Frankrike och Veronica maggio.....

Så då vart man hemma igen efter en runda ner till Frankrike. Å det vart inte till Paris eller så utan en klassresa med vandring och kultur i fokus. Vi som klass tog tillfället för en utmaning i att köra ner, fast i en bil 9 personer.... vadå utmaning? vi fixa det klockrent! Vi är 8st i våran klass och vår härliga lärare Olle. Mina förväntningar överträffades lätt, det var trerätters på vandrarhemmen varje kväll förutom i Marseille, där gick vi ut och åt. Det har varit en riktigt rolig resa med utmaningar för mig. Jag har ju min svindel som ställer till det med höjder för mig, så när lederna gick ut på kanter av bergen blev jag mer än lite nervös och rädd, min rädsla är att mina ben ska vika sig på fel ställe, jag fattar att jag kommer kunna jobba bort det då det är i min hjärna, kommer dock ta lite tid. Den sista kvällen skulle vi testa "riktig" klättring med sele osv, detta fixa jag inte alls, jag kom bara upp endast nån meter sen bara stod jag där och de frös i huvudet. MEN när vi var på en led i Marseille så skulle vi gå på ca 20-30cm bredd liten stenkant på ett berg, här frös jag också och benen börja skaka och knäna börjar sticka eller nåt och detta är svindeln som börjar ta fart, en av killarna i klassen skoja till det och då kände jag nä nu är det allvar, och mina tårar kom. Så är det ibland, bara släpp känslorna som kommer och du kan vara redo att gå vidare även om det bara är några sekunder efter vi talar om, efter tårarna så gick det bättre. Jag börja skratta åt att jag börja gråta och gick ytterst försiktigt fram men jag lyckades ta mig över mitt hinder i hjärnan. Mycket var självklart mina klasskamrater som var med, Viktor, Jacob och Noomi som inspirerar mig på sina olika sätt, som fick mig att känna mig trygg nog att fortsätta. Så detta blev det stora för mig denna resa hahaha det var inte att vara "fast" med 8st andra personer i 9 dagar som jag trodde från början, det är nästan så jag saknar deras sällskap vid läggdags.

Något som blev tydligt under resan var ju att det är 6st killar och 2st tjejer. Vid ombytte och annat så bara bytte de om....jaha och här ska jag gå in och byta om på toan och böka och hålla på, de sista kvällarna kom vi på ordet "brocode" och detta menas att nu bytar jag om byxor eller tröja, vilket vi kan säga menas på egen risk om nån tittar. Det vart otroligt befriande måste jag få säga. Ser verkligen framemot att hitta på mer äventyr med dessa galna, underbara människor.
Vi åkte till tre olika platser i Frankrike, den första platsen var Castellane otroligt vackert och de fanns en Canyon som vi vandra igenom på 14km, Sentier Blanc-Martel heter leden. Det var en magisk trollskog med bergsgetter och det var otroligt kul att gå där, vi hade en tid på 4h att genomföra denna led. Jag har problem med att gå upp i snabb fart, då astman kickar in och de beror nog inte endast på astman utan även också att jag blivit överviktig. Så jag är lite nervös när vi får tidspress på oss att jag ska sinka gruppen i uppstigningarna, än funkar det, men när vi ska gör toppturer på skidor måste jag vara starkare och ha en mycket bättre kondis. Så då jobbar vi på de nu då.
Vår andra plats i Frankrike var stor staden Marseille, här gick vi i vad vi kalla för western känsla med stenmark och grus med växter som växte ut klipporna vilket vart otroligt fascinerande, det vart även här jag fick min utmaning. Den miljön vart inget jag fann lockande, så stenmark med stora stenras och liknande vill jag inte vandra helst. Cassie, vart en underbar plats. Här fick vi en riktig medelhavs känsla, här stanna vi innan vår resa mot vårt sista stopp. Cassie blev en mys tur, med bad och fika på klippor och sen en god glass i deras hamn. Efter de drog vi norrut ca 3h och landa i Luberon. Detta var också en underbar plats men här kände jag nog att jag bara tyckte det var kul att umgås med klassen, naturen var ok men inget oslagbart, dock var det en mysig liten by där och vi gjorde besök på en vingård vilket vart kul. De vandrarhemmet var super mysigt och de vart kul att klättra på ca 50cm från marken på en vägg hahaha det var första gången jag fann klättring riktigt kul. Kommer jag bli en klättrare? Vet inte än... det ska bli kul att se vad jag säger om den frågan ställs om ca 5 år, det är det bästa med mitt liv, allt kan hända verkligen.
Så nu vart den resan förbi och nu anser jag att snön kan komma. jag ska ju lära mig åka skidor på riktigt nu ju och jag längtar efter att få åka igen. Tänk att de lilla jag lärde mig i Januari var de som satte bollen i rullning för att landa här i Jämtland.... Älskar mitt liv och de utmaningar jag får.
Under vår resa så hade vi en samlad spellista med musik från oss i klassen, alltså det var kul att få höra hur olika musiksmak som fanns, det som chockar mig mest nu, det är att jag lyssnar på Veronica Maggio..... ni som känner mig kliar er säkert i huvudet och undrar vad i helvete har hänt där uppe men vi lyssna en del på henne denna resan och nu när jag sitter här och skriver är det lite mys pys, all annan musik är väl sån man har på sina lister, Men jag och Maggio var en otippad match.

Så på fredag åker bilen ner mot Malmö igen, saknar jag Malmö än? nopp bara vissa människor i den, så mina planer fortsätter här uppe, jag har ju börjat känna efter nu, vad vill jag och jag har väl en bild men vet bara inte hur jag ska få ihop bilden i verkligheten, men det är i tankarna och är det där brukar jag ju hitta vägen att förverkliga, det är ju lite det jag gör i mitt liv. Livet är ju här och blir det jag skapar. Minns ni jag nämnde pilgrimsvandra i Spanien. Jodå jag fråga min lärare om jag kunde få göra det som en del i vår nästa praktik.... svar:JA! hahaha alltså fattar ni hur underbart det är. Nu måste jag bara kolla så att det är genomförbart med pengar, årstid och det viktigaste min hund. Sen börjar min planering inför den vandringen. Med de sagt så ska jag lägga mig och drömma vidare här och nu.
skriver snart igen. Bilder kommer nedan!

Ta hand om er!
#kärlek#livet#leker#haskoj