Skulle gå på en säkerhets utbildning via jobb. Kul, kändes som de gjorde en satsning på en, plus det är alltid kul att få en utbildning, fast man kanske gjort denna 3ggr tidigare, är det nya människor och nya utbildare, alltså möjlighet till utveckling. Utbildningen hölls på en av byarnas räddningstjänst. Bara några dagar tidigare hade jag sett en annons i tidningen, "deltidsbrandman".... va kul tänker min hjärna hahaha mmm sure som om min hjärna lämnar tanken där, man kanske skulle söka, är nästa tanke.... min inställning till livet, ja den vet ni säkert också redan, vad har man att förlora... INGET. jaja alla vet ni om att det krävs handling för att genomföra något. Jag sökte inte den veckan. Mden åter till säkerhetsutbildningen... vid en kaffepaus sådär vid kl 14:00, så har fortfarandet inte småpratet kommit igång riktigt mellan deltagarna, n vet när man inte riktigt vet vem eller om vad man ska prata om, nån gör ett försök att prata om sina barn... själv då.... vem tusan ska jag prata me doch om vad?... visst tusan de sökte personal här ju, så ledaren som hade en fin benämning på sin bricka, frågar jag om tjänsten, det tog mindre än 3min så gick han med mig in, det var uttagning just denna dag, alltså fattar ni?? hahaha alltså vad är chansen. Tisdag är du välkommen på intervju och fystest.... ÄLSKAR MITT LIV! hahaha detta är ju just detta jag försökt beskriva här tusentals gånger, se möjligheten och ta den när den kommer.
Jag vakna upp följande tisdag med en jävla skit förkylning, men fan då.... jag går ändå! värsta som kan hända är att jag kollapsar... intervju gick bra, fystest gick bra för att vara förkyld. de andra tyckte det var jobbigt friska, nej nej det var jobbigt att vara sjuk hahaha tungt i lugnorna men fan den s-om ger sig.
JAG FICK JOBBET! Hahaha alltså jag är snart 33 år och ser verkligen inga begränsningar. Livet bjuder på mer underhållning. När jag var i turkiet för ca 4år sedan så ringde regionschefen och erbjöd mig jobb som butikschef mitt i en vild pazari bland väldoftande kryddor och 45graders värme. Tacka ja även då.
Min vecka i turkiet nu ringde två till, detta är underbart att jag får jobba med de jag älskar. Så det som händer nu är att jag måste tacka nej till brandmans tjänsten på deltid för att jobba nästan heltid med ensamkommande. Och detta är jag så otroligt glad över. Och gott folk detta är inte nån jäkla tur som händer bara, detta är vilja och att se möjligheter, något man själv väljer varje dag. Självklart kliar jag mig i huvudet och tänker hur i helvete ska detta gå runt eller vad ska hända nu, men det jag gör är att söka lösningar. Jaja nu lämnar vi jobb biten, men känner bara kärlek just nu.
Så ja... vad har denna galna skåning hittat på mer, jo jag har ju haft 2 veckors semester. detta innebar skåneland. Skåne och Alanya. kom ner och fick möta mina fina vänner och mamma och pappa.
Mamma och jag skulle åka iväg en tur till alanya (saknat det stället). Jag hade alltså 5dagar i malmö och 8dagar i alanya, 2 dagar upp och ner genom sverige. På min 5 dagar i Malmö så träffa jag mina vänner och även åkte till en plats som vunnit mitt hjärta. SULARPSFARMEN. 3ggr på mina utsprida 5 dagar var jag där. Alltså mysfaktorn och kärleken, den finns bara där. Det är människorna bakom namnet som gör detta stället helt underbart. Både på insta och facebook bjuder Nabil och hans familj på sig själva och även i allvarligare samtalsämnen visar de sina ståndpunkter, de står upp för något. DE vågar och de vill vara sig själva och ge detta till sina medmänniskor.... det blir inte vackrare än så. Massa kärlek till er! Foto finns ner på kusinen, Nabil och mig ;)
Och när vi då kommer in på kärlek... jag har så mycket kärlek till alanya hahaha jaa det har jag. Jag gjorde en miss denna gången, vi tog in på något som skulle vara ett "finare" hotell. Alltså nej nej nej... jag vill inte ha de turistigare. Jag vill ha det mer mellan östern. helst sitta på golvet och äta haha ja, de är sant. Jag gjorde det när jag var i diyarbakir. att få dricka te uppe i berget och bara njuta under träden. Att lyssna på live musik och inse att jag och kusinen var de ända turisterna där, jag älskar att vara där vart jag får uppleva det som känns äkta för de som bor där. Det är här min själ får sin eld. Ni som läst från början här vet ju om att jag fått skapa min egna kultur av all kultur jag fått uppleva och skapar den fortfarande. Den är inte skapad från någon bok, religon eller något land... den är skapad utifrån min egna unika bakgrund och mentalitet, därför kan det vara svårt för min omgivning att förstå den men det är endast min jobb att leva i den ingen annans. Så nu är jag uppfylld av ny energi från turkan och ser framemot nästa års resor dit. Bilder från resan finns där nere. Ska skriva ett inlägg om bara resan och berätta hur och vad det är som brinner i mig där.
Väl hemma i jämtland, påfylld med frukt och grönt, baklava frå abdos, börjar min vardag här igen. Min egna integration fortsätter här uppe. Men nu kommer vintern och det ska bli kul och se om man kan utveckla sig på skidorna nåt hahaha Ikväll blir det middag hos ett par som flyttat hit upp nu, Elsa och Albin som jag gick på folkis med.
Nu måste jag springa iväg på fika hos fina Liena som fått nytt jobb och gav mig möjligheten till hennes jobb, livet är bra lustigt.
Ta hand om vandra.
Kram
