedan de fick börja tala sitt språk, innan de kunde få lov att ansöka om lån till boende.... usch jag blev uppriktigt förbannad över att höra detta..... jaja som sagt när jag kan mer om ämnet.

När vi väl satt i bilen på väg tillbaka till skolan från samebyn, så längs med vägen gick en å.... jag ser den vita baken och den lyfter och breder ut sina enorma vingar och lyfter upp mot trädkronorna....Kungsörn! Alltså det var fantastiskt att få se, jag förstår varför den har kung med i sitt namn. jag blev som ett barn på julafton, vilken känsla. De vart ju fler än jag i bilen och vi alla blev väldigt imponerade av denna ståtlighet. Resten av gårdagen var riktigt rolig med planering av en teambuildning på 70 ungdomar som ska ske om ca 3 veckor.

I morse ringde klockan och jag var iväg till skolan lite efter 06 för att träna på morgonen, underbart att få det gjort direkt på dagen, sen blev det frukost ute för att hålla hunden sällskap och sen en runda med honom innan skolan börjar. Jag äter ofta ute fast de är ruggit väder, gör det för min lilla fina vän. Han måste ju få sitt om dagarna men denna planering funka bra, det blev inte nån stress känsla imorse över att få med allt och att mini får sin lilla tid på morgonen. Så detta fortsätter jag på tills en annan plan måste infinnas. Men något jag måste ta tag i, är mitt hem. Men oj vad har hänt hahaha alltså allt är upp och ner och saker överallt, fixas imorgon för på fredag åker vi härifrån. Hur känns det nu att åka ner till malmö? Jo det känns sådär faktiskt.... är super glad över att möta vissa personer, men jag känner lite allergi mot att vara där hahaha jag döper den till Malmösjukan. vad jag önskar jag kunde flytta människor och vissa lokaler med grejor och människor i hit, men visst så funkar det inte, så ni är saknade och boxen, fatta att jag saknar gummi/svett lukten i crossfitboxen. Det jag hade velat åka hem för är till farsdag, men det kommer inte bli av tyvärr. Får ta vara på tiden nu när jag är nere med honom istället. Jag ska berätta lite om denna man jag kallar kjelle men som är min pappa.
Denna man har funnits i mitt liv sen jag kom in i tonåren, han gav mig en stor kram efter en titt. Jag tänkte vad tusan är detta för typ hahaha han gav mig många tuffa stunder i tonåren, han hade regler och han fråga vad jag skulle göra, han brydde sig herregud vad vill denna man mig tänkte jag..... tur jag förstod till sist att detta var ju faderskap, en kärlek till mig. En önskan om att få honom som pappa fick väntas då det fanns stora problem med han som var min biologiska pappa. Men när jag var 24 år så fråga han om inte det var tid att bara få papper på något som var så självklart för oss båda. Han har ett stort hjärta och vilken kung du är som står på dig för den du är. Älskar dig och som jag brukar säga, farsdag 365 dagar om året, men gillar ändå att jag har en möjlighet att få fira farsdag i mitt liv. Ni som följt mig sedan i våras vet om att "Han" gick bort och att det kom mycket starka känslor, det vart min biologiska far som dog, så min vandring jag gjorde i somras blev som ett sorgearbete och det var nyttigt. Jag är som jag är och har plockat ut de få guldkorn jag fick och lever med de minnena, livet går vidare och jag har insett med många upplevelser att blod är absolut inte tjockare än vatten alla gånger. Så min fina pappa vi ses i helgen!
Imorgon väntas träning och vår klass ska vara med att hålla en mini challenge med kajak, cykling, löpning och firning. Tvätten är klar och så är mina ögon, tror det blivit en del stavfel, mer än vanligt då alltså hahaha bjuder på det, lite hjärngympa har ingen dött av.
Ta hand om er!

Frankrike och Veronica maggio.....

Så då vart man hemma igen efter en runda ner till Frankrike. Å det vart inte till Paris eller så utan en klassresa med vandring och kultur i fokus. Vi som klass tog tillfället för en utmaning i att köra ner, fast i en bil 9 personer.... vadå utmaning? vi fixa det klockrent! Vi är 8st i våran klass och vår härliga lärare Olle. Mina förväntningar överträffades lätt, det var trerätters på vandrarhemmen varje kväll förutom i Marseille, där gick vi ut och åt. Det har varit en riktigt rolig resa med utmaningar för mig. Jag har ju min svindel som ställer till det med höjder för mig, så när lederna gick ut på kanter av bergen blev jag mer än lite nervös och rädd, min rädsla är att mina ben ska vika sig på fel ställe, jag fattar att jag kommer kunna jobba bort det då det är i min hjärna, kommer dock ta lite tid. Den sista kvällen skulle vi testa "riktig" klättring med sele osv, detta fixa jag inte alls, jag kom bara upp endast nån meter sen bara stod jag där och de frös i huvudet. MEN när vi var på en led i Marseille så skulle vi gå på ca 20-30cm bredd liten stenkant på ett berg, här frös jag också och benen börja skaka och knäna börjar sticka eller nåt och detta är svindeln som börjar ta fart, en av killarna i klassen skoja till det och då kände jag nä nu är det allvar, och mina tårar kom. Så är det ibland, bara släpp känslorna som kommer och du kan vara redo att gå vidare även om det bara är några sekunder efter vi talar om, efter tårarna så gick det bättre. Jag börja skratta åt att jag börja gråta och gick ytterst försiktigt fram men jag lyckades ta mig över mitt hinder i hjärnan. Mycket var självklart mina klasskamrater som var med, Viktor, Jacob och Noomi som inspirerar mig på sina olika sätt, som fick mig att känna mig trygg nog att fortsätta. Så detta blev det stora för mig denna resa hahaha det var inte att vara "fast" med 8st andra personer i 9 dagar som jag trodde från början, det är nästan så jag saknar deras sällskap vid läggdags.

Något som blev tydligt under resan var ju att det är 6st killar och 2st tjejer. Vid ombytte och annat så bara bytte de om....jaha och här ska jag gå in och byta om på toan och böka och hålla på, de sista kvällarna kom vi på ordet "brocode" och detta menas att nu bytar jag om byxor eller tröja, vilket vi kan säga menas på egen risk om nån tittar. Det vart otroligt befriande måste jag få säga. Ser verkligen framemot att hitta på mer äventyr med dessa galna, underbara människor.
Vi åkte till tre olika platser i Frankrike, den första platsen var Castellane otroligt vackert och de fanns en Canyon som vi vandra igenom på 14km, Sentier Blanc-Martel heter leden. Det var en magisk trollskog med bergsgetter och det var otroligt kul att gå där, vi hade en tid på 4h att genomföra denna led. Jag har problem med att gå upp i snabb fart, då astman kickar in och de beror nog inte endast på astman utan även också att jag blivit överviktig. Så jag är lite nervös när vi får tidspress på oss att jag ska sinka gruppen i uppstigningarna, än funkar det, men när vi ska gör toppturer på skidor måste jag vara starkare och ha en mycket bättre kondis. Så då jobbar vi på de nu då.
Vår andra plats i Frankrike var stor staden Marseille, här gick vi i vad vi kalla för western känsla med stenmark och grus med växter som växte ut klipporna vilket vart otroligt fascinerande, det vart även här jag fick min utmaning. Den miljön vart inget jag fann lockande, så stenmark med stora stenras och liknande vill jag inte vandra helst. Cassie, vart en underbar plats. Här fick vi en riktig medelhavs känsla, här stanna vi innan vår resa mot vårt sista stopp. Cassie blev en mys tur, med bad och fika på klippor och sen en god glass i deras hamn. Efter de drog vi norrut ca 3h och landa i Luberon. Detta var också en underbar plats men här kände jag nog att jag bara tyckte det var kul att umgås med klassen, naturen var ok men inget oslagbart, dock var det en mysig liten by där och vi gjorde besök på en vingård vilket vart kul. De vandrarhemmet var super mysigt och de vart kul att klättra på ca 50cm från marken på en vägg hahaha det var första gången jag fann klättring riktigt kul. Kommer jag bli en klättrare? Vet inte än... det ska bli kul att se vad jag säger om den frågan ställs om ca 5 år, det är det bästa med mitt liv, allt kan hända verkligen.
Så nu vart den resan förbi och nu anser jag att snön kan komma. jag ska ju lära mig åka skidor på riktigt nu ju och jag längtar efter att få åka igen. Tänk att de lilla jag lärde mig i Januari var de som satte bollen i rullning för att landa här i Jämtland.... Älskar mitt liv och de utmaningar jag får.
Under vår resa så hade vi en samlad spellista med musik från oss i klassen, alltså det var kul att få höra hur olika musiksmak som fanns, det som chockar mig mest nu, det är att jag lyssnar på Veronica Maggio..... ni som känner mig kliar er säkert i huvudet och undrar vad i helvete har hänt där uppe men vi lyssna en del på henne denna resan och nu när jag sitter här och skriver är det lite mys pys, all annan musik är väl sån man har på sina lister, Men jag och Maggio var en otippad match.

Så på fredag åker bilen ner mot Malmö igen, saknar jag Malmö än? nopp bara vissa människor i den, så mina planer fortsätter här uppe, jag har ju börjat känna efter nu, vad vill jag och jag har väl en bild men vet bara inte hur jag ska få ihop bilden i verkligheten, men det är i tankarna och är det där brukar jag ju hitta vägen att förverkliga, det är ju lite det jag gör i mitt liv. Livet är ju här och blir det jag skapar. Minns ni jag nämnde pilgrimsvandra i Spanien. Jodå jag fråga min lärare om jag kunde få göra det som en del i vår nästa praktik.... svar:JA! hahaha alltså fattar ni hur underbart det är. Nu måste jag bara kolla så att det är genomförbart med pengar, årstid och det viktigaste min hund. Sen börjar min planering inför den vandringen. Med de sagt så ska jag lägga mig och drömma vidare här och nu.
skriver snart igen. Bilder kommer nedan!

Ta hand om er!
#kärlek#livet#leker#haskoj