Skåningen som rullar igenom jämtland med turkiska toner!

Vilka dagar jag har haft just nu, vissa energi fyllda och vissa mer känslofyllda. I helgen vart det Åre Sustainability summit. Fick äran att presentera Stf- TILLSAMANS projektet. Ni som nu hängt med sen i våras minns kanske att jag ansökte om att bli ledare på dessa läger för unga tjejer. Det är just de projektet som jag och en annan ledare i gänget som heter Ida fick presentera. Detta var helt utanför min comfortzone. Med comfortzone menar jag utanför min trygghetzone i både miljö och uppgift, de vart både nervöst och roligt på samma gång, man fick en liten kick i kroppen av att göra detta.

Efteråt kom en tjej fram och presentera sig och vi snacka på lite om projektet, till sist så nämnde jag att jag behöver praktik till våren. Ja men det är ju inga problem, vi kan alltid ta emot praktikanter som skidlärare...... WHAT? tänker jag men säger inget mer än: det fixar jag, vi hörs snart. Vi sa hej då och där står jag och vet inte vad som precis hände MEN det finns då en stor chans till praktik som skidlärare i feb, mars till mig på Ramundberget........ jag kan inte mer än tror på det folk säger om mig.... jag är galen! jag kan väl inte åka skidor hahaha alltså jag har då på mig fram till feb att lära mig åka skidor för att kunna överhuvudtaget ha en chans att överleva detta. Nu kommer min multipersonlighet upp och en står och säger du är galen. den andra säger tacka nej, den sista och starkaste rösten är ju den som jag alltid lyssnar på den säger: Du lär dig och tar praktiken. jo tack gott folk, välkommen på nästa utmaning. Detta är mitt liv som ni säkert börjat förstå, väldigt sällan jag låter nåt glida ur händerna på mig. Har man sett någons liv glida ur händerna, tar man inte mycket för givet och man är tacksam för mycket. Därför är det viktig för mig att jag aldrig låter mig tappa lusten att utmana mig, utveckla mig och ja sätta mig utanför min comfortzone helt enkelt.

Idag hade vi i uppgift att ge oss ut till Åreskutan för att kolla upp lite och känna av berget inför vintern och även hade vår lärare sett till så att vädret skulle ställa oss inför utmaningar. Dimma, snö och halka. Hur hade ni guidat? jo visst, alltså vår klass vi är underbart härliga, vi konstatera saker precis så som vår lärare vill, men sen ger vi oss in i de mest härliga situationer. Med ovädret i ryggen skulle vi avgöra hur vi som grupp skulle gå, en väg upp men vi fick inte ta samma väg ner. detta fixa vi utan problem och det viktigaste, jag tror vi alla var bara glada av att se, känna och höra snön komma. vi skratta och snöbollarna de flög mellan grabbarna. Dessa stunder är något jag älskar. Vi har utmanande stunder och det är fantastiskt att vi tar oss igenom det och har kul samtidigt.
Idag fick jag äntligen se vyerna till varför jag flytta upp hit.... oj vad jag önskar jag kunde ge er en känsla av alla de känslorna jag känner när jag ser snön på bergen, bara för att jag vill dela med mig av den kärlek jag känner. Sjukt tacksam över att jag tog beslutet att flytta hit, det är något som fyller hela min själ med nån urkraft som gör att jag tror verkligen allt är möjligt (ex att jag ska kunna praktisera som skidlärare om 3 mån hahaha).

En annan som förgyller mitt liv är ju min lilla fjäll chihuahua! Alltså förra veckan pinna han på ca 2 mil ut till issjödalen. Idag gick han uppe på Åreskutan i snön och han har så kul. Han imponerar så mycket på mig och jag kan inget annat än att vara en stolt vän till honom. Mina klasskamrater är jättegoa med honom, han älskar och springa runt med dom. Dock gillar han inte när vi delar upp oss så att han ser de andra men når inte dit, då ylar han för fulla muggar. Lille skrutt, han yla idag när vi gick på olika sidor ravinen hahaha gulle. Bilder från dagen kommer nedan!

Så på väg hem från Åre mot Östersund ca 109km bort, satte jag på något som för mig är väldigt vanligt att lyssna på, turkisk musik. Där satt jag i min lilla kia med en trött chihuahua bredvid mig och börja skratta ganska ordentligt. Humorn i hur mitt liv är, en skåning kör runt i Jämtland/norrland med turkisk musik och sjunger med i tonerna, med en önskan om snö som hon ska lära sig att åka skidor i, och ALLT är mitt eget VAL! Livet är underbart även när det inte alltid är det, det är ju ens inställning som styr åt vilket håll man väljer att se det på. Jag väljer att se det som att det är ingen självklarhet att jag ska sitta där i bilen nånstans i Sverige och få utbilda mig i nåt jag brinner för, mina val har gjort de möjligt, men det kunde lika gärna varit så att jag inte hade levt idag eller att jag inte hade varit född här i Sverige OCH för det är jag tacksam och tänker ta vara på mina möjligheter som ges i livet.

Läste precis igenom vad jag skrivit och visst låter mitt liv jävligt bra, mitt liv är jävligt bra mest visst finns det stunder där man inte är på topp och när de lärdomarna skickas till mig tar jag mig an de också. Hahaha man kan låta jävligt präktig när man skriver men känner man mig vet man om att jag är långt ifrån de, jag vill inspirera andra att se vad som finns i livet om det så är din hund, hamster eller barn eller varför inte ditt eget sällskap eller bästa vän eller din bok eller middag, alla har vi något att vara tacksam för. Det behöver inte vara "statusprylar" eller en kroppsform eller allt annat som flyter runt i vår media som ska avgöra vad vi ska tycka om i vårt liv, fråga bara dig själv och va nöjd med ditt svar. När allt kommer om kring är det bara du som lever just ditt liv.

Ta hand om er och fan älska livet!