Men bollen för vart jag sitter idag sattes i rullning på min första skidresa i Januari i år, 4 dagar vart allt som behövdes, för att jag skulle falla så djupt i en förälskelse som fortfarande håller i sig, jag kan fortfarande bli så lycklig och glad att tårarna kommer.... FJÄLLET! En av dessa dagar vi vart på kläppen så bestämde jag mig för att gå ner för berget och köpa choklad och jag ville ju ha ett litet äventyr, det hade kommit ganska mycket nysnö under dagen så det skulle inte vara en lätt promenad men roligt tänkte jag. Kläderna vart på, en liten ryggsäck och mina hörlurar, jag vart redo. Där går jag helt ensam på kvällen i mörkret, endast snön lyste upp. Granarna var också täckta med den ljuvliga snön. jag hade Jon Henrik Fjällgren i hörlurarna, jag tog in allt jag såg och en känsla som jag har så svårt att glömma infann sig, jag kände mig stark, liten, öppen, odödlig, sårbar, lycklig och framför allt kände jag mig tillhörande. Jag stanna och föll på mina knä och grät av lycka, av ledsamhet att jag inte känt såhär innan, de var ett uppvaknande. Det var så mäktigt att bara finnas till just där och då. Denna stund kände jag även av vad den samiska musiken kan göra med en, sen denna resa har jag lyssnat på jojk varje dag, det är inte bara Jon Henrik jag lyssnar på nu, det blir fler och fler artister. De är vackert och väcker känslor.
Efter denna resa så fatta jag med tiden att jag inte skulle kunna vara utan fjället länge till, vandringen planerades och blev allt annat än de jag planerat, vandringen blev katastrofal men de jag åstadkom på mina sista dagar bidrog till att jag flytta till Östersund och fick förstahands kontrakt till min lägenhet, jag fatta mitt beslut där i mitt tält ute vid Nulltjärn.
Så kan det gå, om jag då säger att jag för första gången ska se Jon Henrik imorgon på storsjö teatern, kan ni förstå vilken känsla jag har då? Det är så sjukt coolt, jag brukar säga att han är en 33% till delen varför jag landa här, fjällen, Jon Henrik och snön.... de är vad som skulle krävas för att denna tös skulle bli kär i bergen. Visst är livet lustigt. Å med de sagt läser någon detta som känner honom så kan ni väl vara goa och hänvisa honom till mig hahaha
Så nog med det, kommer ju skiva om själva konserten i nästa vecka. Så vad händer då i övrigt? Jo, det händer som vanligt ganska mycket som vanligt, Förra lördagen höll vår klass i lite teambuildning för ca 60 st. ungdomar, jag höll i värderingsfrågor och de andra i klassen hitta på lite andra fysiska övningar. Jag upptäckte hur bekväm och hur kul de var att jobba med ungdomar på detta visset, det är utvecklande. I tisdags fick vi möjligheten att åka tillbaka till Kall, i Kall finns det just nu 2 st. boende för flyktingar. Vi hade ju varit där bara en vecka innan när de har något de kallar för "cafe för alla", det är vackert att se när folk integrerar med varandra. Precis som förra veckan vart de man möte vid ingången intresserade av vad jag var för någon och jag nyfiken på dom. Vi i klassen hade fixat lite grejor, som pulka, baka bröd över öppen eld, pyssel med allt från pärlor till stickning. Det var super kul och så givande. Jag kom lite tidigare än de övriga i klassen så jag stod och snacka med en kvinna som jobba där, mitt när jag står där, så springer en glad unge fram och kramar om mina ben... å hennes bruna ögon och ett vackert litet leende... ja självklart så fånga hon hela mitt hjärtat. Hon bara gav mig förtroendet att både lyfta upp henne och krama henne. Självklart fanns där massa andra underbara ungar men hon blev lite speciell. Det finns även en kvinna där som jag nu mött 2 gånger och vi kan snacka med varandra på engelska, jag lär henne svenska och hon lär mig enstaka ord på arabiska, Jag hoppas jag får tiden att komma till henne igen, tänkte man kunde tagit en fika på stan och komma ut från de ställe som hon är på varje dag. Just de är det som känns mest i mitt hjärta, de är att de är oerhört begränsade vart de befinner sig. Alla vill göra nåt och de är inte blyga med att hänga med om man frågar dom, däremot är de blyga med att bjuda in sig själv, därför är det super viktigt att man ger de som vill möjligheten att vara med om de vill på diverse saker. Nu ligger dessa boende ca 10 mil från mig annars tror jag att jag hade hängt där rätt ofta. Det är en ny kultur, ett nytt språk och en helt ny miljö för dessa individer, de jag delar med dessa är att jag är också ny här, jag ska också lära mig en jäkla massa nytt, detta berätta jag för hon kvinnan, hon blev glad, vi fick ju en gemensam plattform. Längtar tills nästa gång jag ska dit. Vad har jag då lärt mig, jo att jag kan göra skillnad för nån och få nya vänner på vägen, de gör ju lika mycket skillnad för mig.
Med de sagt är det dags att gå ut med hunden i 7 minus och njuta av den kalla luften, tror det är detta de syftat på när de hitta på uttrycket: Ta lite frisk luft! för nog fan är det friskt hahaha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar