Sedan sist är detta vad som hänt i en lista:
En turkiet resa till (jobba dubbelt och sålde av lite saker så vart den resan fixad)
Varit på STF- tillsammans läger med ett gäng härliga ungdomar och ledare
Fixat jägarexamen
Kört upp till Östersund en gång för att hämta nycklar och ta emot möbler, men det blev bara nycklar
Ta beslut om att min finaste Tarzan ska få pensioneras hos mamma (tuffaste beslut på länge)
Kört upp en sista flytt omgång till Östersund
Varit iväg på första träffen med klassen, kajakpaddling stod på schemat
Jo men visst händer det saker i mitt liv det vet ni som följt mig sedan i våras. Denna tidsperiod jag varit i just nu har varit känslosamt och energikrävande till max. Det är en stor förändring att flytta och starta om på nytt. Det har varit massvis med vemod kring flytten, som ni vet hade jag ett väldigt bra liv i Malmö med många fina människor både vänner och kunder, tyvärr var min kärlek till fjället och livet norrut vad mitt inre ville pröva på..... så nu är jag här, många tårar har runnit för er mina fina vänner.
Men det finns en vän som jag fick lämna kvar som får mitt hjärta att blöda, min älskade vita lilla vän Tarzan. Efter 10 år som det varit han och jag, vart vi tvungna att dela på oss. Han bor nu hos sin mormor vart han trivs som fisken i vattnet. Hans syn är inte vad det borde och detta gör honom mer osäker, trots sina andra sinne är det inte säkert för honom att hänga med ut på turer eller andra påhitt,plus han orka inte hänga med längre. Han vill vara hemma och mysa och sova sina 16 h per dygn, då ska han få det också. Jag hade massa planerat över hur jag hade kunnat ha med honom men då hade det varit själviskt och älskar du någon.... släpp den fri är det man säger va? Så nu är det bara jag och flazzh, vilket är helt nytt. Det känns tomt för oss båda och vi ska lära oss den nya dynamiken mellan oss. Men vi fixade en kajakpaddling och ett läger med ett helt gäng med nya människor (min klass) och växte samman väldigt bra. Han är otroligt lyhörd denna lilla plutt. Ska bli kul att utveckla oss tillsammans som ett litet team i naturen.
Så väl här i Östersund och jag har fått vilat upp mig mentalt och fysiskt... nu börjar jag snart känna igen mig själv. Har inte haft mycket kraft till nåt, kajakpaddlingen gick hyfsat bra, kul att paddla och så men det fanns ett moment som jag inte hade kraft att övertala mig själv till att göra, det är att välta med kajaken och komma ur den upp och ner, alla i klassen fixa detta men inte jag. Det gör inget heller det kommer tills nästa gång, när man orkar ta itu med rädslan som finns. Jag är inte den som backar för utmaningar det vet ni men denna fick jag avstå från just nu. Min klass är en härlig grupp människor, men vi kan döpa mig till tanten direkt haha. Det finns ju lite åldersskillnad och det visste jag, ska bli kul och se vad vi kan lära oss av varandra. Tror det kommer bli ett utvecklande år med massa fina upplevelser.
Vi kommer ju åka till Frankrike i oktober för att vandra det är ju nåt jag verkligen ser framemot. herregud va kul! Kommer ni ihåg jag sa jag ville pilgrimsvandra i Spanien, här har vi första steget... en insyn i hur det ser ut söderut, det är nu man ser om man är redo att göra detta själv, hur de ställer sig till hund där nere osv. Som sagt nu vakna jag till liv igen när jag kan lukta mig till mina drömmar..jaja Spanien lär inte hända förrän om en bra framtid ( i min värld kanske ett år).
Så vad händer här och nu då?
Jo jag ska ta tag i träningen imorgon, jag kommer dra en sväng ner till Malmö om ca 2 veckor i ca 3 dagar och med mig upp kommer ingen mindre än SUSANNE! hahaha min sidekick ska komma upp och kolla läget och vi ska klart ta en topptur och sen ska vi testa på Östersund by night vad det nu innebär (ute längre än 22.00 så mycket vet jag) hahaha det ska bli super mysigt iallafall.
I övrigt lyssnar jag på jävligt soft musik och bara är här... å som jag har längtat efter dessa stunder. En enorm tacksamhet inför allt i mitt liv är vad jag får stanna upp och känna, detta är för mig en nödvändighet att få dessa stunder,vad är det annars man vaknar upp för. Jag hoppas alla har en stund där de stannar upp och känner efter, alla har vi nåt att vara tacksamma för..... jag är tacksam idag för att kunna andas, fysiskt som själsligt. Har jag inte min träning så kommer min astma som på kommando och får jag inte mina ensamma stunder så kvävs min själ... så därför är jag tacksam för jag kan andas. se där ja nu blev man lite djup också så här en torsdags kväll haha
Mina planer framåt är att inte hoppa på för mycket just nu utan mer "glida" som jag kallar det för när jag bara har en eller två saker igång samtidigt. Kan även berätta att jag fått meddela min finaste teamy Sara att jag inte kommer kunna tävla, det går inte att träna för att tävla och vara mitt i naturen samtidigt, det går men till ett pris det inte är värt i ärlighetens namn, som tur var fanns det en annan super tjej som tar min plats så Sara kan kämpa på.
Sen får vi se om jag startar upp massagen här eller hur det blir.... som sagt inte för mycket just nu utan glida lite... mjukstart på mitt andra livsäventyr " mitt liv i jämtland"
Ta hand om er där ute!
#lovelife#glid#mittlivijämtland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar