Så mitt inlägg om vildsvinen har ju många kommit fram och pratat med mig om, det roliga är att samma saker sägs kring detta.... att jag är galen som vågar göra detta, kommer du göra det igen, personer säger: jag själv skulle aldrig våga. Mina svar är de samma, jag är lite galen, ja jag kommer göra detta igen och jo det skulle du visst våga om detta är något du hade velat göra. Dessa samtal brukar till sist leda till om man är rädd eller inte känner sig trygg eller liknande känslor. Som vanligt så börjar mina funderingar kring hur och vart mina inställningar kommer ifrån....hmmm lite spännande. Jag utgår som vanligt endast efter mina egna tankar och erfarenheter, jag är uppvuxen i en "arbetarklass" familj, vi levde väldigt knapert ibland, men det som snackades runt matbordet och vad jag skulle sträva efter var ett fast jobb och detta skulle innebära en form av trygghet, för då kunde man få en stabilt "liv". Jag tog orden på allvar och jag fick jobb tidigt, jag jobba nattskift på posten och gick gymnasiet på dagarna, allt för att jag skulle kunna ta körkort, för att ha körkort skulle innebära att jag blev lite mer önskvärd på arbetsmarknaden och det skulle även innebära att jag själv kunde komma till skogen. Jag fick mest jobb inom industrin, jag förstod den mentaliteten och jag kände mig trygg, jag hade då uppnått vad jag skulle enligt min "fostran". Var jag glad? nopp, jag hade pengar och hade lyckat fixa körkort och jag hade fixat massa grejer som skulle vara "tryggt" men det fanns inte nån inre glädje. Och så kom den första verklighets checken, jag blev uppsagd..... jaha... a-kassa i nån månad sen var det ett nytt jobb, en helt ny arbetsplats.... O det stora problemet är att förr hade jag ett stort "fröken duktighets syndrom" jag ville vara duktig på mitt jobb och jag gav ofta hela mitt hjärta till arbetet vilket arbetsgivare gilla men det menades inte att jag kunde vara kvar på arbetsplatsen om de var uppsägning på gång. Sist in först ut, har ni säkert hört talas om.....den har jag smakat på några gånger även om jag jobbat några år på arbetsplatsen..... vad lärde då jag mig? jo, att trygghet sitter inte i en anställningsform iallafall och att trygghet är något jag inte finner någon annanstans än inom mig själv,. inte i en tjänst, inte i en annan person och inte i något materiellt, självklart är det inte endast jobben som påverkat mig till att förstå men jag tar detta då det är ett perfekt exempel och ett verkligt sådant.
När jag förstod att det börja inom mig så börja jag äntligen fråga mig själv, vad vill du nu göra då? Det var en massa denna fröken ville och jag har lärt mig att följa min magkänsla, den har rätt om både vad jag själv behöver och vad jag önskar i livet. Många som följer mig igenom livet undrar ibland vad jag sysslar med, mitt svar är jag lever som jag önskar. Jag tror det är så jag fann min känsla av lycka, inte lycka som i "vad allt är perfekt lycka", utan bara en kärna inom mig själv som är stabil, trygg och lugn (lycka). När jag fann denna kärna fatta jag att jag kan ge mig ut bland vildsvinen själv om natten, jag kan förlora hur många jobb som helst, jag kan träffa någon och sluta träffa någon utan att känna mig vilsen, med andra ord min omgivning kan rasa samman, jag vet ju hur jag bygger upp den igen och då ingår förbättringarna man lärt sig i raset. Hoppas ni hänger med på vad jag menar, självklart pratar jag utifrån mina förutsättningar, vilket har varit låga förr men som jag själv sakta men säkert byggt upp inom mig och är ganska bra idag, och det bästa är att jag har massvis att lära mig och livet kommer fortsätta att utmana mig.
Så vad i all sin dar har detta med min vandring att göra, jo denna kärna gör att jag kommer klara det mesta jag vill. Jag önskar att andra som inte är glada med sin tillvaro och som har möjlighet att påverka den gör det, alla har sin kärna och när man ger den tillit att växa så följer livet efter. Trygghet behöver inte vara vad ibland normen vill ha det till med fast anställning, volvo och hus (bara ett bildligt uttryck), det kan ju också vara att utmana sig själv i olika situationer, äventyr och följa sitt eget flöde, skapa sitt eget jobb eller att gå ifrån något som inte ger dig möjligheten att vara dig själv... de sist nämnda punkterna är vart jag fann min.
Själv vill jag nu testa mina vingar i norr, jag vill så gärna att allt ska klaffa för att jag ska få komma in på fjäll och friluftsutbildningen i Åredalen. Och om jag kommer in är det snabba puckar med allt, bostad, hyra ut min bostad, flytta och att mentalt förbereda mig, det lustiga är att detta skulle bara vara 4 veckor efter mitt sommar äventyr, som jag åker upp igen. Hoppas hoppas hoppas!!
Vilket leder till en annan tanke som jag funderat mycket på, ni vet ju att jag planerat min resa upp i landet, övernattning och vila i Östersund och innan Norges gräns ska vi tälta en natt innan vi tar båten från Bodö till Lofoten, men har ni tänkt på att jag inte ens nämnt något om att åka hem...... hahaha jag har inte gett hemvägen någon planering alls, jag vet ju varför.... jag tror inte jag kommer vilja komma hem igen hahaha plus hem kommer man alltid, en läkare frågan mig vid ett tillfälle hur jag lyckats ta mig hem från Bismil som ligger utan för Diyarbakir, jag var så sjuk men ändå hade jag lyckats, mitt svar till läkaren: Hem tar man sig alltid, och det stämmer för min del i mina reser eller äventyr jag gjort.
Imorgon kommer jag gå igenom min vandring över fjällen och självklart andra tankar som denna fröken har i huvudet!
#lovelife#livetärförkortförattintegöradethelhjärtat#trygghet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar