Jag åkte ju iväg på ett läger för att gå en ledarutbildning med STF:s projekt TILLSAMMANS, det var ett riktigt härligt gäng med tjejer! Helt underbara på alla sina egna vis. Det bästa med såna här möten i livet med folk är hur mycket man kan lära sig, både saker, om andra och framför allt om sig själv. Vi bodde på ett vandrarhem i Tyresö nära Stockholm, fint och mysig miljö, inget fjäll dock men mysigt som tusan.
Vi hade det mysigt och hade intressanta diskussioner, massor av roliga lekar, jag älskar lekar verkligen!
På lördagen när vi är mitt i lunchen får jag ett sms från min mamma, att min Flazzh minsta hunden, blödde analt. Mitt hjärta hoppar till och jag kände mig ledsen och orolig.... de tog honom till akuten och efter flera timmar fick jag ett samtal att det var analsäcken som hade brustit och han hade blivit sövd, men nu var allt bra med honom.......
Känslan var otroligt jobbig, för jag var på lägret och det var kul med alla fina människor, samtidigt ville jag bara hem till mitt lilla hjärta och själv ta hand om honom. När söndagen kom hade jag inte sovit mycket, och det kändes konstigt att precis när man fått en kontakt med dessa tjejer var de dax att åka hem med ett huvud fyllt med massa info, intryck, och inspiration... men de skulle bli skönt att komma hem till mini och Tarzan. Jag kunde inte hålla mig så jag åkte till mamma kl 23 för att hämta dom....Åhå mina tårar kom när jag fick se honom..... mina hundar och jag hänger med varandra i stort sätt alltid och att vara ifrån dom ibland är lite nyttigt men de är inte kul när någon av dom är skadat. Som den kaffetant jag är satte mamma på en kopp till oss och hon fråga hur det hade varit och jag berätta och kände mig nöjd och trött.
Ni vet en bulldozer, vet ni hur det känns att bli påkörd av en sådan? Näää självklart inte då hade ni ju inte läst detta, men vi kan föreställa oss känslan..... så kändes det när mamma släppte bomben över kaffet.....Jag hann inte reagera och jag sa bara jaha ok..... drack upp mitt kaffe och åkte hem, ringde en vän.... "Han har dött" jag sa det väldigt likgiltigt, jag var så färdig i huvudet med allt så jag kunde inte ta in att "Han" hade dött. Idag kom allt och jag blev påkörd av en bulldozer så var känslan iallafall.... jag har tvekat om jag skulle skriva något här på bloggen om det, men valde att berätta det men inte vem, kanske längre fram eller kommer ni förstå det när jag skriver, mina närmsta vet och det är det viktigaste. Så att säga att mina känslor har varit utan på mig idag är milt yttrat.........men det här är en del i livet, det var väntat nån dag och jag har känt att det varit på väg då jag sa det bara för ca 4 veckor sedan. Framför allt har jag känt något på mina turer jag gjort, då jag fått mycket av min kunskap och erfarenhet från "Han". Jag vet att jag håller på att skapa min egen kunskaper och erfarenheter...... framför allt med denna sommarens äventyr som kommer bli mitt första stora egna och det tröstar mig lite.
Så ja, att det händer saker det gör det hela tiden goda som dåliga, jag har bara lärt mig i mitt liv att när dessa jobbigare bitarna kommer har man kraften att ta sig igenom, då man laddat upp i det goda. Det finns ju en orsak till varför jag väljer att njuta som jag gör i mitt liv, varför jag väljer att vakna upp och bestämma mig för att den ska vara den bästa möjliga dag just den dag kan. Det är just för när dagar som denna när allt känns upp och ner är jag trygg i att veta att det blir bra igen och att jag kommer vara en erfarenhet rikare, detta har hänt en hel del gånger tidigare i mitt liv. Som jag brukar skriva #lovelife , att älska livet och leva livet är inte en självklarhet, det finns även att överleva livet och det är mindre kul.
Trots att en bulldozer kört över mig, tänker jag på vad som gör mig glad och det är fjället, mina turer och mina älskade hundar även annat men nu syftar jag inte på människor.... så nu på kvällen har jag stor mys med mina vilddjur, planerat en mini tur imorgon och efter bloggningen väntar fjäll sökningar på nätet (alltså allt som finns på Google). Jag möte ju underbara tjejer som jag ska möta upp i Östersund när jag rullar in där efter Jämtlands vandringen, vi ska moffa våfflor och titta på fjället hahaha moffa var ett ord jag lärde mig betyder tydligen trycka i huvudet som vi säger här nere.... och lustigt nog visste inte tjejerna att balle här nere betyder min ena skinka på rumpan hahaha det blev många härliga skratt denna helg trots min oro över mini. Och en viktig grej är att jag måste lära mig säga alla fjällen med lite mer norrländsk dialekt, för annars uttalar jag dessa fel, testa att säga STORULVÅN ganska snabbt..... jo tack detta går inte att säga snyggt, testa nu och säg det med lite mer uppåt dialekt..... visst fan så mycket lättare och låter mycket bättre. Jaja jag har fått tips och tjejerna hjälpte mig hur jag ska uttala vissa saker..... som artut de betyder trevligt, jodå det ska jag ha på fjället iallafall.
så nu vet ni att är jag inte lika aktiv här med att hålla er uppdaterade är det för jag är lite offmode eller är jag onmode och skriver på som vanligt....vi får väl se!
#lovelife#galen#livelife
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar