Efter vattenblåsor och skav, finns stoltheten där!

Vilken underbar dag! stod de på mitt alarm imorse hahaha O yes, jag har själv skrivit in det. Mitt alarm har rätt nästan varje dag.

Så intervjun som jag hade idag.... mmm vad ska jag säga, JAG VILL DETTA! Samtalet var jag nervös över men det gick snabbt över. Högst intressant samtal, nyfiken som jag är så undra jag hur de finansierar sig, hur de går tillväga för att få tjejer intresserade osv.... Hon frågade om jag hade möjligheten  att vara med på utbildningen, JA, klart! Tänk va kul att få visa den svenska naturen för någon som inte sett den innan, att kanske få se ett litet ljus tändas i ögonen och en önskan om att få se mer, att få folk intresserade och bry sig om den eller att de finner en vän för livet på ett läger hahaha japp svaret om detta är något jag kan hjälpa till att påverka får jag på måndag..... spännande detta!

Efter intervjun var de lunch date med Tessan och hennes underbara son på ca 6 mån (sorry om de är fel), denna kvinna är en av de starkaste jag vet, hon är rolig som fan också, så därför är de inte konstigt att ungen är lika rolig. Bebis mys, att höra dessa barn skratta och vara så glada.... innerlig lycka! Och alla mammor som vill dansa salsa med bebis på magen/ryggen, tycker jag ska kontakta henne, då hon är igång snart med lite dans för mammor.

Så efter en stadig lunch var de dax att hämta upp min sidekick för dagens tur och ge sig iväg till Söderåsen. Väskan blev inte tömd på några kilo, utan endast 0,5 kg... Jaja de gjorde inte något. Så min andra halva och mina skor som jag ska gå in, två hundar och min sidekick (hon vill inte nämnas vid namn idag, så hon kallas för sidekick) var iväg. Det regna lite lätt och det var totalt vindstilla när vi kom fram. Vilken tur blir de idag? hmm vi tar samma som sist, detta var då ca 3 veckor sedan. Hundarna springer och är glada, lite osäkra ibland när plankorna gungar till av vi tyngre går på dom. Det är så otroligt hur dessa djur är... Tarzan min äldsta hund på 9 år, han har hängt med på mycket grejor och han tänker hur han ska göra för att ta sig fram, lite rutinerad skulle man kunna säga även om leden är ny, så hoppar han upp på stenar eller stammar som ligger i vägen för att ta sig fram, han stannar upp spannar på leden och finner sin väg att ta sig över bäcken eller träskmarken som man sjunker i, detta är en hund med en mankhöjd på 20 cm och väger 3 kg. Min minsta som är 1 år och har ca samma mankhöjd och väger 2 kg, han har inte hunnit vara med så länge och har fortfarande valpsinnet kvar, han kan bli osäker och lite rädd av ljudet från de större bäckarna eller träsken och broarna med mellanrum mellan brädorna hahaha mitt hjärta smälter när jag ser honom tveka och jag ser att han vill gå samma väg som sin store bror.... de otroliga är hur Tarzan kommer tillbaka och nästan hämtar upp honom och visar honom vägen, samtidigt gör den lille det ibland själv och man ser hur självförtroendet växer..... gissa om jag är stolt. Jag är så sjukt stolt över hur duktiga dessa två är och hur de klarar sig.
De springer lösa nästan alltid, får vi möte på leden så kopplar jag eller ibland räcker de om leden är bred att bara kalla in dem och så sitter de och väntar på att folket gått förbi, är det hund med är de koppel direkt. Nu låter det som att jag har världens lydnads hundar och så är INTE fallet, de är busiga och jävliga ibland och ibland total vägrar de men detta är en charm. Inkallningen funkar idag med övning 9 av 10 gånger och att hundarna inte kommer på ordet "kom" utan ordet "godis" det skiter jag ett gott stycke i bara de kommer är jag nöjd. vi gillar godis hahaha alla 3 kan jag lova!

Så turen idag var fantastisk. Underlaget på denna tur är större sten, plankor, sumpig mark och vanlig skogsstig. Bra övning. ca 9 km blev det idag. Det regna hela rundan men det märks inte när man är i skogen. På 3 veckor hade det förändrats med träd som trillat över leden, så att hoppa över eller under stammarna var nytt med min andra halva. Något stämde inte med skorna idag, trodde först de var jag som knutit dom för hårt men ikke. Jag fortsatte att gå och de var inte skönt, men hur jag än gjorde blev de inte bättre förrän efter några km när jag sluta känna. Glad vart jag ändå, det påverkar mig inte dramatiskt, men inget jag vill ha om jag kan förändra de. Efter fika pausen så gick vi vidare och snacka om min sidekicks födelsedag då hon blir 35 år snart. Vi hittar ofta på något "äventyr/resa" och jag var inte sen med att föreslå Kebnekaise, själv sa hon Kiruna. Nu tror ni säkert att jag tvingar med folk in i mitt friluftsliv, men så är det verkligen inte. Den som önskar hänga på varsågod, de är kul om personen i fråga gillar naturen, sen vet jag om att min sidekick idag inte vill tälta och de får man respektera, så vi håller oss till dagsturer tillsammans. Dock ligger bådas förslag vid fel tidpunkt i förhållande till hennes födelsedag så tror inte de lär bli av...men hon sa börja leta.... nu måste ni läsare veta att jag inte är sen med att hitta på saker, så nu ska jag hitta ett äventyr och det behöver inte vara inom Sverige Hahaha sämre kan man ha de!

 Turen var slut lite efter kl 18:00 och ont i min ena fot hade jag, jag kunde känna vattenblåsorna, min andra halva måste jag ändra i ryggen, remmarna satt hyfsat bra. Jag hoppa och drog åt, jodå nog fan drog jag åt, de märket jag har på magen rättar väl ut sig under natten hahaha det ska ju kännas att man har gått, fast på rätt sätt, nu känns de som allt är nytt och hårt och vill inte vara kompis med min kropp... så är de tillsvidare. Stolt som en tupp är jag iallafall, både över hur bra jag tar mig fram med packningen och hundarna, 9 km med ganska jobbig terräng och det tog ca 3 h med fika pausen. Skorna kommer jag att gå in, är inte ett dugg orolig, orolig är jag om de inte känns bra 2 veckor innan avresa. Lite bilder på dagens tur och ja ni ser ju själv hur fel mina fickor är på jackan så de hängde som en säck potatis på magen.