Snapchat och att komma hem...

Så förra veckan tog jag tillfället att hoppa på trenden att skaffa mig snapchat.... Haha ja vad tusan ska jag säga.... 1 vecka in i snapchat världen så tycker jag det är super kul! jag får ju se huvudet på de jag tycker om vissa dagar flera gånger om dagen, det är ett mer "här och nu" koncept... Mina syskonbarn använder sig av det och plötsligt hitta vi en gemensam plattform att hålla kontakt.... sen kan jag tänka mig att det blir lite mycket nu i början då jag vill lära mig och det gör man hur?  Jo genom att pröva sig fram så om jag gör några konstigheter, jaja so be it!

Jag åkte i fredags efter skolan ner till Malmö, färden ner var INTE genomtänkt. Jag hade ju varit uppe sedan 05:00, tränat vid 07, och haft skola fram till 12... så att sätta mig bakom ratten sedan, jo tack jag var ju stentrött när det var tidig kväll, men som alltid kom jag fram på ca 12h, det tar verkligen inte längre tid om man inte ska göra några större pauser.
Så nu ska jag ta upp något som jag lärt mig på denna turen ner...
Frågan: Är det skönt att vara hemma? Hur känns de att komma hem? Hemma är inte Malmö längre.... de är ju Östersund i min underbara lägenhet här. I Malmö har jag en lägenhet som var mitt hem, den hyr jag ut. Då säger folk jaaa MEN du är ju hos din mamma..... japp, i en lägenhet som hon flyttat till för nåt år sedan, jag har ingen hemkänsla där heller. Med andra ord så finns inget hem i Malmö längre. Jag har mina vänner där och min familj. Många tänker att man ska ha fullt upp med familjen när man kommer ner och JA det trodde jag också, men så blev inte fallet, min familj vart upptagen med sina liv, vilket jag kan ha förståelse för. Så de vänner jag bestämt träff med hade jag underbart med och att möta familjen fick bli ett spontant bestämmande, vilket blev jättekul när det väl blev bestämt. Lärdomen är ju den att antingen bestämmer jag med folk och vet vilka dagar som jag kommer träffa folk på och blir det inte bestämt nåt åker jag helt enkelt inte ner, jag gör ju inga spontan turer upp till Luleå för att sitta där och likaså är det med Malmö. Dagarna blev fyllda självklart nu när jag var där vilket var underbart. Men läxan lärd, jag har för mycket kul att hitta på så att åka till Malmö bara för att, det händer inte fler gånger. Med de sagt så menar inte jag att de vart ett dåligt besök, för det var de långt ifrån, jag hade de underbart. Jag fick träffa finaste Malin och Danne som väntar en liten bebis, även träffa jag min systerdotter Anna och Dennis (de jag åkte på skidresan med i januari) de väntar ju också en liten, så fina magar. Lustiga är att de känner inte varandra alls men gör sina milstolpar nästan samtidigt, sjukt coolt. Önskar er inget annat än lycka i allt ni hittar på!
Jag fick ju även möta 3 av mina favoriter Anneli, Sus och Tutti, tack för dessa dagar! om ca 4 veckor kommer Anneli och Alicia upp och de ska bli mysigt, Sus nämnde idag att hon också kanske tittar upp, ska bli super kul. Jag hoppas såååå på snö nu, jag vill ju att lilla Alicia ska få ett vinterland här uppe, vi ska göra Olof ju och leka frost, det vill jag inte missa pga. uppehåll heller hahaha jag är hoppfull, det är ju minusgrader här uppe, det vart de inte i skåne kan jag säga. Fick även min höft och nacke justerad, känns mindre kul precis efteråt men man känner att kroppen blir rätt, tackar bästa Rachid för.
Väl hemma igen, sitter jag med raggsockarna på och ska ta hand om hemmet och ta ifatt mig på lite läsning, trodde jag skulle ta mig till fjället idag, men lutar mot morgondagen istället. Jag är ju sjukt glad över att jag varit sockerfri i 12dagar, idag köpte jag dock en 2st lussekatter, de såg sjukt goda ut, de som gör mig mest glad att jag inte får nåt dåligt samvete över att trycka dessa i mig. Själva godis, hemmakvälls godis som är min stora synd med choklad i toppen är jag inte sugen på men är jävligt sugen på att träna på måndag morgon. 
Något jag tycker ska bli spännande är att jag och en annan ledare från STF tillsammans, ska presentera vad projektet handlar om osv på Åre Sustainability Summit. Jättespännande!!! tar det som en riktig ära att få presentera vad vi TILLSAMMANS är. Så den 7:e kl 14:00 händer detta.

I övrigt så är livet händelsefullt men de är en lugn period för att vara mig, ska snart komma igång att jobba lite igen, ska även kolla upp lite distanskurser och se vad för kul vi kan hitta. El camino har jag tittat lite närmare på, hund är inte vanligt, så måste lösa den biten. Kolla även vädret i Pyrenéerna, vill ju inte upprepa händelsen som hände i somras. Så min praktik är ju i mars och april, självklart ligger där snö på Pyrenéerna då, men skillnaden på denna sommaren och april månad är ju att jag är beredd och att jag är lite mer van vid snö. Plus jag tror inte att de är dramatiskt där, säsongen är ju igång för pilgrimerna. ja vi får se hur det ska lösa detta men måste i alla fall hittat lösning på hund och lite annat innan januari.   

jaja nu är de dags att ta tag i sakerna här! Ta hand om er och snart ger jag mig ut på lite äventyr så ni får nåt roligt att läsa om istället för min vardag ;)

Tankar som spinner....

Oj vilken produktiv dag jag har haft då, nu väntar jag på att tvätten ska bli klar så jag kan få somna, klockan ringer 05:00 imorgon och bilen ska va i rullning 07:00. Men underbara Joe i lurarna tänkte jag skriva lite blandat som hänt och som gått i mina tankar.

Igår skulle vi besöka en sameby, dock blev det inte vad vi trott om att vara där en längre tid vilket de flesta i vår klass nog hade velat, jag hade verkligen velat det. Har ju länge velat se lite hur det fungerar hur det är att vara renskötare. Men lite historia fick vi ta del av innan avfärd mot skolan. Samerna har det tusan inte lätt än idag och jag tror inte många svenskar känner till detta. Kanske kommer skriva lite om det igen men vill gärna ha mer underlag innan jag ger mig in med mina rätt så starka åsikter. Men den historia som samerna har här i Sverige är ganska hemsk, visste ni att en same fick inte bo i ett vanligt hus med fyra väggar, utan skulle bo i en kåta utanför staden. De fick inte lov att ansöka om lån till boende ens..... de fick inte tala sitt språk..... det hemska är att detta är inte många år sedan de fick börja tala sitt språk, innan de kunde få lov att ansöka om lån till boende.... usch jag blev uppriktigt förbannad över att höra detta..... jaja som sagt när jag kan mer om ämnet.

När vi väl satt i bilen på väg tillbaka till skolan från samebyn, så längs med vägen gick en å.... jag ser den vita baken och den lyfter och breder ut sina enorma vingar och lyfter upp mot trädkronorna....Kungsörn! Alltså det var fantastiskt att få se, jag förstår varför den har kung med i sitt namn. jag blev som ett barn på julafton, vilken känsla. De vart ju fler än jag i bilen och vi alla blev väldigt imponerade av denna ståtlighet. Resten av gårdagen var riktigt rolig med planering av en teambuildning på 70 ungdomar som ska ske om ca 3 veckor.

I morse ringde klockan och jag var iväg till skolan lite efter 06 för att träna på morgonen, underbart att få det gjort direkt på dagen, sen blev det frukost ute för att hålla hunden sällskap och sen en runda med honom innan skolan börjar. Jag äter ofta ute fast de är ruggit väder, gör det för min lilla fina vän. Han måste ju få sitt om dagarna men denna planering funka bra, det blev inte nån stress känsla imorse över att få med allt och att mini får sin lilla tid på morgonen. Så detta fortsätter jag på tills en annan plan måste infinnas. Men något jag måste ta tag i, är mitt hem. Men oj vad har hänt hahaha alltså allt är upp och ner och saker överallt, fixas imorgon för på fredag åker vi härifrån. Hur känns det nu att åka ner till malmö? Jo det känns sådär faktiskt.... är super glad över att möta vissa personer, men jag känner lite allergi mot att vara där hahaha jag döper den till Malmösjukan. vad jag önskar jag kunde flytta människor och vissa lokaler med grejor och människor i hit, men visst så funkar det inte, så ni är saknade och boxen, fatta att jag saknar gummi/svett lukten i crossfitboxen. Det jag hade velat åka hem för är till farsdag, men det kommer inte bli av tyvärr. Får ta vara på tiden nu när jag är nere med honom istället. Jag ska berätta lite om denna man jag kallar kjelle men som är min pappa.
Denna man har funnits i mitt liv sen jag kom in i tonåren, han gav mig en stor kram efter en titt. Jag tänkte vad tusan är detta för typ hahaha han gav mig många tuffa stunder i tonåren, han hade regler och han fråga vad jag skulle göra, han brydde sig herregud vad vill denna man mig tänkte jag..... tur jag förstod till sist att detta var ju faderskap, en kärlek till mig. En önskan om att få honom som pappa fick väntas då det fanns stora problem med han som var min biologiska pappa. Men när jag var 24 år så fråga han om inte det var tid att bara få papper på något som var så självklart för oss båda. Han har ett stort hjärta och vilken kung du är som står på dig för den du är. Älskar dig och som jag brukar säga, farsdag 365 dagar om året, men gillar ändå att jag har en möjlighet att få fira farsdag i mitt liv. Ni som följt mig sedan i våras vet om att "Han" gick bort och att det kom mycket starka känslor, det vart min biologiska far som dog, så min vandring jag gjorde i somras blev som ett sorgearbete och det var nyttigt. Jag är som jag är och har plockat ut de få guldkorn jag fick och lever med de minnena, livet går vidare och jag har insett med många upplevelser att blod är absolut inte tjockare än vatten alla gånger. Så min fina pappa vi ses i helgen!
Imorgon väntas träning och vår klass ska vara med att hålla en mini challenge med kajak, cykling, löpning och firning. Tvätten är klar och så är mina ögon, tror det blivit en del stavfel, mer än vanligt då alltså hahaha bjuder på det, lite hjärngympa har ingen dött av.
Ta hand om er!

Frankrike och Veronica maggio.....

Så då vart man hemma igen efter en runda ner till Frankrike. Å det vart inte till Paris eller så utan en klassresa med vandring och kultur i fokus. Vi som klass tog tillfället för en utmaning i att köra ner, fast i en bil 9 personer.... vadå utmaning? vi fixa det klockrent! Vi är 8st i våran klass och vår härliga lärare Olle. Mina förväntningar överträffades lätt, det var trerätters på vandrarhemmen varje kväll förutom i Marseille, där gick vi ut och åt. Det har varit en riktigt rolig resa med utmaningar för mig. Jag har ju min svindel som ställer till det med höjder för mig, så när lederna gick ut på kanter av bergen blev jag mer än lite nervös och rädd, min rädsla är att mina ben ska vika sig på fel ställe, jag fattar att jag kommer kunna jobba bort det då det är i min hjärna, kommer dock ta lite tid. Den sista kvällen skulle vi testa "riktig" klättring med sele osv, detta fixa jag inte alls, jag kom bara upp endast nån meter sen bara stod jag där och de frös i huvudet. MEN när vi var på en led i Marseille så skulle vi gå på ca 20-30cm bredd liten stenkant på ett berg, här frös jag också och benen börja skaka och knäna börjar sticka eller nåt och detta är svindeln som börjar ta fart, en av killarna i klassen skoja till det och då kände jag nä nu är det allvar, och mina tårar kom. Så är det ibland, bara släpp känslorna som kommer och du kan vara redo att gå vidare även om det bara är några sekunder efter vi talar om, efter tårarna så gick det bättre. Jag börja skratta åt att jag börja gråta och gick ytterst försiktigt fram men jag lyckades ta mig över mitt hinder i hjärnan. Mycket var självklart mina klasskamrater som var med, Viktor, Jacob och Noomi som inspirerar mig på sina olika sätt, som fick mig att känna mig trygg nog att fortsätta. Så detta blev det stora för mig denna resa hahaha det var inte att vara "fast" med 8st andra personer i 9 dagar som jag trodde från början, det är nästan så jag saknar deras sällskap vid läggdags.

Något som blev tydligt under resan var ju att det är 6st killar och 2st tjejer. Vid ombytte och annat så bara bytte de om....jaha och här ska jag gå in och byta om på toan och böka och hålla på, de sista kvällarna kom vi på ordet "brocode" och detta menas att nu bytar jag om byxor eller tröja, vilket vi kan säga menas på egen risk om nån tittar. Det vart otroligt befriande måste jag få säga. Ser verkligen framemot att hitta på mer äventyr med dessa galna, underbara människor.
Vi åkte till tre olika platser i Frankrike, den första platsen var Castellane otroligt vackert och de fanns en Canyon som vi vandra igenom på 14km, Sentier Blanc-Martel heter leden. Det var en magisk trollskog med bergsgetter och det var otroligt kul att gå där, vi hade en tid på 4h att genomföra denna led. Jag har problem med att gå upp i snabb fart, då astman kickar in och de beror nog inte endast på astman utan även också att jag blivit överviktig. Så jag är lite nervös när vi får tidspress på oss att jag ska sinka gruppen i uppstigningarna, än funkar det, men när vi ska gör toppturer på skidor måste jag vara starkare och ha en mycket bättre kondis. Så då jobbar vi på de nu då.
Vår andra plats i Frankrike var stor staden Marseille, här gick vi i vad vi kalla för western känsla med stenmark och grus med växter som växte ut klipporna vilket vart otroligt fascinerande, det vart även här jag fick min utmaning. Den miljön vart inget jag fann lockande, så stenmark med stora stenras och liknande vill jag inte vandra helst. Cassie, vart en underbar plats. Här fick vi en riktig medelhavs känsla, här stanna vi innan vår resa mot vårt sista stopp. Cassie blev en mys tur, med bad och fika på klippor och sen en god glass i deras hamn. Efter de drog vi norrut ca 3h och landa i Luberon. Detta var också en underbar plats men här kände jag nog att jag bara tyckte det var kul att umgås med klassen, naturen var ok men inget oslagbart, dock var det en mysig liten by där och vi gjorde besök på en vingård vilket vart kul. De vandrarhemmet var super mysigt och de vart kul att klättra på ca 50cm från marken på en vägg hahaha det var första gången jag fann klättring riktigt kul. Kommer jag bli en klättrare? Vet inte än... det ska bli kul att se vad jag säger om den frågan ställs om ca 5 år, det är det bästa med mitt liv, allt kan hända verkligen.
Så nu vart den resan förbi och nu anser jag att snön kan komma. jag ska ju lära mig åka skidor på riktigt nu ju och jag längtar efter att få åka igen. Tänk att de lilla jag lärde mig i Januari var de som satte bollen i rullning för att landa här i Jämtland.... Älskar mitt liv och de utmaningar jag får.
Under vår resa så hade vi en samlad spellista med musik från oss i klassen, alltså det var kul att få höra hur olika musiksmak som fanns, det som chockar mig mest nu, det är att jag lyssnar på Veronica Maggio..... ni som känner mig kliar er säkert i huvudet och undrar vad i helvete har hänt där uppe men vi lyssna en del på henne denna resan och nu när jag sitter här och skriver är det lite mys pys, all annan musik är väl sån man har på sina lister, Men jag och Maggio var en otippad match.

Så på fredag åker bilen ner mot Malmö igen, saknar jag Malmö än? nopp bara vissa människor i den, så mina planer fortsätter här uppe, jag har ju börjat känna efter nu, vad vill jag och jag har väl en bild men vet bara inte hur jag ska få ihop bilden i verkligheten, men det är i tankarna och är det där brukar jag ju hitta vägen att förverkliga, det är ju lite det jag gör i mitt liv. Livet är ju här och blir det jag skapar. Minns ni jag nämnde pilgrimsvandra i Spanien. Jodå jag fråga min lärare om jag kunde få göra det som en del i vår nästa praktik.... svar:JA! hahaha alltså fattar ni hur underbart det är. Nu måste jag bara kolla så att det är genomförbart med pengar, årstid och det viktigaste min hund. Sen börjar min planering inför den vandringen. Med de sagt så ska jag lägga mig och drömma vidare här och nu.
skriver snart igen. Bilder kommer nedan!

Ta hand om er!
#kärlek#livet#leker#haskoj